Israel

Vad håller Obama på med egentligen?

noreply@blogger.com (Gita) — Sat, 21 Nov 2009 11:57:00 -0800

Förbereder han marken för våld?
Hotar han med våld?
Uppmanar han, i mer eller mindre förtäckta ordalag, till våld?

Man börjar undra.
Här följer ett citat.

“Obama told Fox News in an interview that additional settlement building did not make Israel safer.
He said such moves made it harder to achieve peace in the region and embittered the Palestinians in a way that he said could be "very dangerous."

Han påstår att om israelerna fortsätter att ge invånarna i bl.a. Gilo tak över huvudet skulle detta göra Israel ”mindre säkert”.
Vad syftar han på, vem skulle göra Israel mindre säkert?
Palestinierna?
Är det möjligen så att han förbereder marken för en förnyad palestinsk revolt?
Han tipsar dessutom palestinierna om att det är läge att känna sej ”bittra” och varnar för att de kan ge sej in på ”mycket farliga” vägar.

By the way - finns det absolut ingenting från det palestinska hållet som Obama anser israelerna har orsak att vara bittra över och som borde nämnas i sammanhanget?

Anser han det vara en naturlag att en palestinier som inte omedelbart får allt han pekar på automatiskt förfaller till ett våldsamt beteende?
Till radikalism?
Till terrorism?
Är detta hans uppfattning om palestinierna, att de som en ryggmärgsreflex börjar terrorisera folk de inte gillar så snart något inte sammanfaller med deras uppfattning om hur saker och ting ska skötas?

Har Obama aldrig hört talas om ’självuppfyllande profetsior’?
Med sådana bör man handskas ytterst försiktigt och inte måla fan på väggen - om man nu inte vill ha honom där.

När en person som Obama varnar för ett våldsscenario som ännu inte sett dagens ljus kan det uppfattas som ett hot.
’Gör ni inte som jag säger så...’
När en person som Obama påstår att bygga hem åt invånarna i Gilo gör det svårare att uppnå fred kan ju inte palestinierna vara sämre utan måste visa att freden praktiskt taget är ouppnåelig.
Att sätta villkor för förhandlingarna är ett effektivt sätt att vägra samarbeta och på så sätt har de ju också dragit sitt lilla strå till stacken.

Har Obama lämnat logik, rim och reson bakom sej och förfallit till billig skrämseltaktik?
Har han upptäckt att han gillar att leka med elden?

Till mycket annat han inte greppat om israelerna kan vi nu lägga informationen att de inte är speciellt lättskrämda.
Livet har lärt dem att rädsla ofta är befogad men att låta den styra sina liv och sina handlingar är inte befogat.
Behöver människorna någonstans att bo är det viktigare att åtgärda detta än om någon möjligen inte skulle unna dem det.

Småfnuttiga attityder göre sej ej besvär.
Världen är större än så.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, våld, Gilo, Israel, palestinier, revolt, radikalism, terrorism, 'självuppfyllande profetsia', skrämseltaktik, 'leka med elden', ...

Historieförfalskning på högsta nivå

noreply@blogger.com (Gita) — Thu, 19 Nov 2009 11:51:00 -0800

Idag vet alla vad Gilo är.
Gilo är en stadsdel i Jerusalem – förlåt en ockuperad stadsdel i Jerusalem.
En stadsdel som araberna älskade att skjuta prick på för några år sedan och där invånarna nu förväntas leva utan tak över sina huvuden.

Denna stadsdel tillsammans med andra delar av östra Jerusalem var fram till 1967 ockuperade av Jordanien men när det Hashemitiska Konungadömet valde att dra ut i krig mot det lilla Israel och gjorde det oförlåtliga misstaget att förlora så hamnade dessa områden i Israels händer.
Israel tog sitt fulla ansvar för dessa negligerade delar av Jerusalem och annekterade dem till Staten Israel.

Ban Ki-moon, FN’s generalsekreterare kunde igår inte avhålla sej från att dra sitt tvivelaktiga strå till stacken.
Han påstod, rakt av, att Gilo var "conquered from the Palestinians in 1967."
"Erövrad från Palestinierna..."
Detta är inte bara en grov lögn, det är en oförlåtlig lögn som i högsta grad bidrager till att erodera FN’s redan starkt eroderade anseende.
Någon kunde väl ha förbarmat sej och viskat lite fakta i hans öra innan han vädrade sina synpunkter - om han nu alls var intresserad av några fakta?

För det första är Gilo och andra delar av östra Jerusalem inte ’erövrade’ utan tillföll Israel efter att de framgångsrikt försvarat sej mot stora delar av arabvärlden 1967.
För det andra tillhörde dessa delar av Jerusalem inte palestinierna utan var ockuperade av Jordanien.
Palestinierna var nätt och jämt födda då.

När man lyssnar på folk som anser de har något att bidraga med när det gäller Israels problem får man osökt intrycket att palestinierna en gång ägde världen innan de stygga israelerna kom och tog den ifrån dem.
Vad vi idag menar med palestinier ”uppstod” – eller möjligen skapades – 1964 då PLO bildades.
Denna organisation kom till stånd i avsikt att bättre bekämpa och i förlängningen förinta den judiska staten, och på den vägen är det...
Ban Ki-moon anser uppenbarligen att denna målsättning är så hedervärd att den rättfärdigar palestiniernas krav på de östra delarna av Jerusalem.
Speciellt som de var de förra ägarna... – enligt Ban Ki-moon.

Historieförfalskning.
Historieförfalskning på högsta nivå.
Historierförfalskning så grov att ett skolbarn lätt kunde ha korrigerat honom.

Om Ban Ki-moon fortfarande tror att israelerna ’erövrade’ de östra delarna av Jerusalem ’från palestinierna’ tror han kanske också att denna stad varit palestiniernas huvudstad – någon gång någonstans.
En historieförfalskning lämnar fältet öppet för ytterligare historieförfalskningar som bekant.

Denna fadäs bjuder på intressanta frågor vad gäller Jerusalems framtida status.
Vi känner till att palestinierna aldrig varit intresserade av Jerusalem förrän Arafat kom på att det kunde vara en taktiskt suverän grej att utnyttja denna stad i kampen mot israelerna.
Han lyckades.
Ingen stad är idag i hetare hetluft än Jerusalem.

OK – världens storheter vill spela ’according to the book’.
I denna bok står det att delar av Jerusalem är ockuperade.
Om de läser ytterligare ett kapitel i den boken ser de att palestinierna förväntas – sedan många herrans år – stoppa all hatpropaganda mot Israel.
Eftersom detta är något de verkligen är bra på så är det naturligtvis ingenting de tänker sluta med – i synnerhet som de inte har någon press på sej att göra detta.
Om Obama eller någon annan i gänget händelsevis nämner att det kunde vara lämpligt att palestinierna slutar kalla judarna för apor och svin m.m. (lite tjatigt i längden) så gör de det i en avslutande bisats när utandningsluften ändå håller på att ta slut.
Underförstått – kör på som vanligt.

Jodå, de kör på som vanligt vilket vi såg och hörde för några dagar sedan då man i Ramalla hade en minnesceremoni på dagen fem år efter Arafats död.
Man hade bl.a. engagerat barn som visade prov på hur hatpropagandan genererar den ena förlorade generationen efter den andra.
Här några citat.

"The Jews poisoned him and I hate them very much. Allah will repay them what they deserve."

"Well, I don't know what he died from, but I know it was by the Jews."

One boy praised Arafat because he was a "fighter who did things through violent struggle" and who "did not make peace."

Något som inte är historieförfalskning är således den pågående och ständigt accelererande hatpropagandan som palestinierna hanterar med mästarhand.
Den fortsätter att fostra nya generationer i hat vilket bildar en effektiv propp för en eventuell framtida försoning.

Kunde detta möjligvis vara värt ett uttalande, Ban Ki-moon?
Ett uttalande utan historieförfalskning.

Läs även andra bloggares åsikter om Gilo, Jerusalem, Jordanien, Ban Ki-moon, FN, palestinier, PLO, Arafat, hatpropaganda, Obama, Israel, ...

Logical incoherence - Obama style

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Tue, 17 Nov 2009 07:08:00 -0800

Fill in the blanks:

"We did note that while we recognize that ___ is part of ___, the United States supports the early resumption of dialogue."

Finished guessing? Here’s the answer:
"We did note that while we recognize that Judea and Samaria are part of the State of Israel, the United States supports the early resumption of dialogue."

Just kidding, here’s the real answer:
"We did note that while we recognize that Tibet is part of the People's Republic of China, the United States supports the early resumption of dialogue."

Backtrack, analyze – and then reach for your medical diagnosis encyclopaedia.

China covets Tibet because it has water, space and direct proximity to the Indian subcontinent and the Middle East.

China invades Tibet. China transports more than a million Tibetans to China, and replaces them with more than a million Han Chinese. In old-fashioned English this used to be known as “population transfer” and was a social, ethical and political no-no.

US President Barack Hussein Obama, who recently refused to meet with the Tibetans’ spiritual leader the Dalia Lama, today acknowledges that China has full entitlement to Tibet.

Round about the same time, the combined force of the Arab world invades Israel after decades of pogroms in which Jewish civilians are massacred in their homes. Israel fights back and in a succession of defensive wars to fend off the aggressors eventually creates the strategic depth it requires by holding on to some of the territory it has captured in the course of its defence.

US President Barack Hussein Obama, who recently refused to be seen in public with Israeli PM Benjamin Netanyahu, has consistently maintained that any territory Israel captured in the pursuit of its defence must be handed over to its aggressors.

Take a deep breath, then review the logic. Naked aggression, the rape of a nation and the transfer of its population are given official US approval and Washington recognizes that the aggressor is entitled to the victim’s property.

That’s in Asia.

Naked aggression, a racist ideology and a climate of fanatical religious supremacy are given official US approval and Washington recognizes that the aggressor is entitled to international backing in prosecuting the victim.

That’s in the Middle East.

Is “logical incoherence” a known medical condition?

Media reports:
Indian Express
Times of India
Times Online
Telegraph
Guardian
NDTV
ZOPAG

Articles from this site (in Swedish):
Terror pays
The Palestinians never miss a chance to miss a chance

Kidnappningsvågen har nått Sverige

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Mon, 16 Nov 2009 02:29:00 -0800

Kidnappningsvågen har spridit sig från Mellanöstern till Sverige.

Kidnappning, gisslantagande driven av personlig och/eller politisk vinning, har nu definitivt tågat in i det svenska finrummet.

Gisslantagande är inte längre förbehållet fanatiska islamistiska grupper med en dunkel politisk dagordning eller våldsdyrkande Talibankåta anhängare i Peshawar, Ramallah, Beirut, Bagdad eller Fort Hood.

Nu utövas otyget här hemma i Sverige.

Dess främste förespråkare är Sveriges minst diplomatiske och mest aggressive utrikesminister genom tiderna: Carl Bildt. Aftonbladet publicerade i augusti en antisemitisk artikel om påstådd israelisk organhandel och hela världen väntade på att den svenska regeringen skulle följa i Sveriges Israelambassadör Elisabet Borsiin Bonniers fotspår och uttrycka avsmak för artikelns innehåll samtidigt som man klargjorde tidningens rätt att publicera den (pinsamt amatör yrkesutövning och infantilt språkbruk är inte olagliga i Sverige). JK har gjort klart att ett sådant ställningstagande från Carl Bildt möter inga juridiska hinder.

Carl Bildt gjorde dock precis tvärt om: drog tillbaka ambassadörens uttalande och vägrade yttra sig om Aftonbladets osmakliga artikel som smutskastade judar. Några veckor senare gjordes dock starka uttalanden från regeringshållet – men då var det muslimer som hade svartmålats i samma tidning.

Carl Bildt kritiserades av Israel för hans ovanligt hårdföre och även för honom klumpiga framfart i Aftonbladetfallet. Som svar på kritiken tar nu Carl Bildt Sveriges utrikespolitik och landets anseende utomlands gisslan genom att gå i spetsen för en aggressiv handling utan like i Sveriges historia: medan Sverige fortfarande har EU-klubban företräder han den islamistiska vägrarfronten och agerar för att Israels huvudstad Jerusalem tas från israelerna och ges till palestinierna. Genom att tvinga fram ett beslut i ärendet bygger han långsiktigt upp ett juridiskt underlag för internationell militär aktion mot den judiska staten. Det är en makalöst aggressiv handling som kommer att få vidsträckta konsekvenser för Sveriges anseende utomlands – och krossa varje möjlighet till fred i Mellanöstern.

Carl Bildt är en pinsam belastning för Sverige. Inte att undra på att flera partier är på stark frammarsch inför nästa års val, på både extremvänster- och extremhögerkanten.

Carl Bildt använder utrikesdepartementet som sin egen privata utpressningsliga. Han har kidnappat Sverige och håller den svenska utrikespolitiken gisslan medan han driver sin egen privata vendetta mot den judiska staten.

Hostage-taking in Sweden

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Mon, 16 Nov 2009 02:26:00 -0800

Kidnapping as a political weapon makes the transition from the Arab mindset to Sweden.

Kidnapping, the taking of hostages for personal and/or political gain, has now made its triumphant entry into Sweden’s finest salons.

Hostage-taking is no longer the exclusive preserve of fanatical Islamist groups with a fearsome political agenda or of psychotically violent Taliban worshippers in Peshawar, Ramallah, Beirut, Baghdad or Fort Hood.

Now the disease has spread to Sweden.

Its prime advocate is Sweden’s least diplomatic and most aggressive Foreign Minister in history: Carl Bildt. In August, Swedish extremist left-wing tabloid Aftonbladet published an anti-Semitic article based on unfounded allegations of officially sanctioned Israeli organ trafficking using the bodies of dead Palestinian Arabs. The whole world waited for the Swedish government to follow in the footsteps of Sweden’s ambassador to Israel, Ms Elisabet Borsiin Bonnier, who expressed distaste for the article’s racist content while at the same time supporting the newspaper’s right to publish it – embarrassingly amateurish journalism and infantile writing style are not, after all, illegal in Sweden. Sweden’s Chancellor of Justice Göran Lambertz confirmed there were no legal obstacles to either Carl Bildt or any other senior government representative voicing similar sentiments.

The Swedish government, however, did the exact opposite: Carl Bildt withdrew the ambassador’s statement and refused to comment on the article that made derogatory remarks about Jews. A few weeks later, however, there were very strong government comments in the Swedish media – because the same newspaper had published an article containing derogatory remarks about Muslims.

Carl Bildt was criticised by Israel for his unusually abrupt and – even for him – uncouth behaviour over the Aftonbladet case. In response to Israel, Carl Bildt has now taken Sweden’s foreign policy and its reputation hostage by spearheading an act that in terms of its aggressive intent is unparalleled in Sweden’s history: While Sweden still holds the EU Presidency, Carl Bildt has devoted himself to representing the Islamist rejetionist front, forging ahead in the vanguard of a movement to alter the status of Israel’s capital Jerusalem and formally give it to a non-existent state, “Palestine”.

By forcing through an EU decision on this matter, he is adopting a long-term strategy to create the legal foundation for international military action against the Jewish state. It is an act of unparalleled aggression that will have far-reaching consequences for Sweden’s reputation abroad – and will crush any hope of peace in the Middle East.

Carl Bildt is an embarrassing burden for Sweden. Voices in the Foreign Office mutter about his autocratic style and his constant efforts to put himself rather than Sweden’s interests or reputation in focus. No wonder then that several political parties are making huge gains in the run-up to national elections in autumn 2010 – on both the fanatical Left and extremist Right fringes and at the expense of the mainstream political establishment.

Carl Bildt is using the Foreign Office as his own private extortion organisation. He has kidnapped Sweden and is holding Swedish foreign policy hostage while he pursues his own private vendetta against the Jewish state.

Förlorad investering

noreply@blogger.com (Gita) — Sat, 14 Nov 2009 12:38:00 -0800

“Visserligen startade vi ett krig med målet att ta över din egendom men när vi nu tyvärr misslyckades och i stället förlorade kriget kräver vi att vi ska återgå till utgångspunkten.”

Smaka på ovanstående citat och berätta sedan om du finner någon slags logik i yttrandet.
Möjligen en palestinsk logik.

Det talas mycket och ofta om Abbas fräschaste villkor för att sätta sej till bords med Netanyahu – att han ska sluta ge tak över huvudet till sina medborgare.
Det talas mindre om att Abbas också vill att förhandlingarna – om han nu kommer till skott någon gång – ska börja vid den punkt där han sa nej till Olmerts generösa förslag som lades på bordet strax innan den mannen tvingades avgå.
Abbas sa alltså nej tack men vill nu börja förhandla just vid den paragraf han för några månader sedan sa nej till.
Observera – han säger inte ja till Olmerts erbjudanden utan vill bara använda dem som språngbräda mot nya djärva mål.

Har Abbas inte lagt märke till att Israel fått en ny regering och en ny premiärminister med en mer realistisk syn på tillvaron?
Denne premiärminister har inga skyldigheter att ta ansvar för vad Olmert pysslade med utan driver förhandlingar med Israels bästa för sina ögon.

För att koncentrera det inledande citatet ytterligare så köpte palestinierna en nitlott men kräver nu pengarna tillbaka...
Det kostar inget att bluffa – går det så går det.
Ofta går det alldeles utmärkt för palestinierna att bluffa sej fram, folk lägger huvudena på sned och lyssnar uppmärksamt – det är ju så synd om dem...
Att logiken saknas är ovidkommande.

Abbas har som sagt många bollar i luften i dessa dagar och den hetaste bollen berättar att de med FN’s och dess diktaturers benägna bistånd vill utropa en egen stat.
Vilken tragisk början för en nyfödd stat där ingenting är förberett för den lilles ankomst.

Ska man skaffa barn ska man göra det just för att man vill ha ett barn – inte för att göra upp med grannen genom detta barns ankomst.
Palestinierna vill ha en stat enbart för att sätta dit sin granne, någon annan anledning kan jag inte se då ingen av dem visat något intresse av att bygga de grundläggande institutioner som krävs för en demokratisk rättsstat.
Tony Blair har arbetat i regionen ett bra tag just med det uppdraget men vad han fått ihop är bara småsmulor som även de inte sprungit fram ur någon större entusiasm.

Varför palestinierna föredrar ett FN-beslut framför förhandlingar är uppenbart - de riskerar inte att behöva kompromissa.
Inte om någonting.
FN har de ju som i en liten ask så det kan mycket väl gå vägen.
Hela kungariket och halva Jerusalem.

Man har dock glömt en liten detalj - Gaza - där Hamas regerar.
Hamas tänker inte ge upp någonting till Abbas och Abbas himself vågar sej inte ens in i Gaza.
Ni kanske kan se scenariot framför er - Abbas får en stat av FN men han är bara herre i halva kungariket, på Västbanken, medan han inte ens släpps in i Gaza...

Israel kommer naturligtvis att hermetiskt tillsluta sina gränser vilket kommer att tvinga UNRWA att ytterligare utöka sin lilla nätta budget.
FN trodde de hade skapat en palestinsk stat men upptäckte att de i stället fått ett icke självgående monster på halsen som är beroende av givmilda mostrar och fastrar även för löpande utgifter.
Att investera i sin framtid är det inte ens tal om.

Man startar krig som man förlorar i stället för att investera i sin framtid
Man drar en nitlott och kräver sedan pengarna tillbaka i stället för att investera i sin framtid
Man tigger till sej en ofärdig stat i stället för att investera i sin framtid.

En potentiellt lönande investering har gått upp i rök eftersom palestiniernas vilja att eliminera Israel är större än deras vilja att investera i en egen stat.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, Abbas, Netanyahu, Olmert, nitlott, FN, Tony Blair, kompromiss, Jerusalem, Gaza, Hamas, Västbanken, UNRWA, monster, investering, ...

Ekots Lördagsintervju, och andra sätt att spendera en halvtimme på

Fri, 13 Nov 2009 08:37:14 -0800

Till sitt halvtimmesprogram har Ekots Lördagsintervju bjudit in en utländsk gäst. Det handlar om Richard Goldstone, vars hårt kritiserade rapport om Gazakriget utmynnade i en FN-resolution som inte nämner terrorgruppen Hamas en enda gång. Men istället för Goldstones utläggningar i P1 kan vi tipsa om en hetlevrad och intressant debatt mellan Goldstone och en israelisk representant i videoklippen nedan, där båda sidors argument kommer fram.

Debatt nedan mellan Dore Gold (v) och Richard Goldstone (h)

Tydligen anser Sveriges Radio att anklagelserna mot Israel fått för lite utrymme i medierna, och satsar därför på en halvtimme på tu man hand med Goldstone. Men alla som till skillnad från SR är genuint trötta på det ensidiga perspektivet kan istället investera samma halvtimme på att se en energisk debatt mellan Goldstone och Dore Gold, Israels tidigare FN-ambassadör. Där får vi även höra Israels sida av saken. Debatten mellan de båda männen organiserades nyligen på ett universitet i USA. Dore Gold tjänstgjorde i FN under tiden för Ariel Sharons tillbakadragande från Gazaremsan och är idag chef för en tankesmedja i Jerusalem. Nedan är Golds debattsvar till Goldstone, som han illustrerar med en intressant multimediapresentation:

Goldstones anförande och den påföljande frågestunden till de båda kan ses här. Materialet och videoklippen som visas i presentationen kan hämtas här.

TÄNKER SR NÅGONSIN BJUDA IN EN ISRAELISK GÄST TILL PROGRAMMET?

Sveriges Radio presenterar Goldstone som ”respekterad”. Det hör dock till saken att denne ”erfarne” jurist tackade ja till uppdraget från det Libyenledda ”Människorättsrådet” trots kritik och varningar för att det var politiserat av de islamiska regimerna och ensidigt fokuserade på Israel. Till och med israelkritikern Mary Robinsson, som organiserade den beryktade Durbankonferensen 2001, vägrade att ta på sig uppdraget när hon tillfrågades som förstahandsval. Hon visste att det hela var ägnat att endast attackera Israel: ”Det tjänar inte kampen för mänskliga rättigheter”, förklarade hon sitt beslut och kritiserar det diktatoriska ”Människorättsrådet”.

De åtta åren av Hamasbombardemang mot Israel, som föregick och orsakade kriget, ”ingick inte” i Goldstones undersökning. En av utredarna hade dessutom i förväg tagit ställning mot Israel och intervjuerna med palestinier påverkades sannolikt av deras rädsla för att säga något negativt om Hamas, enligt Goldstone själv. Mycket riktigt antog diktaturerna i ”Människorättsrådet” en resolution baserad på Goldstones rapport där Hamas inte ens nämns en enda gång. Inte en enda demokratisk stat röstade ja, och de flesta demokratier fördömde Goldstones rapport som den baserades på. Läs vårt tidigare inlägg: Lurad och utnyttjad: Goldstone fördömer FN:s Människorättsråd om Gaza.

SvD, Gp, Dag, Vk, Vl, Hd, Sr, SvD, Dag, Gp, Blt, S, Vb, Y, Kri, Tra, A, Hd, 2, B, DN, DN, 2, SvD, 2, A, 2, Dag, 2, 3, 4, Gp, Vk, Blt, Syd, B, 2, R24, 2, Vl, Hd

Läs också:
- Goldstone: Min rapport bevisar ingenting
- Israel: 75 procent av alla döda i Gaza var stridande terrorister
- FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fördömer Människorättsrådets fixering vid Israel
- Brittisk överste: Israel gjorde mer för att skona civila än någon annan armé
- Palestinierna ger Israel rätt om vit fosfor: vi struntade i evakuering
- Israel har redan startat 23 utredningar i enlighet med resolutionen
- Justitiekanslern: Regeringen kunde visst kritisera Aftonbladets organartikel
- Per Gudmundson om hån mot minnet av Anne Frank
- På SII: Därför kan inte Israels säkerhetsbarriär jämföras med Berlinmuren
- Riksdagsmotion: Flytta svenska ambassaden till Israels huvudstad Jerusalem
- MXp: Exklusiva TV-bilder hos den kristna nyhetskanalen Fokus Israel om Irans smugglingsbåt, samt TV-intervju med Israels främste arabiske journalist, Khaled Abu Toameh.
- Nima Dervish om nya hot från islamisten Mohamed Omar
- I SvD om självförsvarssporten Krav maga

Läs även andra bloggares åsikter om Richard Goldstone, Goldstone, Goldstonerapporten, Ekots Lördagsintervju, Lördagsintervjun, Dore Gold, FN-ambassadör, Tomas Ramberg, Sveriges Radio, SR, P1, Israel, Gaza, palestinierna, Palestina, Hamas, terrorister, Människorättsrådet, FN:s Människorättsråd, Rådet för Mänskliga Rättigheter, Libyen, Genève, FN, krigsförbrytelser, mänskliga sköldar, Gazakriget, terrorism, vit fosfor, raketer, raketbeskjutning, Sderot, islamism, Västbanken, Abbas, Säkerhetsrådet

Is Sweden headed back to the past? - Tomas Sandell, Jerusalem Post

Fri, 13 Nov 2009 08:14:01 -0800

Nov. 10, 2009
TOMAS SANDELL , THE JERUSALEM POST
This is an extract of a speech which will be given at a hearing in the Swedish Parliament in Stockholm today in connection with the debate on the article under the headline “Our sons are plundered for their organs” which appeared in Aftonbladet on August 17.

‘This I will have to share…” It was with great admiration and deep sympathy that I listened to the opening address of the impressive Stockholm International Forum on the Holocaust on 26 January 2000. Sweden, through its then prime minister Göran Persson, had taken the lead in alerting the world community about the deadly virus of anti-Semitism and about the need to keep the memory of the Shoah alive. In an unprecedented effort to combat new forms of anti-Semitism, 1 million copies of a book about the Shoah, Om detta må ni berätta ( This you will have to share), were distributed in Sweden.

Never would it have occured to me that almost exactly 10 years later I would be sitting in the Swedish Parliament opening my speech with these very same words. “This is what I need to share with you…” As a non-Swede and a non-Jew for that matter, but with a broad European outlook, I have to share what I have observed in that country in 2009, 10 years after this landmark conference.

Earlier this year a friendly David Cup tennis match in Malmö had to be played without a live audience since the mayor of the host city explained that he “could not guarantee the safety of the event.” He also admitted that he “very much disliked the behavior of the Israeli army during Operation Cast Lead” and that he could “well understand the crowd that had gathered outside the match to shout anti-Israeli and anti-Jewish slogans.” A small solidarity event in support for Israel had to be broken up “because the police could not guarantee their safety.” Later an Israeli tennis player explained that “it felt odd to be able to play professional tennis in Qatar and Dubai but not in Malmö.”

But violence against Israel has not been limited to Malmö. During a solidarity rally for Israel in Stockholm in January, the audience had to be escorted out from the church by the police, in groups of five. Some blamed the extraordinary measures on the tense situation in Gaza at the time, but the same procedure had to be applied also one year earlier during a Holocaust memorial service in the local synagogue during a period with relative calm in the Middle East.

In Israel, the government has been upset with the fact that anti-Israeli NGOs which campaign against the democratically elected government are openly funded by EU-member states. Few governments would accept to be systematically undermined by organizations funded by other nations. Among government agencies which have a long history of funding anti-Israeli groups is Sweden.

THE REASON why I am here today is not because of these examples alone, but to discuss the article which appeared in Aftonbladet in August which openly accused the IDF of harvesting organs from dead Palestinians, thus reactivating an old medieval myth of Jews as especially bloodthirsty creatures.

The diplomatic crisis which developed between Sweden and Israel as a result of the article will therefore have to be seen in this wider context. Is there latent anti-Semitism in Sweden and, if so, should we discuss it openly?
When the article appeared in Aftonbladet, the European Coalition for Israel which I represent, wrote an open letter to Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt asking for an “emergency meeting,” very much the same way the EU had acted in 2004 when an EU-survey made it clear that Israel was regarded as the greatest threat to world peace.

People have the right to speak their mind, regardless of if they are right or wrong. Newspapers have the right to publish bad articles although ethical guidelines must be adhered to. But a prime minister and a foreign minister of Sweden and at the same time leader of the presidency of the European Union needs to have the moral courage to speak out when he detects the deadly virus of anti-Semitism.

This is what the EU did in March 2004 when anti-Semitic sentiments were rampant in Europe and this is what they did again in 2005 when the publication of the Muhammad cartoons in Denmark created a stir in EU-Arab relations. On both occasions the EU called for an emergency summit to discuss these real problems.
AND YES, we have a problem today in the relations between Israel and Sweden. Anti-Semitism and xenophobia are gaining strength in Sweden and in Europe. The election results of the European Parliament in June, where several openly anti-Semitic and racist parties won seats, should leave us in no doubt about this.

Perhaps it is symptomatic that the plans for the first openly “anti-Zionist party” has just been presented in Sweden. Their party leader openly welcomes neo-Nazis, radical Islamists as well as right-wing and left-wing extremists to join.
This is hardly the Sweden that Göran Persson was dreaming of 10 years ago or the Europe that the heads of state who participated in the Stockholm conference committed to building.

Now is the time to wake up. We owe it to the future generations of Europe and we owe it to the Holocaust survivors who we still have among us. Many of them are constantly asking if Europe will ever learn? Will we?
Let me seek the answers in two quotes from the Stockholm International Forum on the Holocaust, one from prime minister Göran Persson and another from Elie Wiesel.

“The future we are shaping now is the past that we will share tomorrow.” But will our past become our children’s future?
“Ladies and gentleman, let us help answer that question with a convincing ‘no!’”

The writer is the founding director of the European Coalition for Israel.

Israel - den främsta start-up nationen för nya företag i världen

Fri, 13 Nov 2009 01:40:22 -0800

http://www.cnn.com/video/#/video/world/2009/11/09/gps.book.of.the.week.cnn

Se Fareed Zacharias boktips för veckan (9 november) i sitt program GPS på CNN “The Start-Up Nation – The Story of Israel’s Economic Miracle” av Dan Senor och Saul Singer. DFen berättar om det fantastiska att lilla Israel med en befolkning på endast 7 miljoner och som sedan dess födelse ständigt varit bekrigad, ända är det främsta landet när det gäller att starta upp nya företag. Israel slår Kina, Indien, Japan och andra stora länder. Zacharia anser att boken borde läsas av alla, och särskilt arabiska affärsmän, byråkrater och politiker.

Norwegian university will not boycott Israel

Fri, 13 Nov 2009 01:12:35 -0800

Norwegian university will not boycott Israel

November 12, 2009

JERUSALEM (JTA) — The board of trustees of a university in Norway unanimously decided not to initiate an academic boycott against Israel.

The board of the Norwegian University of Science and Technology met on the recommendation Thursday.

The boycott recommendation originated with a letter to the board from 34 university professors and assistant professors, which said Israeli universities “have played a key role in the policy of oppression” in Israel and that “Israel goes against all the ideals of open universities and academic freedom.”

The letter called for a boycott of Israel’s educational, research and cultural institutions. It dated what it said were Israel’s repressive practices to 1948, suggesting that the signatories would not be satisfied with anything less than the dismantling of the Jewish state.

Scholars for Peace in the Middle East, a European-based pro-Israel group which includes several Nobel laureates, had circulated a petition condemning the plans for a boycott.

The American Jewish Committee and the Anti-Defamation League praised the decision.

“By categorically rejecting the proposed boycott, the University of Trondheim demonstrates that it will continue to uphold the values and ideals of academia and refuse to allow politics and discrimination to taint and question their commitment to those values,” ADL said in a statement.

JTA Jerusalem 12 November 2009
http://jta.org/news/article/2009/11/12/1009138/norwegian-university-will-not-boycott-israel

Donald Boström, IDF organ harvesting reporter 'rethinking' story in Aftonbladet

Thu, 12 Nov 2009 05:53:20 -0800

Share |

Last update – 13:20 12/11/2009

Report: IDF organ harvesting reporter ‘rethinking’ story

By Haaretz Service

Tags: Sweden, Israel News

The Swedish journalist who wrote a controversial article claiming Israel Defense Forces soldiers kill Palestinians in order to harvest their organs is reportedly reconsidering his views after a recent visit to Israel, Army Radio reported on Thursday.

Donald Bostrom, according to the report, recently withdrew from participating in an anti-Israel conference to be held in Beirut, citing his recent, and highly contentious, participation in a media-affairs conference in southern Israel as the cause.

“The visit to Israel and the fact that I was part of a fair dialogue made me rethink the whole issue,” the Aftonbladet journalist reportedly told close aides.

At the media conference in Dimona, where Bostrom was frequently interrupted by hecklers, the Swedish journalist admitted he had no proof beyond the allegations of the families of Palestinians killed by the Israeli army.

His interviewer, Israeli television presenter Yair Lapid, questioned Bostrom’s journalistic ethics and accused him of being an anti-Semite “because you are willing to believe the Israeli government would take part in such atrocities.”

Bostrom said, “In Sweden, like myself … we strongly support Israel’s right to exist in peace. If you violate the rules … we have a tradition to criticize. The fact is that the families said what they said. That’s a normal article,” Bostrom said.

At the time, Bostrom commended the organizers for inviting him and giving him a chance to defend his work in Israel.

Ze’ev Finer, the director of a crisis management firm, and the one responsible for Bolstrom’s arrival at the conference, said the report of the Swedish journalist’s withdrawal from the Beirut conference was proof inviting him was the right thing to do.

“It’s hardly a secret that a lot of people thought it was wrong to bring Bostrom to the Dimona conference last week, but today we see that the decision to invite him over was right and provides Israel with excellent public relations,” Finer said, adding that one only wishes “we had invited him two weeks earlier.”

Ha’aretz 12 November 2009

Varför Israels säkerhetsbarriär inte går att jämföra med Berlinmuren

Thu, 12 Nov 2009 05:23:00 -0800

Mur? Stängsel? Barriär?

Israels säkerhetsstängslet består till 95% av stängsel, mindre än 5 % är betong.

Varför byggs säkerhetsstängslet?

Mer än 900 människor har mördats i attentat utförda av palestinska terrorister sedan september 2000. Tusentals israeler har skadats, många av offrena har blivit lemlästade för resten av livet.

Ingen annan nation i världen har tidigare mött en sådan intensiv terrorvåg, med självmordsbombningar som främsta medel och den Palestinska myndigheten har inte gjort något alls för att stoppa terroristerna, utan har istället till och med uppmuntrat dem.

Israels beslut att sätta upp en fysisk barriär mot terrorism togs enbart efter att alla andra alternativ var uttömda. Den allmänna opinionen i Israel har krävt att ett stängsel ska byggas för att blockera passagen för terrorister in till israeliska bostadsområden. Frånvaron av en barriär gör infiltration till israeliska samhällen till en ganska lätt sak för terroristerna. Inga terrorister har infiltrerat från Gazaremsan till Israel de senaste åren eftersom det redan finns ett elektroniskt anti-terroriststängsel där.

Israels regering är förpliktigad att försvara sina medborgare mot terrorism. Denna rätt till självförsvar är förankrad i folkrätten. Säkerhetsstängsletär en självförsvarshandling som bevarar liv.

Är det en ”mur” eller ett ”stängsel”?

Trots alla de bilder som visas i medierna av en hög betongmur, så kommer mer än 95 % det planerade 720 km långa säkerhetsstängsletatt bestå av ett stängsel. Mindre än 5 % kommer att byggas i betong. De korta betongsektionerna är avsedda att dels hindra terrorister från att ta sig in i Israel och dels att hindra dem från att skjuta mot israeliska fordon på motorvägen som löper längs 1967-års gräns. I ett fåtal fall är ett stängsel omöjligt att ha på grund av bostadsdensiteten och andra byggnader i området och i dessa fall ersätts stängslet med betong.

Kommer det att vara möjligt att passera säkerhetsstängslet?

Ja, Israel kommer att upprätta portar för fri passage genom området. Säkerhetsstängslet, vars enda syfte är att förse Israel med säkerhet, kommer inte att spärra av Västbanken.

Speciella åtgärder har vidtagits för palestinska jordbrukare som har skiljts från sin mark. Portar längs med stängslet kommer möjliggöra för palestinska jordbrukare att passera från den ena sidan till den andra. Dessa speciella portar är enbart till för jordbrukssyfte, passagen för vanliga fotgängare och för bilar kommer att skötas genom andra portar.

Är säkerhetsstängslet en permanent åtgärd?

Säkerhetsstängslets sträckning planerades i enighet med säkerhetsmässiga, typografiska och humanitära överväganden. Den annekterar inte någon palestinsk mark och kommer inte heller att ändra palestiniernas lagliga status. Säkerhetsstängslet är en temporär försvarsåtgärd, inte en gränsdragning, gränsen kvarstår att bestämmas genom direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna.

Stängslet byggs på ett sådant sätt att om nödvändigt, kan relevanta delar av det flyttas till annan plats. I detta sammanhang bör nämnas att när Israel drog sig tillbaka från södra Libanon, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 425, drog FN om gränsen mellan Israel och Libanon; Israel flyttade då sitt anti-terroriststängsel, ibland bara en meter eller så, men för att rätta sig efter den nya gränsen. Likadant vittnar Israels erfarenheter med Egypten och Jordanien om att ett stängsel aldrig har blockerat politiska avtal och fredsfördrag; när det var nödvändigt, flyttades stängslet.

Varför löper inte säkerhetsstängslet längs den gröna linjen?

Den gröna linjen utgjorde vapenstilleståndslinjen mellan Israel och Jordanien under åren 1949-1967. Den gröna linjen upphörde att existera som en följd av det arabiska hotet mot Israels existens under våren 1967 och som ledde fram till Sexdagarskriget i juni samma år. FN:s säkerhetsråds resolution 242 (november 1967) erkänner att gränsen innan juni 1967 (den gröna linjen) inte är säker för Israels existens.

Den gröna linjen har aldrig representerat en internationell gräns. Det har aldrig funnits en erkänd och legitim suveränitet på Västbanken (som mellan 1949-1967 kontrollerades av Jordanien). Den lagliga statusen på dessa områden kvarstår som omtvistade territorier, och medan denna samt den slutgiltiga gränsen mellan Israel och palestinierna måste bestämmas genom förhandlingar, måste säkerhetsstängslets stärkning bestämmas efter det omedelbara och brådskande behovet av att skydda israeliska liv genom att förhindra palestinska terrorister från att nå den israeliska befolkningen.

Praktiskt sett skulle stängslet om det löpte längs den gröna linjen skapa större humanitära problem, eftersom det godtyckligt hade delat vissa byar, separerat andra från tillgång till vatten och annan infrastruktur. Det är terroristerna som, genom dess mordiska attacker, har dikterat sträckningen, vilken försöker att skydda så många civila som möjligt samtidigt som den försöker minimera de humanitära och miljömässiga umbärandena.

Varför har stängslets rutt ändrats på flera ställen?

Utöver säkerhetsmässiga hänsynstaganden har Israel gjort sitt yttersta för att planera sträckningen för att undvika svårigheter för den lokala befolkningen. Exempelvis gjordes ändringar efter att de israeliska myndigheterna i förhandlingar med markägare tillgodosåg vissa speciella behov. I vissa områden som är arkeologiska platser, som exempelvis där den uråldriga staden Shuweika upptäcktes, ändrades sträckningen för att förhindra skada på dessa historiska platser. På andra områden var palestinsk landregistrering antingen felaktig eller föråldrad. Eftersom nya hus upptäcktes på platser som tidigare hade registrerats som obebodda, några av dem illegala byggnationer, fick säkerhetsstängslets sträckning modifieras.

Vad är den lagliga statusen på marken?

Marken som används för att bygga säkerhetsstängslet har använts för militära syften, inte konfiskerats, och det kvarstår som ägarens egendom. Lagliga procedurer pågår för att tillåta varje ägare att invända mot utnyttjandet av deras mark. Dessutom erbjuds markägarna kompensation för bruket av deras mark och för eventuell skada på deras träd. Israel gör sitt yttersta för att förse den lokala befolkningen och markägarna med individuella lösningar på de svårigheter som kan orsakas av säkerhetsstängslet.

Vad händer med de palestinier som bor mellan stängslet och den gröna linjen?

Enbart ett fåtal palestinska byar inkluderas på den västra sidan av säkerhetsstängslet. Boende där kommer inte att behöva flytta, och deras lagliga status förblir oförändrad.

Är säkerhetsstängslet ett hot mot fred?

Terrorism utgör ett dödligt hot mot fred. Stängslet utgör ett hot mot terrorism. Syftet med stängslet är att hålla borta terroristerna och därmed skydda de israeliska medborgarnas liv. Genom att stängslet kommer att fungera som en tillfällig, passiv och effektiv försvarsbarriär mot terrorism, kommer det att hjälpa att återupprätta lugnet i regionen och därmed öka chanserna till att uppnå fred. Att få slut på terrorism kommer få fart på fredsprocessen igen, och i det hänseendet kommer anti-terroriststängslet vara ett viktigt bidrag till förnyandet av fredsansträngningarna. När terrorismen väl upphör och fred är uppnått, kan stängslet tas bort.

Har den delen av säkerhetsstängslet som är färdigbyggd minskat antalet terrorattentat?

Uppgifter visar på ett tydligt samband mellan byggnationen av stängslet och minskningen i av terrorattacker som härstammar från dessa områden där stängslet är färdigt. Under 2003 minskade terrorattackerna mot israeliska mål med 30 % i jämförelse med 2002 och krävde 50 % färre dödsfall.

Under perioden april-december 2002 utfördes 17 självmordsattentat inne i Israel som härrörde från norra delen av Västbanken. Sedan byggnationen av anti-terroriststängslet påbörjades inträffade under hela 2003, enbart 5 självmordattacker som härrörde från samma område. Från det område där byggnationen ännu inte har påbörjats, vilket är i den södra delen av västbanken, har det inte skett någon minskning av terrorattacker.

Är inte säkerhetsstängslet en manifestation av apartheid och rasism?

Nästan varenda palestinsk anklagelse tillfogar termen ”apartheid” till stängslet. Men den palestinsk-israeliska konflikten är inte alls som situationen i Sydafrika och Israels säkerhetsstängslet har inget att göra med rasseparation, utan med behovet att förhindra terrorism. Det faktum att konflikten mellan palestinier och israeler inte är rasistisk, inte heller en inrikeskonflikt, utan en nationalterritorial konflikt mellan två skilda folk, ignoreras. Israel vill inte styra över palestinierna och accepterar i princip grundandet av en palestinsk stat, förutsatt att det inte blir en terroriststat och förutsatt att den existerar i fred längsmed Israel.

I grunden är Israel intresserad av att kontakter hålls mellan israeler och palestinier. Den enda orsaken till att palestinier de senaste åren har varit begränsade från att komma in i Israel beror på dess terrorattentat mot israeler, attacker som eskalerar varje gång som Israel har minskat restriktionerna. Palestinierna är inte israeliska medborgare. Men israeliska araber är medborgare och de har samma jämlika rättigheter under israelisk lag.

Försöket att framställa byggnationen av säkerhetsstängslet som relaterat till apartheid är löjeväckande, den enda anledningen till byggnationen är den palestinska terrorismen.

Är inte säkerhetsstängslet ytterligare en ”Berlinmur”?

Berlinmuren utformades av kommunistregimen i Östtyskland för att vidmakthålla stadens delning genom att hålla de tyska medborgarna i Östberlin, som enbart sökte frihet och kontakt med sina bröder i Västberlin, inlåsta. Berlinmuren byggdes under Kalla kriget av en totalitär regim i kampen mot den demokrati som blomstrade i de västra delarna av staden och i Västtyskland.

I skarp kontrast till detta, bygger Israel anti-terroriststängslet enbart för ett syfte: att hålla borta palestinska terrorister, vilka önskar mörda och lemlästa israeliska medborgare. Israel, ett demokratiskt samhälle, bygger stängslet för att skydda sina medborgare från dödliga attentat, inte från fredliga kontakter med den andra sidan. Det är palestinsk terrorism, uppbackad av en auktoritär regim och stödd av de farligaste terrororganisationerna och terrorfinansierande staterna i mellanöstern, som är hotet och pådrivare av konflikten i regionen.

Vilka beslutade att frågan om säkerhetsstängslet skulle tas upp i den internationella domstolen i Haag?

Den 8 december 2003 antog FN:s generalförsamling en resolution om att den internationella domstolen i Haag ska göra en rådgivande bedömning av de ”lagliga konsekvenserna” av Israels säkerhetsstängsel. Resolutionen antogs av de länder som automatiskt stödjer den arabiska positionen mot Israel inom FN.

Arabstaterna och dess uppbackare i FN:s generalförsamling initierade att hänskjuta frågan till den internationella domstolen i Haag, trots det faktum att generalförsamlingen redan hade diskuterat frågan och antagit en position till det hela. Det bör nämnas att en majoritet av medlemsstaterna i FN:s generalförsamling inte gav stöd åt att hänskjuta frågan om stängslet till den internationella domstolen. Endast 90 stater, varav vilka de flesta inte är demokratier, utav 191 medlemsstater röstade för resolutionen att hänskjuta frågan till domstolen.

Källa: Israels ambassad i Stockholm

Swedish reporter's change of heart

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Thu, 12 Nov 2009 02:34:00 -0800

Swedish photographer Donald Boström made waves in August this year when he abandoned his career as a photographer and instead tried his hand at journalism.

It was a mistake. He does not write coherently, he fails in the elementary ABC of checking on sources, he is subjective and unable to be objective, and his pro-Palestinian agenda shines through the few two-syllable words he succeeds in spelling correctly with the help of his trusty dictionary.

He wrote an article accusing the IDF of a systematic policy of killing Palestinian Arabs to supply a purported Israeli organ-trafficking industry, weaving his allegations together with a number of unrelated, overtly racist anti-Semitic accusations against Jews worldwide.

In early November, Boström travelled to Israel to defend his allegations. So certain was he of the treatment he would receive in the only democratic state in the Middle East that he hired a bodyguard to protect him 24 hours a day during his visit.

He needn't have bothered. This was, after all, Israel, not an Arab dictatorship. As is customary in any democracy, there were demonstrations against his racist views, but he was allowed to defend his views on TV and he left the country without incident. His bodyguard had the easiest assignment of his entire professional life.

Boström's civilised reception in Israel surprised him. Brought up on a decades-old Swedish diet of vilification of the Jewish state and of Jews in general, Boström today announced that he is reassessing his account of alleged official Israeli involvement in organ trafficking.

About time too, bearing in mind there is no story to pursue. He might, however, wish to pursue his enquiries on organ trafficking in Jordan, in Iran, among Palestinian Arabs, and in Egypt, where the practice is rife. In these Arab societies, the illegal trade in organs is a lively one indeed - pardon the pun.

Of course, Donald Boström may not survive any journalistic investigation into organ trafficking in the Arab and Muslim worlds, bodyguard or not. People asking awkward questions tend to be blown up, with some rather terminal side-effects. The unlucky ones tend to have their throats slit and the procedure televised and put on YouTube for other would-be surgeons in the Islamist world to emulate. So don't expect to see any articles on the subject bearing Donald Boström's signature any time soon.

It's good that Donald Boström has had a change of heart. Perhaps there has been some organ trafficking, after all.

Related articles from this site:
Swedish daily Aftonbladet: an ideology in search of a newspaper
Aftonbladet's defence begins to crumble
Swedish silence
Swedish Greens in fashionable brown shirts
Sweden: Open season on Jews
Freedom of the press in Sweden
Tensions in Swedish society
The view from Sweden

Where does Sweden stand today?

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Wed, 11 Nov 2009 01:26:00 -0800

What is happening in Sweden, that one-time haven of tranquility that despatched its White Buses to bring back Scandinavian survivors of the Nazi death camps as well as a large number of European Jews who somehow survived the Holocaust?

It was Sweden that once gave life and hope to thousands of tattered remnants of a vibrant Jewish community in Europe before the Nazis took over and changed the course of history for ever.

For an up-to-date perspective of Sweden's current status and the way this country is now perceived abroad, read the speech given today by Tomas Sandell, Founding Director of the European Coalition for Israel, at a hearing in the Swedish Parliament in Stockholm and reprinted in the Jerusalem Post .

Sandell's speech raises concerns about double standards, wilful blindness, political correctness in absurdum and a desperate unwillingness to confront savagery whenever it takes the guise of fanatical political Islamism.

In the aftermath of the massacre in Fort Hood carried out by a US Armed Forces officer of Palestinian Muslim descent crying "Allah u'Akhbar" (God is great) as he executed his victims, and the Obama administration's knee-jerk response that whatever and whoever was responsible, it had nothing to do with Islam or any Muslims anywhere, Sandell's words are driven home all the more forcefully.

Caroline Glick writes as follows of US President Barack Hussein Obama's reaction (his middle name Hussein is a variant spelling of the terrorist's surname Malik Nadal Hassan): "It hurts that Barack Hussein Obama's first statement about the massacre at Fort Hood was so emotionally cut off from what happened. It hurts that he thought the most important thing to say about the massacre is that we mustn't jump to conclusions about the motivations of the terrorist who killed his fellow soldiers despite the fact that he was screaming Allah Akhbar as he shot them."

Recently Swedish-born poet Mohammed Omar announced that he will form a new Swedish national party to fight the next elections, and that this party has just one single item on its agenda - anti-Zionism and the destruction of the State of Israel. The the trends are thus very worrying indeed. The more so since his party aims at uniting Far-Left, Far-Right and fanatical Islamist elements under one banner.

Next door in Norway, meantime, the racist hounding of the world's sole Jewish nation continues unabated at the same time as grossly indecent human rights abuses in large swathes of the Muslim and Arab worlds are routinely disregarded. CAMERA reports on the latest drive to implement an academic boycott of Israel.

The attacks continue, on our doorstep, in our own backyard and on a global scale.

A few days ago, Iran's latest shipment of 600 tonnes of rockets and other war materiel to terrorist organisation Hizbollah in the Lebanon was intercepted by Israel. This shipment and others like it are in breach of UN resolutions 1701 and 1747. In a rare move, the US condemned Iran's flagrant breach of UN resolutions. Having in addition just reneged on all previous fledgling deals regarding its nuclear ambitions, Iran's Ahmadinejad took a break from Holocaust denial to counter the US stance with the announcement that he has the key to world peace:

The US has to choose: support Iran, or support Israel. No other option is on the table.

I wonder if the US President reads the press.

Related articles from this site:
The View from Sweden
Like Cockroaches, Anti-Semitism is Difficult to Eradicate
Tensions in Swedish Society
An Illiterate Foreign Minister?
Israel Does Not Exist - According to Swedish News Agency TT

Muren som palestinierna stödde

Tue, 10 Nov 2009 07:55:43 -0800

: DDR:s 40-årsjubileum (6/10-1989)

Adolf Hitler, Saddam Hussein, Mahmoud Ahmadinejad och ”slaktaren från Darfur”, Omar Bashir. Det är några av dem som den palestinska ledningen sett som sina vänner under årens lopp. Därför är det inte förvånande att också mannen som byggde Berlinmuren 1961, Erich Honecker, var en nära vän.

PLO-ledaren Yassir Arafat avlade flera ”vänskapsbesök” hos Östtysklands diktator. Även så sent som på Östtysklands 40-årsfirande den 6-7 oktober 1989, där Honecker högtidligt upprepade att muren skulle stå kvar i minst 40 år till, om inte 100. Då hade redan folkliga protester mot regimen brutit ut, och det var bara några veckor innan diktatorn tvingades avgå, och folket sedermera rev ner den förhatliga Berlinmuren:

Även Östtysklands 40-årsfirande den 7 oktober 1989 utvecklades till en politisk protest. Rader av unga människor ignorerade Honecker, Yassir Arafat och Fidel Castro och började ropa ”Gorby hjälp oss!” medan de passerade sovjetledaren på podiet.

DDR 40 år, 6 oktober 1989

Som hedersgäst hos regimen stod den palestinske ledaren i givakt framför kommuniststatens militärparader, tillsammans med gäster som Rumäniens Nicolae Ceausescu, Kubas Fidel Castro, Polens general Jaruzelski och Kinas vice-premiärminister som just hade genomfört massakern på Himmelska Fridens Torg.

Arafat hedersgäst hos Erich Honecker (6/10 1989)

Honecker: "Muren kvar i 100 år till" (20/1 1989)

Ett tidigare "vänskapsbesök" (10/3 1982)

Yassir Arafat deltog också i DDR:s propagandajippo 1973 tillsammans med Honecker:

Honecker (mitten) och Arafat (höger)

PALESTINIERNA BIDROG TILL SEPARATION OCH DELNING

Palestinierna tvingade inte bara Israel att till slut bygga en barriär, 2004, för att skydda sig mot nästan dagliga palestinska terrormassakrer mot civila. 1100 civila israeler hade sprängts till köttslamsor och över 8000 skadats. De stödde även ideologiskt en kommunistregim som tvingade in sin egen befolkning bakom en fängelsemur:

Berlinmuren

Idag är muren, som den palestinske och östtyske ledaren firade, lyckligtvis historia. Precis som dem själva:

Fler bilder från DDR-regimens 40-årsdag 1989 här; mer läsning om hur Östtyskland finansierade palestinsk terrorism här, samt om murens fall här.

A, B, Dag , SvD, 2, DN, Gp, Kri, A2, 3, Ab, Hd, 3, Smp, 2, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Vg, 2, 3, 4, 5, Kri, N, Hd, 2, 3, K, B, 2, 3, Blt, SvD, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, Dag, 2, 3, 4, 5, Gp, 2, A, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 3, 4, 5, R24, 2, 3

Läs också:
- Per Gudmundson i SvD om Kristallnatten: ”Vi besegrade Hitler”
- På FiM (2008): Alf Norbäck om Kristallnatten den 9-10 november 1938
- Mats Tunehag: Obama prioriterar OS i Chicago framför Berlinmurens fall
- Håkan Blomqvist om antisemitismen i Omars ”antisionism”
- Bodil Zalesky i Axess: Palestinska studenter i DDR hetsade mot judar
- Artikel 19: Extremister relativiserar kommunisternas folkförtryck
- Jan Kallberg på Newsmill: Vänstern hade låtit muren stå kvar
- Niklas Ekdal på Newsmill: 68:orna dominerar samhällsdebatten
- Al Hamatzav om Aftonbladet: Tiga är silver, ljuga är guld
- Dick Erixon: Skillnad mellan barriärer som skyddar och sådana som stänger in

samt också Dick Erixon om Kristallnatten, Gilboa om Saeb Erekat och MXp om en ny TV-kanal där Annelie Enochson (KD) intervjuas.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristallnatten, Muren, murens fall, rivning av muren, Berlinmuren, Östtyskland, Erich Honecker, Yassir Arafat, palestinierna, PLO, terrorist, terrorism, Palestina, Gaza, Västbanken, islamism, barriären, Mellanöstern, Israel, Jerusalem, kommunism, stalinism, medlöpare, östblocket, Järnridån, Berlin, Östberlin, Tyskland, Västberlin, gräns, Checkpoint Charlie, flyktförsök, demokrati, återförening

'Får jag inte allt så skriker jag'

noreply@blogger.com (Gita) — Mon, 09 Nov 2009 22:38:00 -0800

Abbas och Erekat på hadj.
Den trötte mannen till vänster som är insvept i sitt lakan utan tillstymmelse till glipa är Abbas.
Erekat sitter till höger, visar mera hud och smakar så mycket han törs på en sexigare image.

Att idag ge palestinierna ansvar för en egen stat vore som att låta förskolebarnen sköta och driva sitt eget dagis.
Ansvarslöst.
Man måste lära sej krypa innan man kan gå – eller hur det nu är man säger.

Bildt, Obama och Åsa Linderborg på Aftonbladet vill ge palestinierna en stat, helst idag och eventuella brister i fundamentet tänker de kompensera med lämpligt antal biljoner.
Detta är den absolut rätta vägen om man vill ta sej ur askan och in i elden men vem bryr sej...?
Inte ovanstående sällskap i alla fall.

Palestinierna är fenomenala på att låtsas som om det regnar var gång det kniper.
Vem kommer vid det här laget ihåg vad som hände en gång för länge sedan?

Palestinierna har en imponerande historia av att sätta sej på hasorna och vägra.
Man vägrade en stat första gången 1947 och sedan har detta mönster upprepats medan decennium lagts till decennium.
Att vägra har blivit deras kungsväg ut ur knepiga situationer.

Idag vägrar de igen, vägrar att öppna munnen.
Vägrar att prata med israelerna.
Hur de räknar med att detta beteende skulle tillföra dem själva något positivt är en gåta.
Inte lär det uppmuntra någon att slänga en stat efter dem i alla fall.

För att återknyta till dagiset och 'får jag inte allt så skriker jag-fenomenet'.
Får jag inte allt häller jag vällingen över Lisas klänning.
Får jag inte allt smetar jag jordgubbsglassen på soffan.
Får jag inte allt kletar jag såsen i Pelles hår.

Idag skriker palestinierna med Västbankens alla röstresurser för de vet att världen lyssnar.
Bildt, Obama och Åsa Linderborg lyssnar intensivt, artigt och mycket uppmärksamt.
Idag hörde jag i radion rösten av den som skriker högst, vildast och allra mest ursinnigt.
Saeb Erekat.

Ni som läst något från den här bloggen tidigare vet att jag har ett gott öga till denne Erekat, palestiniernas förhandlingsboss.
En större falskspelare är svårt att finna och idag genomförde han ett av sina utsökta förvandlingsnummer.
Han är ju CNN’s egen lille kelgris och dyker upp i deras sändningar med förunderlig regelbundenhet.
Där är han verserad, elegant, soft spoken, vädjande och belevad.

Idag talade han till sitt eget folk på arabiska i Ramalla och ni som kommer ihåg hur Hitler lät i sina vansinnestal under nazismens guldålder kan föreställa er hur Erekat lät idag.
Lika lite som man behövde kunna tyska för att förstå andemeningen i Hitlers tal, lika lite behövde man förstå arabiska för att greppa vad Erekat bjöd sina lyssnare.

’Får vi inte allt så skriker vi’ var kontentan av hans utbrott enligt referenten och om detta inger förtroende för ett framtida statsbyggande då är solen grön och månen blå.

Palestinierna startar krig och intifador när det dem så lyster vilka de sedan lika regelbundet förlorar.
Trots dessa nesliga förluster låtsar de som om det regnar och ställer krav efter krav efter krav...
Den som förlorar det krig man själv startat är inte den som ställer kraven men detta axiom har uppenbarligen inte nått fram till varken Erekat eller Abbas.
Israelerna får ta på sej en del av ansvaret för att denna fars tillåts fortsätta vilket får ses som ett resultat av omvärldens likgiltighet och okänslighet för rätt och rättvisa.

Det hör naturligtvis till saken att Bildt, Obama och Åsa Linderborg aldrig ställer några besvärande frågor till en palestinier utan, liksom Goldstone, sväljer deras historier med hull och hår.
Detta är palestinierna väl medvetna om och utnyttjar till bristningsgränsen.
Dumma vore de väl annars.

Detta skulle egentligen handlat om vår tids Hitlerdemagog men eftersom Erekat inte hänger i ett vacuum fick han orera till en bakgrund av vår samtids absurditeter.

Det är dags för Bildt, Obama och Åsa Linderborg att berätta för Erekat och Abbas att det är hög tid att sluta med dessa barnsligheter, växa upp och börja ta ansvar för sitt folks välbefinnande och välstånd.

Det är väl sådant man har presidenter och andra ledare till...???!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Erekat, palestinier, Bildt, Obama, Åsa Linderborg, Västbanken, CNN, Ramalla, Hitler, ...

"Don't jump into conclusions"

noreply@blogger.com (Gita) — Sat, 07 Nov 2009 12:48:00 -0800

"Dra inga förhastade slutsatser".

En amerikansk soldat, Maj. Nidal Malik Hasan, gick häromdagen bärsärkagång bland sina kompisar på Ft. Hood Army Base i Texas, USA.
Han ’lyckades’ avliva 12 av sina kamrater och skada ett 30-tal innan han togs omhand.
Det sägs att han var psykiater...

När något skräckinjagande händer är det lämpligt att landets högste ansvarige gör ett uttalande vilket Obama blivit informerad om.
Han äntrade talarpulpeten i Rosornas Trädgård, The Rose Garden, och började varna lyssnarna för att fästa något som helst avseende vid att massmördaren var en hängiven muslim som inte betraktade landet där han föddes som sitt fosterland utan nogsamt påpekade och registrerade sej som palestinier.
Hans föräldrar kom enligt uppgift ursprungligen från en by inte långt från Jerusalem.

"Don't jump into conclusions".

Varför var Obama så angelägen om att tysta ner fakta – att Hasan var palestinier med samma destruktiva inställning till västerlandet som självmordsbombarna i Mellanöstern?
Varför var han rädd för att erkänna sambandet palestinier – massmord?
Varför varnade han alla, inklusive media, för att på något sätt sätta likhetstecken mellan palestinier – massmord?
Har Obama lärt sej av TT?
Hasan själv var ju noga med att framhålla sin palestinska identitet och att han sköt vilt omkring sej är ju kalla fakta.
Den rent kriminella utredningen lämnar vi med varm hand över till polisen.

Obama borde ha berättat vad Hasan själv var noga med att berätta, att han var palestinier, och att ju snabbare palestinierna världen runt lär sej att lösa sina konflikter med demokratiska metoder i stället för med våld, desto snabbare kommer deras generella situation att stabiliseras.
Vad Obama gjorde var att försöka hindra folk att se det uppenbara, att säga det uppenbara och att skriva det uppenbara.
Var det något annat än censur Obama ägnade sej åt???
Censur att jihad har kommit till Amerika.

Obama hade naturligtvis själv omedelbart dragit de riktiga slutsatserna men för att ingen skugga skulle falla på massmördaren och den folkgrupp han representerade, palestinierna, så avrådde presidenten sina lyssnare från att lägga ihop två och två.
Denna räkneoperation betraktas ju annars vara ganska okontroversiell.

Att Obamas hjärta flödar över av kärlek till muslimer det vet vi men att genom förtäckta hot dölja islamist-fanatikernas verkliga agenda är ett brott mot presidenteden.
Genom att svära denna ed lovade Obama, bland lite oklarheter och felsägningar, att arbeta för de amerikanska medborgarnas säkerhet, trygghet och välstånd.
Detta stämmer dåligt med hans taktik att sopa under mattan – och vänligt men bestämt beordra andra att också sopa under mattan – de faror som lurar i vassen runt den amerikanska kontinenten.

Jihad har kommit till Amerika.

Läs även andra bloggares åsikter om massmord, Obama, The Rose Garden, muslimer, palestinier, Jerusalem, Mellanöstern, censur, jihad, Amerika, islamist-fanatiker, presidenteden, 'sopa under mattan', ...

TT och Förintelserevisionism: sitter de gamla takterna i fortfarande?

Fri, 06 Nov 2009 10:53:45 -0800

Ränderna tycks aldrig gå ur skribenterna på nyhetsbyrån TT:s utrikesredaktion. I nästan 30 år fick en ökänd Förintelserevisionist och propagandist skriva nyhetstelegrammen om Israel, tills han pensionerades 2007. Och idag skriver hans fd. kollegor och efterträdare på TT Utrikes att det är viktigare att motverka kunskapsbristen om Pearl Harbor än om vem Adolf Hitler var.

Dagens TT-telegram, som är en fullständigt omskriven och förvanskad version av en text från nyhetsbyrån AFP, handlar om en undersökning som organisationen Erskine gjort av brittiska barns kunskaper om de båda världskrigen som Storbritannien involverades i. AFP rapporterar att en ”betydande minoritet” av barnen, som var mellan 9 och 15 år gamla, ”inte har en aning” om grundläggande fakta såsom vem nazistdiktatorn Adolf Hitler var. Den judiska flickan Anne Frank, som skrev dagbok om vad hon upplevde när hon gömde sig undan nazisterna på en vind, förväxlades av hela 20 procent av eleverna med den nazistiske ministern Joseph Goebbels. Några hade också svarat att de trodde att koncentrationslägret Auschwitz var ett ”nöjesfält”.

AFP redogör för de oroväckande resultaten med elever som inte har en aning, medan TT omformulerar telegrammet till en raljerande version som tycks bagatellisera okunskapen om Förintelsen. TT-skribenten förlöjligar också undersökningen som gjorts av en organisation för krigsveteraner, genom att lägga in egna åsikter som inte fanns i originalet från AFP. TT skriver:

Men organisationen ska kanske inte vara så överraskad över vissa av de svar som gavs. Att knappt sju procent ”gissade” att Adolf Hitler var tysk förbundskapten i fotboll beror sannolikt mest på vilka övriga alternativ det gick att välja mellan: nazistpartiets ledare, upptäckare av gravitationen 1650, förste tysken i rymden eller Estlands representant i fjolårets schlagerfestival.

Men om de andra alternativen var så pass fantasifulla så borde det ju tvärtom ha varit ännu lättare att svara rätt. Tidningarnas Telegrambyrå tycker istället att det är ”mer allvarligt” med en helt annan kunskapslucka, som i och för sig också är betydelsefull:

Mer allvarligt ska kanske Erskine ta på det faktum att fler än 25 procent svarade att Pearl Harbor (som Erskine för övrigt inte kan stava rätt till) anfölls med kärnvapen [...]

Felstavning? Ja, det stod ”Pearl Harbour” med ett ”u” i enkäten, efter den brittiska stavningen av ”harbour”. Menar TT att detta skulle ha påverkat svaren? Nyhetsbyråns absurda påpekande blir ännu löjligare med tanke på att TT-skribenten själv felstavar propagandaministern Goebbels som ”Göbbels” i hela telegrammet.

Trots att det betonas i AFP:s text, så väljer den svenska nyhetsbyrån att helt utelämna att hela 15 procent trodde att Auschwitz var ett ”nöjesfält” (!), vilket ger en tydlig indikation på okunskapen. Varför utelämnades detta? Det verkar i alla fall inte vara något som TT-skribenten tycker är angeläget att åtgärda med mer utbildning. Inte heller Anne Frank nämns vid namn i TT:s version, utan det noteras bara att barnen felaktigt svarat att Goebbels var en ”välkänd jude som skrev en dagbok på vinden”. Inte mindre än var femte elev hade förväxlat den nazistiske propagandaministern med Anne Frank (!).

Tonen i TT:s omskrivna text är obehaglig. En olustig känsla ges av att TT-skribenten vill bagatellisera okunskapen om Förintelsen, och därmed motverka satsningar på förstärkt utbildning om folkmordet på sex miljoner judar för att förhindra att det någonsin återupprepas. Obehaget lindras inte precis av vetskapen att TT under nästan trettio år, och väl medveten om hans sympatier, lät Stefan Hjertén skriva Mellanösterntelegrammen om Israel. De blev israelhatisk propaganda. Han gjorde sig ett namn bland nynazister och andra antisemiter genom att på 80-talet, alltmedan han arbetade på TT, hålla tal och skriva en sju sidor lång försvarsskrift för Förintelseförnekaren Robert Faurissons teorier (inte bara rätten att publicera dem, som han i efterhand har försökt att försvara sitt handlande). Bland annat uttryckte Hjertén tvivel om gaskamrarnas existens. (Tidskrift för folkets rättigheter, nr 1, 1982, s. 8-14).

Skärmdumpar av TT-AFP-telegrammet finns här och här, som det såg ut kl. 15.31 i GP.

SvD, 2, 3, DN, 2, A, Dag, 2, 3, R24, Vg, 2, R, Tv2, Vlt, Vbk, Syd, 2, B, Hd, A, 2

Läs också:
- TT:s Stefan Hjertén och historierevisionisten Robert Faurisson – en grundlig analys av Josef Zorski
- Den vilande bloggen TT-kritik har länge följt Stefan Hjerténs propagandaarbete
- DN:s ledarsida kritiserar TT för försvaret av den framlidne antisemiten Bobby Fischer
- TT erkänner: ”Vi lägger till och drar ifrån”
- FiM: TT:s Mellanösterntelegram är palestinska partsinlagor
- Stefan Hjertén (TT) deltog i Johannes Wahlströms dementerade falsarium i Ordfront
- Fd. TT-skribenten Stefan Hjertén om sitt engagemang för Nordkorea
- Magnus Sandelin: Det grova judehatet på FiB-forum
- Jim: Brunvänstern i Sverige
- Jonathan Leman intervjuas i kurdisk satellitkanal om antisemitismen

Läs även andra bloggares åsikter om TT, Tidningarnas Telegrambyrå, Förintelsen, Förintelseförnekande, Förintelserevisionism, Stefan Hjertén, Robert Faurisson, gaskamrarna, Tidskrift för folkets rättigheter, Israel, Mellanöstern, Palestina, propaganda, terrorism, palestinier, Västbanken, Gaza, israeler, antisemitism, antisemit, judar, Johannes Wahlström, utrikesredaktionen, TT Utrikes, Hitler, Göbbels, Joseph Goebbels, Goebbels, Anne Frank, enkät, okunskap, propagandaminister, nazist, nazism, nazistledare, Tredje Riket, islamism, islamister

Aftonbladets tre ingredienser för att väva sin organkonspiration

Thu, 05 Nov 2009 16:56:57 -0800

Åsa Linderborg, "Kulturchef", Aftonbladet

(Den som har ont om tid kan läsa den sammanfattande trepunktslistan längst ned).

Nyligen rapporterade nyhetsbyrån AFP att ett stort antal jordanier åtalats för att ha bedrivit illegal handel med njurar som sålts av palestinier till köpare i arabvärlden, däribland Egypten. Men varken Aftonbladet eller TT rapporterade om saken trots att de på torsdagen tyckte att det var relevant att rapportera ett fall om handel med israeliska organ. Anledningen till den skilda hanteringen är försöken att använda helt orelaterade och verkliga rapporter om brottssyndikat för att legitimera den obelagda, dementerade och diskrediterade konspirationsteorin som publicerades på Aftonbladets ”Kultursidor” i augusti. Den antydde systematisk plundring av palestinska organ med det israeliska samhällets goda minne. Detta är grunden i skapandet av alla konspirationsteorier: att använda några noggrannt utvalda verkliga händelser för att försöka belägga en större och orelaterad lögn.

Därför fortsätter Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg sin besatthet av israeliska organ. Nu hävdar hon att domen mot en rättsläkare i Israel nyligen visserligen inte ”bevisar”, men ”knappast minskar”, relevansen i Aftonbladets organskröna. Detta trots att domen fullständigt saknar paralleller till Boströms diskrediterade påståenden. Aftonbladet har vävt ihop tre orelaterade saker – varav en uppdiktad – till en enda stor konspirationsteori. Den enda kopplingen är ordet ”organ” (se listan längre ned, för en sammanfattning).

AFP rapporterade nyligen om en avslöjad organhandel i arabvärlden:

I september utlämnades 11 jordanier från Kairo och åtalades i [Jordaniens huvudstad] Amman för organhandel, främst med njurar, och för att sälja dem illegalt i Egypten för upp till 30 000 dollar per styck. Fler misstänkta förhörs just nu, och sju andra är fortfarande på fri fot, sade polisen. [...]

År 2007, då mer än 80 fall av organhandel avslöjades, skapade Jordanien en statlig kommission för att uppmuntra till organdonation, i ett försök att stoppa den olagliga handeln och för att uppmuntra folk att donera sina organ. [...]

Enligt en nyligen gjord regeringsutredning av 130 fall som gällde försäljning av njurar, utgjorde nära 80 procent av ”donatorerna” palestinier från Baqaa i nordvästra Amman, det största flyktinglägret i landet.

AFTONBLADET YPPADE INTE ETT ORD OM ORGANHANDELN I ARABVÄRLDEN

Palestinierna som sålde sina njurar utlovades bara en bråkdel av intäkterna, upp till 5 000 dollar per styck, men fick inte alltid ens hela den summan. De fick resa till bl.a. Egypten där operationerna utfördes. Den jordanska drottningen Rania, som är palestinier, basar över Jordaniens organdonationsförening. AFP skriver att hennes rådgivare, Mohammed Lawzi, i likhet med andra jordanska myndigheter förnekar att det finns organhandel i landet, och avfärdar de hundratals fallen som ”småskaliga oegentligheter”.

Det är märkligt att Aftonbladet, som påstår sig vilja ”utreda” organhandel, och då särskilt med palestinska organ, valde att inte yppa ett ord om den omfattande handeln ovan. Särskilt mot bakgrund av hur jordanska myndigheter tycks försöka sopa problemet under mattan. Istället föredrar Aftonbladet att väva ogrundade konspirationer om statlig inblandning mot rättsstaten Israel, eftersom det kan ge poäng i den pro-palestinska kampen.

Idag rapporterade israeliska medier att polis gripit två män misstänkta för illegal handel med organ från frivilliga israeler. All handel med organ är totalförbjuden i Israel. Till skillnad från den uteblivna rapporteringen om de hundratals jordanska fallen, och om hur jordanska myndigheter bagatelliserar frågan, så var TT och Aftonbladet snabba med att rapportera om det israeliska gripandet. Händelsen har ingenting med Aftonbladets skröna att göra.

ÅSA LINDERBORG FÖRSÖKER BLANDA BORT KORTEN

Samtidigt försöker Aftonbladets ”kulturchef” Åsa Linderborg nu att blanda bort korten gällande hennes publicering av Donald Boströms diskrediterade konspirationsteori. Kritiken mot Boströms artikel gällde inte att den talade om organhandel, som är ett internationellt problem som involverar kriminella i många länder. Kritiken mot artikeln gällde anklagelserna – helt utan belägg – om att palestinierna kallblodigt dödades 1992 för att stjäla deras organ för transplantation, samt att detta skulle göras med Israels goda minne, än en gång helt utan minsta faktagrund. Kritiken gällde också Boströms antisemitiskt färgade ”koppling” till en helt separat transplantationsaffär i USA sjutton år senare, bara för att en av de involverade var en judisk amerikan. Men den amerikanska affären gällde frivilliga israeler som levande reste till USA för operation, och liknade alltså fallen med de jordanska och israeliska brottssyndikaten ovan. Det finns inga kopplingar till dödade palestinier eller statlig inblandning.

Donald Boström medgav själv att han inte ”har en aning om” något av påståendena i hans artikel, som Åsa Linderborg valde att publicera, stämmer. Palestinierna i artikeln har dementerat Boströms påståenden.

Internationellt utskämd och fullständigt diskrediterad i sakfrågan, kämpar Åsa Linderborg fortfarande för att rättfärdiga sitt publicistiska haveri. Under rubriken ”Nu faller domarna i den israeliska organhärvan” påstod hon i söndags att den israeliska domen mot en rättsläkare nyligen ”knappast minskar” relevansen i Boströms organskröna, även om hon erkänner att den inte ”bevisar” de palestinska anklagelserna. Men Linderborg försöker, precis som Boström, att i folks medvetande knyta ihop det som inte går att knyta ihop. Precis som Niklas Lindgren påpekar så gällde domen mot rättsläkaren och två av hans kollegor överhuvudtaget ingen statssanktionerad organhandel, inget dödande av palestinier för att stjäla deras organ och ingen försäljning av organ för transplantation. På ingen av dessa punkter finns någon som helst koppling.

Rättsläkaren Yehuda Hiss utreddes redan 2001 av de israeliska myndigheterna, som fann att han hade brutit mot etiska rutiner vid det statliga israeliska rättsmedicinska institutet Abu Kabir. Han hade tagit bort och i vissa fall sålt döda organdelar från lik, däribland från dödade israeliska soldater, till forskning och läkarskolor utan att be de anhöriga om tillstånd. Han åtalades aldrig för något brott, men år 2004 gjorde klagomålen att han fick avgå som institutets chef. Och nu har han dömts till skadestånd av anhöriga. Det finns alltså ingenting i detta som på något sätt höjer ”relevansen” i Boströms skröna, som Linderborg försöker göra gällande.

Aftonbladet, och delvis också TT, väver alltså försåtligt ihop tre olika saker, vars enda koppling är ordet ”organ”.

1. Dels verkliga brottssyndikat som illegalt säljer vidare organ som frivilligt donerats av levande ”donatorer”, exempelvis den amerikanska transplantationsaffären eller de jordanska och israeliska brottssyndikaten ovan.

2. Dels Boströms antisemitiska konspirationsteori om att palestinier mördas av den israeliska militären för att stjäla deras organ med Israels goda minne, för att användas för transplantation. Boström gör också en koppling till den amerikanska affären i punkt 1 ovan, därför att en av de gripna är jude, och trots att affären handlar om levande israeler.

3. Dels en israelisk dom mot en rättsläkare som utretts av de israeliska myndigheterna sedan 2001 och fick sparken som chef 2004 och nu dömts till skadestånd. Han hade brutit mot de etiska reglerna genom att inte sätta tillbaka organ från mestadels israeliska lik efter obduktion, och i vissa fall ha sålt de döda organen, som inte går att använda för transplantation, till forskningsinstitutioner och läkarskolor, men utan att be de anhöriga om tillstånd.

Allt detta vet Åsa Linderborg förstås. I själva verket är det helt andra motiv som driver denna marxistiska extremist att göra dessa ”kopplingar”. Det framgår i hennes artikel idag, som också den handlar om israeliska organ. Där häver hon ur sig att ”åtminstone liberala svenska medier står redan i israelisk drängtjänst”.

Tjusigt.

DN, SvD, A, D, Vk, Gp, H, Tv2, 2, Blt, Hd, 2, 3, Kri, 2, K Tra, Y, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, 6, SvD, 2, 3, 4, 5, 6, E, 2, Dagen, 2, 3, 4, Gp, 2, 3, B, A, 2, 3, 4, 5, S, 2, 2, Vg, 2, Vk, 2, N, Vl, 2, 3, Etc, 2, 3, S,

Läs också:
- Niklas Lindgren: Äpplen och päron och organhandel
- Erik Svansbo: Om Åsa Linderborg och om TT
- Jonathan Leman med viktiga granskningar av antisemiten Mohamed Omars planer på nytt parti
- Al-Hamatzav om Åsa Linderborgs bedrägeri
- Kaliber (P1) om hur svenska islamistiska antisemiter börjar samarbeta med nazister
- MXp: Ahmadinejad båtsmugglar 500 ton vapen till Hizbollah
- Vänsterpartiet betraktar Jan-Inge Flüchts hatblogg Jinge.se som antisemitisk (feb.)
- Nima Dervish om Jinges konspirationsteorier
- FiM: Fler artiklar om Jinge (feb.)
- Vänsterpartistisk antisemit utesluten av partiet
- Israelnyheter: Israelisk läkare vars sjukhus bombats av palestinier ställer Goldstone till svars
- Gurgîn om hur en feg och okunnig svensk publicist tystar ned folkmordet på armenier
- Axess: Oheliga allianser mellan vänster- och högerextremister
- Aqurette: Galen islamist och homofob
- Jonathan Leman om Donald Boströms vänner

samt också IiS, Sapere aude, Ilya Meyer och I Gilboas skugga.

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Israel, Åsa Linderborg, Abu Kabir, Palestina, organhandel, organstöld, Donald Boström, israeler, Yehuda Hiss, rättsläkare, patolog, TT, Tidningarnas Telegrambyrå, kulturchef, Kulturredaktionen, Aftonbladet Kultur, plundra, plundring konspirationsteori, antisemitism, Jordanien, njurar, illegal organhandel, transplantation, donation, Jan Helin, Helle Klein, islam, islamism, antisemitism, Nu faller domarna i den israeliska organhärvan, organhärva, drängtjänst, medier, Jinge, Jinge.se, Jan-Inge Flücht

I dunkla och tysta korridorer

noreply@blogger.com (Gita) — Thu, 05 Nov 2009 13:59:00 -0800

Vad är det som händer?
Egentligen?
Under ytan i dunkla och tysta korridorer utom hörhåll för nyhetsuppläsaren med sitt polerade pokerface.

Där, i de dunkla och tysta korridorerna händer allt som verkligen händer.
Allt som kommer att påverka vår framtid, vår värld.
Allt som är fött i hat och förverkligat i synd.

Det händer inte i FN’s välmodulerade korridorer utan i de dunkla och tysta korridorerna.

Vad är terrorism egentligen?
Terrorism handlar om att pådyvla andra människor sina åsikter till vilket pris som helst.
Priset har absolut ingen betydelse – enbart målet är av intresse.
Tidsfaktorn är också ganska ointressant när det glorifierade slutmålet hägrar.
När vi förstått detta bör vi inte bli förvånade över det välplanerade massmördande vi dagligen ser och hör i våra TV-nyheter.

Vem sysslar med dessa makabra beställningsverk?
Det är folk som anser att deras väg är den enda rätta och dessutom den enda väg som har något existensberättigande.
Därför anser de sej vara i sin fulla rätt att välja ut vilka människor som har rätt att leva och vilka som bör avrättas.

Fanatismen är boven.
Fanatismen har som kännemärke ett utpräglat tunnelseende, man ser inte den andre – vad man ser är målet.
Fanatismen har som få andra företeelser orsakat lidande genom seklerna och dagens fanatiska islamism är en värdig efterföljare till historiens alla skamliga ismer.

Den fanatiska islamismen är roten till fördärvet i dagens alla oroshärdar.
Det är islamismen som lastar stora containerfartyg fulla av maffiga, blankpolerade och sprillans nya vapen att användas av Hizballah, Hamas och likasinnade, mot människor de inte anser har något människovärde.

En bläckfisk har som bekant många tentakler.
Islamismen är inte längre en marginell företeelse om vilken vi kan bry oss eller låta bli.
Den angår oss alla på ett rent personligt plan, åtminstone oss som inte vill bli manipulerade in i en fälla där insatsen är framtiden.

Hur ska vi då hantera detta ”snusk”?
I ett drömläge skulle vi kunna gå till FN och be denna överjordiskt goda och rättvisa organisation om hjälp och råd men tyvärr utlöser en sådan tanke enbart ett snett leende.
Vi lär oss mer för varje dag om det taskspel som idag bedrivs i FN’s regi vars huvudsysselsättning verkar vara att skicka rapporter från det ena rummet till det andra och sedan tillbaka igen.
Det kan de väl i och för sig få hålla på med men att så många länder, demokratier som diktaturer, spelar med i detta spel för gallerierna är minst sagt förvånande.
Snarare fegt, ynkligt och djupt deprimerande.

Vad FN borde syssla med är att rädda världen från sej själv.
Förpassa islamismen till den plats där den hör hemma – på sophögen, och uppmuntra och stödja länder och folk som på allvar och genom stora uppoffringar tar sej an denna knepiga hantering.
Fanatism och terrorism kan idag fira allt större segrar medan FN kniper med ögonen och blundar hårt i förhoppning att denna elakartade företeelse ska försvinna och lämna dem ifred med sina rapporter.

För att inte göra detta alltför långt avslutar jag med en fundering om Sveriges förhållande till FN.
Sveriges förhållande till FN är gott eftersom man i likhet med denna organisation lever för sina rapporter.
Sverige har blivit hela världens lilla vindflöjel.
Man gömmer sej bakom EU och FN och låter dessa mer eller mindre ruttnande organisationer bestämma vad Sverige ska tycka och tänka.
Vad FN säger säger Sverige, vad FN gör gör Sverige.

Kanske beöver vi inte gå längre än så för att förstå varför FN har blivit en sådan verklighetsfrånvarande organisation där bollandet med rapporter överskuggar farorna med islamismen och i förlängningen den fria världens fortbestånd.

I de dunkla och tysta korridorerna händer allt som verkligen händer.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, terrorism, islamism, massmördande, fanatism, Hizballah, Hamas, sophögen, den fria världen, ...

SvD SDS DN

Mannen i trädet

noreply@blogger.com (Gita) — Tue, 03 Nov 2009 12:36:00 -0800

Jag undrar hur det egentligen är att sitta uppe i ett träd?
Dag efter dag och vecka efter vecka tills man en regnmulen natt vågar krypa ner och smita iväg in i mörkret.

Personen i fråga vill nog komma ner men han kan inte.
Visst hade han rent fysiskt kunna både klättra och hoppa ner men orsakerna till att han inte kan ta sej ner från trädet är mer subtila och samtidigt oändligt klumpiga.
Motsägande?
Visst, men hela trädhistorien är en burlesk och lätt tragikomisk historia full av motsägelser.

Obama den store kom till makten med dunder och brak och bland det första han gjorde var att förvissa sej om att den muslimska världen förstod att han inte var Bush.
I sin jakt på kärlek gjorde han allt och lite till för att berätta, inte minst för muslimerna, att han älskade dem.
Abbas var en av de första att ta till sej detta kärleksbudskap.

Han satte sej tungt på baken och bara njöt.
Nåja, han väntade nog lite också.
Väntade på att Obamas kärlek till honom skulle visa sej genom konkreta resultat.
Han bestämde sej för att under tiden göra – ingenting.
”Gör jag ingenting så gör jag i alla fall inte som jag brukar – en massa idiotiska saker.”

Hur hamnade då den arme palestinske presidenten uppe i en trädkrona?

Jo, han förstod inte att Obamas kärlek var ett medel att förhärliga Obama, inte ett medel att göra jobbet åt palestinierna.
OK, Obama delgav världen en del omogna yttranden som Abbas misstolkade och följdaktligen trodde att saken var klar.
Saken var inte klar men då hade Abbas redan klättrat en bra bit upp i trädet.

Han började säga – vill inte, vill inte, vill inte och märkte inte att Obama inte heller ville.
Kanske inte samma saker men Obama som nyktrat till något vill inte hjälpa araberna till världsherravälde utan att få någonting tillbaka.
Han sökte normalisering mellan Israel och arabvärlden för att på det sättet hjälpa Israel att få tillbaka något av förtroendet för världssamfundet och våga ge sej ut på den slaka linan.
Han fick nobben direkt.

Obama inser numera att hans ord inte är var stugas lag vilket Abbas inte förstod.
Vid det laget befann han sej redan uppe i trädkronan med alla sina ’vill inte’ som enda sällskap.
’Vill inte’ gör sej bra i en valkampanj men knappast som kompromiss i en förhandlingssituation så därför har det heller inte blivit några förhandlingar.

Alla tror att palestinierna bara vill en sak – att få en stat.
Nu vet vi att så inte är fallet.
Åtminstone vill de inte ha en stat om de riskerar att behöva kompromissa om utfallet.
Då blir det i stället ett ’vill inte’.

Nu sitter Abbas uppe i sitt träd och önskar att han hade varit lite försiktigare i sin tolkning av Obamas kärlek.
Abbas kräver att Israel slutar bygga på Västbanken och det kan väl vara OK men inte innan förhandlingarna ens börjat.

Bostadsbyggandet är en av de frågor som ska diskuteras under förhandlingarnas gång – inte en gottepåse att dela ut innan man ens enats om dagordningen.
Abbas hade tänkt sej att Obama skulle ge honom ett bosättningsstopp i en liten ask men även den store visade sej ha sina begränsningar.
Om viljan dessutom saknas har jag ingen aning om.

Att kliva ner från trädet och säga - OK, OK, OK, vi börjar väl förhandla då - är naturligtvis inte att tänka på.
Det vore att förlora ansiktet och det bör man helst undvika om man tillhör den arabiska nationen.
Detta innebär att Abbas fortsätter att häcka uppe i sin trädkrona och har du vägarna förbi kan du ju alltid fråga hur han mår.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Abbas, muslimska världen, 'vill inte', kompromiss, palestinier, Västbanken, förlora ansiktet, ...

Obama nyktrar till efter sitt pro-palestinska Mellanösternfiasko

Sun, 01 Nov 2009 10:53:12 -0800

Barak Obamas allvarligaste misstag i Mellanösternkonflikten när han tillträde som USA:s president, var att han bidrog till att mycket hårt skärpa palestiniernas krav. Det beror på att Obama på egen hand utfärdade nya ultimatum till Israel, som stred mot överenskommelser som USA hade med Jerusalem. Därmed tvingades palestinierna hänga på med liknande krav. Detta trots att Israels premiärminister Benyamin Netanyahu i juni deklarerade, i ett politiskt riskabelt och historiskt tal, ett stopp för byggandet av bosättningar på Västbanken och sade ja till skapandet av en palestinsk stat.

Men kraven från den oerfarne amerikanske presidenten fortsatte alltså och blev alltmer irrationella – nu handlade det om naturlig tillväxt inuti bosättningar, som ändå kommer att inlemmas till Israel. Palestinierna var inte sena med att apa efter USA. De ville av naturliga skäl inte kräva mindre än Obama, utan trappade upp sina krav så pass att fredsprocessen nu helt gått i stå. Palestinierna vägrar nu att inleda förhandlingar om inte alla deras krav uppfylls i förväg, och trots att Israel säger ja till en palestinsk stat så vägrar palestinierna att erkänna en judisk stat.

Efter detta fiasko tycks den nye amerikanske presidenten och hans administration nu ha insett sitt misstag, och uppmanar palestinierna att upphöra med sin vägran att inleda fredsförhandlingar. Det återstår att se om Obama, som inte ens besökt Israel men redan hållit ”tal till den muslimska världen” i Kairo, lyckas reparera den inofficiella israeliska bilden av honom som en snävt pro-palestinsk amerikansk president. Kommer han att bli en något mer balanserad medlare i Mellanösternkonflikten, som också vågar ställa krav på palestinierna och arabvärlden att erkänna Israel, avsäga sig terror och acceptera fredsavtalen? Och hur ska Israel kunna lita på USA i framtiden om ingångna överenskommelser rivs upp på detta sätt?

Vad handlar saken om? Jo, baserat på Obamas nya ultimatum vägrar nu palestinierna att förhandla om fred tills Israel sätter stopp för naturlig tillväxt inuti existerande bosättningar nära Gröna Linjen. Det handlar om byggande ”på höjden” i bosättningar som med all sannolikhet ändå kommer att inlemmas till Israel i utbyte mot annan israelisk mark till palestinierna – byggandet har alltså inte någon inverkan på palestinierna. Dessutom vägrar Abbas att erkänna Israel som nationalhemmet för det judiska folket.

Allt detta trots att:

1. Israels premiärminister Benyamin Netanyahu som första ledare för Israels center-högerparti Likud sagt ja till skapandet av en demilitariserad palestinsk stat (medan palestinierna alltså vägrar att erkänna Israel som det judiska folkets nationalstat).

2. Netanyahu, som första premiärminister i Israels historia och med ett oerhört stort politiskt risktagande, utan någonting i utbyte från palestinierna, har accepterat ett moratorium för utvidgningen och nybyggandet av bosättningar på den omtvistade Västbanken, där Israel har erkända anspråk enligt FN-resolutionen 242 och den fortfarande bindande mandattexten.

Problemet är att de krav som Obama ställt på Israel, och som palestinierna tvingats att överträffa, strider mot tidigare överenskommelser mellan USA och Israel, och är orealistiska både politiskt och säkerhetspolitiskt.

Som ett villkor för att acceptera Färdplanen 2004, och som ett svar på Ariel Sharons reservationer, slöt USA en överenskommelse med Israel om att landet, trots stoppet för nya bosättningar, har rätt att tillåta normalt liv att fortsätta inuti existerande bosättningar nära den Gröna Linjen genom byggande ”på höjden”. Dvs. utan att utvidga bosättningarna geografiskt, vilket alltså inte har någon inverkan på palestiniernas situation i området.

Vid sitt tillträde som president, och efter det hårt kritiserade talet till den muslimska världen i Kairo, avfärdade Obama överenskommelsen och krävde istället ett stopp även för denna naturliga tillväxt. Kravet gick dessutom längre än de palestinska kraven, eftersom palestinierna redan har accepterat principen om kvittning av land, som utarbetades av president Bill Clinton. Den innebär att dessa bosättningar med all sannolikhet ändå kommer att inlemmas till Israel i en framtida fredslösning i utbyte mot annan israelisk mark, med stor arabisk befolkning, till palestinierna. Meningen med Bill Clintons plan, som både israeler och palestinier accepterat, var att varken araber eller judar skulle behöva lämna sina hem. Det fanns alltså ingen anledning att stoppa byggande inuti bosättningarna. Sådant internt byggande möjliggör exempelvis för nybildade par att kunna lämna sina föräldrahem och skaffa sig en egen bostad för den nya familjen.

Det amerikanska avtalsbrottet kritiserades hårt i Israel, och Obamas popularitet i landet sjönk som en sten. USA uppfattas som en pro-palestinsk spelare som lagt sig platt för arabvärldens krav och hot. Israel gick Obama och palestinierna till mötes om en palestinsk stat och om ett stopp för utvidgning av bosättningar. Men palestiniernas president Abbas vägrar att fredsförhandla om inte de nya kraven om en frysning av naturlig tillväxt infrias. I framtiden kommer Israel knappast att gå med på kompromisser om man inte kan lita på att USA håller ingångna överenskommelser.

Nu tycks Obama ha insett sitt katastrofala misstag. USA erkänner att Israel gjort stora eftergifter, och Obama accepterar inte längre att palestinierna fortsätter att vägra att förhandla. Precis som Färdplanen stipulerar så är bosättningarna en förhandlingsfråga som ska lösas i slutet av fredsprocessen. Israels stopp för utvidgning av dem måste nu mötas med konkreta palestinska kompromisser, samt tydliga framsteg från övriga arabvärlden när det gäller att öppna diplomatiska och affärsmässiga kontakter med Israel.

SvD, DN, SvD, D, Gp, S, B, A, Smp, DN, 2, 3, SvD, 2, 3, D, 2, 3, E, B, A, 2, S, Gp

Missa inte:
- Kaliber i P1: Den antisemitiska alliansen mellan nazister och islamister i Sverige

Läs även andra bloggares åsikter om Barak Obama, Hillary Clinton, Israel, USA, Mellanöstern, Palestina, fredsprocessen, palestinierna, israelerna, Benyamin Netanyahu, kvittning av land, USA:s president, Mahmoud Abbas, palestinska myndigheten, palestinsk vrede, terrorism, Hamas, Gaza, Färdplanen, Vägkartan, fredsförhandlingar, naturlig tillväxt, bosättningar, Västbanken, Kvartetten

Är kungen rädd?

noreply@blogger.com (Gita) — Fri, 30 Oct 2009 13:38:00 -0700

Vad har hänt med den lille mysige jordanske kungen?
Han som lyckades fånga den överjordiskt vackra Rania och göra henne till sin och sitt folks drottning.
Är kungen rädd?

Det är i dagarna 15 år sedan ett fredspapper skrevs under av företrädare för Jordanien och Israel och detta papper har visat sej motstå både knöliga kanter och eldfängd retorik, MEN...
Ett stort MEN svävar över denna fred i högre utsträckning idag än någon gång tidigare under dess tidvis ganska påfrestande historia.

80% av Jordaniens befolkning består av människor som kallar sej palestinier och kungen verkar anse att det inte skulle vara hälsosamt om den procentsatsen ökar.
Han är med andra ord livrädd för att palestinierna inte ska få en stat, helst idag, eftersom han inte vill att missnöjda araber från Västbanken ska komma på idén att kliva över den lilla rännil som kallas Jordan och söka sej nya hem i Jordanien.
Kungen har ju sett dessa palestiniers benägenhet för ’utomparlamentariska metoder’ och han är med rätta oroad för sitt kungarikes fortbestånd och sin sköna drottnings sköna liv.

I dagarna har kungen tyvärr lånat argument och använt sej av en retorik hämtad från Hamas och deras trätobröder i den palestinska myndigheten.
En retorik som gör vitt till svart och som inte på något sätt hedrar varken honom eller hans konungadöme.

Rania som räknar sej som palestinier stöttar sin kung och hjälper ofta till att måla det svarta i en läckrare och mer sofistikerad nyans.

Telefonkedjan trädde i funktion och araber från när och fjärran kallades i söndags till Tempelplatsen i Jerusalem för en uppviglingsshow.
Allt var förberett, bussarna lastade med nystylade stenkastare, hatslogans väl inövade och påkar och stenbumlingar inom bekvämt räckhåll.
Showen kunde börja.

Ja, ni har förmodligen sett dessa stenkastande ungdomar som visar sitt mod genom att dölja ansiktena i arafatschalens djupa veck medan de angriper de stackars utkommenderade poliserna.
Jag tycker alltid synd om poliserna som faktiskt har viktigare saker att syssla med än att jaga runt dessa oborstade barnrumpor men ordningen måste ju å andra sidan återställas.

Det är nu kungen blir riktigt rädd.

Rania har vid det här laget gått en trappa upp för att natta barnen.
Kungen blir rädd att detta spektakel ska sprida sej till hans egna palestinier och de är ju som sagt många.
Han hänfaller åt sina ryggmärgsreflexer och börjar anklagar Israel.
Han kallar polisens rutinarbete för ett ’provokativt beteende’ som äventyrar stabiliteten på Tempelberget...

På ett sätt tycker jag synd om kungen för det har funnits tillfällen då han visat lite stake men att bortse från uppenbara fakta och anklaga de som försöker minimera skadeverkningarna av arabernas provokationer – det gör att han definitivt hamnat i en förtroendekris.
Han undervärderar sina läsares och lyssnares intelligens på ett ganska trist sätt och kommer att få jobba hårt om han har för avsikt att återställa sitt förtroendekapital.

En kung bör agera så att undersåtarna finner anledning att se upp till honom men i fallet Jordanien börjar det likna ett platt fall.
När israelerna 1967 bad jordanierna att hålla sej utanför kriget förstod de inte att ett sådant handlande hade varit i deras eget intresse.
Trycket från ’the arabic street’ blev för hårt och jordanierna började tillsammans med de andra arabiska krigshetsarna att puckla på Israel.
Historien upprepar sej som bekant och idag har jordanierna en ny chans att lämna Tusen och en natt–argumentationerna, se verkligheten i solljuset och undvika att ge omgivningen orsak att betrakta dem som både blinda och döva skuggboxare.

Även en liten kung kan bli en stor kung om han vågar se sanningen i vitögat och kalla en spade för en spade.
Arabiska uppviglare och stenkastare är just uppviglare och stenkastare vars bärsärkagång polisen har som uppgift att stävja.
Dessa enkla fakta borde även en kung, av vilken storlek han än må vara, förstå.

Läs även andra bloggares åsikter om Jordanien, Rania, Israel, palestinier, Jordan, Västbanken, 'utomparlamentariska metoder', Hamas, Tempelplatsen, Jerusalem, uppvigling, provokation, förtroendekris, bärsärkagång, ...

Skriv om problemen

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Fri, 30 Oct 2009 06:44:00 -0700

De verkliga problemen.

12 år.

Det är medelåldern på prostituerade i Indien.

2 dollar.

Det är den dagliga medelinkomsten för deras familjer.

0 dollar.

Det är vad dessa barn får i handen. De är slavar. Slavar i en sexhandel som bedrivs av de vuxna. Barnen får precis så mycket mat de behöver så att de går att sälja. Dag ut, dag in. När de inte längre är säljbara ersätts de. Det finns 60 miljoner barnarbetare i Indien, så utbudet är inte precis begränsat.

Lite fler siffror:

0.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrivit om barnprostitution i Indien under 2009.

0.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrivit om barnarbete i Indien under 2009.

0.

Det antal journalister från Dagens Nyheter som åkte till Indien 2009 för att forska om barnprostitution eller barnarbete.

Det kan hända att någon av de tre sistnämnda siffrorna behöver justeras uppåt från 0 till 1, det kan DN bäst upplysa om. Det blir i så fall en hundraprocentig förbättring.

Ännu fler siffror:

324.

Det antal artiklar som Dagens Nyheter skrev jan-okt 2009 om Israel, en demokrati under ständigt hot om förintelse från en fientlig omgivning bestående av våldsamma diktaturer.

Fråga:

Fokuserar DN – och många andra svenska medier – så hårt på Israel för att det är ett judiskt land? DN har år 2009 skrivit i stort sett inget om Israels icke-judiska grannländer. Gör detta DN till en tidning med en rasistisk ideologi?

DN har år 2009 inte skrivit något om barnprostitution eller barnarbete i Indien. Indien är inte ett judiskt land. Bekräftar nu detta misstanken att DN är en tidning med en rasistisk ideologi?

Som Sveriges största dagstidning bör Aftonbladet undersöka saken. Artiklar om moraliskt sedesfördärv är Aftonbladets specialitet.

Hoppas arbetet inte är för ansträngande.

Det finns en annan möjlig förklaring till snedvridningen. Svaret kan vara så oerhört mondänt att Israel är ett västland där man kan leva gott, äta gott och dricka gott i luftkonditionerad komfort, utan att man som svensk journalist behöva bedriva något så ansträngande som en enda dags riktigt arbete. Detta eftersom allt finns serverat direkt av Hamas och Fatah. Uppbackade av UNRWA, Amnesty, Röda korset, Human Rights Watch – de organisationer som i mer än 3 år fortfarande inte fått eller ens bett om att få träffa den av Hamas kidnappade israelen Gilad Schalit.

Är det verkligen så pinsamt enkelt att svenska journalister vet att man egentligen inte kan lita på vare sig maten eller vattnet i Indien, därtill är landet så ofantligt stort att det skulle kräva mycket resande och – vilken hädelse – ansträngning för att arbeta där? Israel är i jämförelse endast några kilometer brett och långt. Ett drömland att arbeta i – stranden ligger alltid nära och många luftkonditionerade hotell ligger vid stranden.

Innan någon får för sig att mina kommentarer om Indien kan tolkas som respektlösa eller grundlösa: jag föddes och växte upp i Indien, mitt älskade födelseland. Jag gick i skola i Himalayabergen i trakterna kring Nepal, varifrån så många av barnen stjäls för ett liv i dödsbringande prostitution eller andra former av evigt slaveri i andra delar av Indien. Jag vet vad jag skriver om.

Redan där en avsevärd skillnad gentemot de flesta svenska journalister, åtminstone när de skriver om Israel.

Deras expertis om Indien, däremot, kan jag inte säga något om. De har inte skrivit många ord om mitt födelseland med dess befolkning på en miljard, av vilka ett par tusen judar. De är för upptagna med att skriva om Israel, med dess befolkning på 7 miljoner, av vilka 5,5 miljoner judar.

Länkar:
Indier vädjar om rättvist indiskt bistånd
Journalisten Lisa Lings skakande TV-dokumentär "Slavflickorna i Indien"
CNN om barnprostitution i Indien
Daniel Pipes om arabisk sexturism i Indien
Sarika Misha om barnprostitution i Indien

FN:s totala tystnad

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Wed, 28 Oct 2009 05:54:00 -0700

FN:s tystnad är allt mer besvärande.

Och selektiv.

Upp till 150 muslimer dödas per dag i Pakistan i sprängattentat riktade specifikt mot civila.
Tystnad i FN.
Läs GP, NY Times, Irish Times, BBC, LA Times i ämnet.

165 000 muslimer hålls statslösa i ökenläger i Algeriet utan vare sig erkänd status, möjlighet till en politisk lösning eller ekonomiska framtidsutsikter.
Tystnad i FN.
Läs Wikipedia, PR News i ämnet.

Moskéer sprängs i Irak medan bedjande muslimer utövar sin religion.
Tystnad i FN.
Läs NY Times, Thaindian, Wikipedia, CNN, Daily Mail i ämnet.

I samtliga fall är offren muslimer.

I samtliga fall är förövarna också muslimer. Dåden utförs i islamismens namn. Islamism är den politik våldsbenägna individer bedriver i islams namn. Det är en våldspolitik förtäckt som religion. Det är en våldspolitik medvetet förtäckt som religion för att därigenom skyddas från kritik.

Läs SvD, Contra, DN, Wikipedia för att veta mer om islamism.

Ingen vill väl anklagas för att vara emot islam. Skyddet är därför totalt.

Det främsta skyddet kommer från FN. FN har genom åren utvecklats till ett forum där de mest våldsbenägna regimer har störst inflytande. FN har numera ett virtuellt monopol över vad som debatteras – och vad som tystas ned.

Fler ord behövs inte. Klicka här för att titta på en blott två (2) minuter lång film som visar var FN är idag och hur denna en gång så ädla organisation har urholkats både moraliskt och finansiellt. Av radikala våldsbenägna regimer vars främsta kännetecken är islamism – den våldsamma kapningen av en hel religion, islam, i vars namn de mest brutala aktioner nu bedrivs. Ackompanjerad av total tystnad från FN.

Islamism är det totala kriget mot alla oliktänkande – muslimer med annorlunda idéer, judar, kristna, hinduer, buddhister, alla. För en fördjupning i ämnet med speciell anknytning till Skandinavien, besök Jihad i Malmö på http://jihadimalmo.blogspot.com/ och för en högst aktuell artikel i ämnet, läs detta.

Vill du lägga ner lite mer tid än 2 minuter, läs även denna rapport om hur FN genom sin automatiska islamistmajoritet ignorerar grova oförrätter i den muslimska världen och istället sprider lögner om nationer med annan politisk och religiös åskådning.

Världsfreden är totalt avhängigt FN:s nedmontering och skapandet av en demokratisk global organisation där etik, princip och mänskliga rättigheter sätts i främsta rum.

Med andra ord, den direkta motsatsen till dagens FN och de flesta av dess underorganisationer.

Relevanta artiklar från andra källor:
Svensk-Israel Information (SII) om islamism, artikel av Torbjörn Elensky först publicerad i DN
SII, artikel av Eli Göndör om martyrideologi
MXp om islamism
Israel i Sverige om islamism
Daniel Pipes om islamism
Barry Rubin om islamism

Relevanta artiklar och intressant källmaterial från denna blogg:
Om tolerans
FN och fakta
Att böja sig för islamisters våld
Skevhet i FN-skrapan
FN är till för palestinierna, inga andra
Kapningen av FN
UNRWA vs UNHCR

Palestinierna gör av med mer vatten än svenskarna

Tue, 27 Oct 2009 13:40:48 -0700

Palestinsk swimming pool i Hebron (foto Nayef Hashlamoun/Reuters)

Amnesty har släppt en rapport om vattenförbrukning (pdf) i Israel och de palestinska områdena. Istället för palestinsk misshushållning med vattnet, förorening av vattentäkter och utebliven vattenrening, så är det Israel som får bära hundhuvudet för regionens vattenbrist. Men anklagelserna har konstruerats med pinsamma fel i de siffror som anges, och genom utelämnanden som gör rapporten värdelös.

Palestinier badar i Jenin, Västbanken (foto Reuters)

Enligt den israeliska vattenmyndigheten, som uppger att Amnesty inte ens kontaktat dem, var skillnaden i vattenförbrukning mellan israeler och palestinier bara hälften av den som Amnesty påstår. Palestinierna förbrukar till och med mer än vad svenskar använder. Palestinierna gör av med över 200 liter per dag per person, medan svenskar enligt UNICEF använder 180 liter.

Dessutom struntar Amnesty i att Israel sedan många år levererar dubbelt så mycket vatten till palestinierna per år än vad parterna har kommit överens om i Osloavtalet (art. 40, annex III). Det innebär att rapportens relevans fullständigt brakar ihop.

Dessutom utelämnar Amnesty helt och hållet palestiniernas skyldigheter enligt samma avtal; däribland att bygga avloppsreningsverk. Idag släpper palestinierna ut sitt avlopp rakt ut i naturen och förorenar grundvattnet på Västbanken. Terrorgruppen Hamas pumpar ut avloppsvattnet från Gaza orenat rakt ut i havet trots att pengar donerats för att åtgärda problemet.

År 2007 drunknade fem palestinier i vad som beskrevs som en ”avföringstsunami”, när en del av det Hamasstyrda Gaza översvämmades av avloppsvatten. FN lade skulden på Hamas vägran att använda öronmärkta biståndspengar för att modernisera avloppsreningssystemet, och Israel anklagade gruppen för att använda pengarna till terrorism istället. Israel erbjöd sig att sanera området efter Hamas haveri.

Palestinsk swimming pool i Nablus, Västbanken (AP)

Likaså har uppåt 250 olagliga palestinska brunnar borrats i brott mot Osloavtalet, vilket orsakat förorening av vattentäkter. Amnesty tycks inte känna till att beslut om brunnsborrning tas i en gemensam palestinsk-israelisk vattenkommission, och låtsas istället att det är Israel som ensamt förbjudit olaglig brunnsborrning. I själva verket har palestinierna fritt kunna borra lagliga brunnar i den palestinska myndighetens områden (A och B), och nästan alla resterande borrningsansökningar har beviljats i område C som administreras av Israel, enligt tidigare rapporter i Jerusalem Post.

Tyvärr brydde sig inte Sveriges Radios P1 Morgon om att intervjua någon israelisk representant, utan nöjde sig med att låta Lise Bergh från svenska Amnesty rapa upp långa anklagelser från den felaktiga rapporten.

SvD, D, Syd, F, Tv2, Vf, 2, 3, Sr, K, E, AB , 2, 3 , SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 2, 4, 5, 6, Sr, D, 2, Cb, N, 2, H, 2, Syd, Vg, 2, 3,

Läs även andra bloggares åsikter om Amnesty, Israel, Gaza, Palestina, Israel, Mellanöstern, vattenbrist, vatten, Cecilia Uddén, SR, Sveriges Radio, propaganda, Hamas, palestinska myndigheten

The view from Sweden

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Mon, 26 Oct 2009 08:59:00 -0700

What exactly are good tone and acceptable behaviour?

Are they the same for everyone? Should we make special allowances for people if we are afraid of them? Or do we make such allowances simply because we believe they are incapable of any better? Doesn't that make such a society institutionally racist?

Recently Jimmie Åkesson, the leader of the Sweden Democrats in this peaceful Scandinavian country, made waves when he wrote an article decrying what he perceived as the threat to Sweden from large numbers of fanatical Islamist immigrants adopting an increasingly strident tone and some alarmingly violent tactics.

While the vein in which Åkesson wrote and some of the aims of his party may leave a lot to be desired in the view of the political mainstream, there is no denying that there is considerable substance to what he writes.

The political establishment and the media immediately tore him to shreds.

Unfortunately, however, that was the typical Swedish knee-jerk reaction to anything critical of Muslims or Islam. The political establishment and the media elite, accustomed to routinely lambasting Israel and, at best, ignoring threats to the well-being of Swedish Jews, have over the years become equally accustomed to banning all critical examination of subjects tangenting Muslims or Islam.

The Jerusalem Post recently published a MEMRI film clip showing the tone that is being spread in Swedish mosques. This follows hard on the heels of a sermon in the Stockholm Grand Mosque a couple of years ago in which the imam thundered that Jews – in Sweden – should be killed on account of the conflict in the Middle East. That was immediately shrugged off by the Swedish authorities as “verbal posturing, part of the customary discourse when the subject is the Middle East”.

These horrendous views from Swedish Muslim religious figures are routinely ignored, while attempts by a right-wing Swedish politician to highlight the threat, are met with massive derision and solid resistance.

Sweden’s unwillingness to adopt a principled, moral stance whereby the same standards are applied to everyone, is very troubling indeed.

It's an unwillingness that is set to garner the Sweden Democrats considerable support in the upcoming elections next autumn.

Nothing happens in a vacuum.

Haniyeh and Nasrallah to be tried for war crimes

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Mon, 26 Oct 2009 07:11:00 -0700

Just kidding - they're protected after all by the UN.

The purpose of the UN is to protect dictatorships from the onslaught of democracy. And the democracies pay for this travesty of justice.

It is common knowledge that Gaza’s Hamas leader Ismail Haniyeh personally ordered the missile onslaught that culminated in last December's Israeli response. During the eight years of Gaza-inflicted missile terror on Israeli civilians, something in the region of 12,000 missiles rained down on Jewish towns and cities such as Sderot and Ashkelon, farming communities, hospitals and schools.

Ismail Haniyeh is not the first Arab leader to order mass destruction of civilian Israeli infrastructure for political gain – Hizbollah leader Hassan Nasrallah did precisely the same thing in 2006, unleashing several thousand missiles on exclusively civilian Israeli targets such as hospitals, schools, railway stations and residential apartments.

Interestingly – and entirely predictably owing to the automatic pro-islamist and anti-Israel majority in a UN that is deeply flawed and increasingly marginalized – it is Israel, the victim of these and many other systematic targeted attacks, that is now the victim of yet another systematic targeted attack: by the UN itself.

The Goldstone Report has no parallel in history. It has been paid for by the UN member states with the predetermined aim of finding UN member state Israel guilty. And only that state, on the premise that the conflict only began when the victim hit back.

There is no parallel in history for similarly bold, publicly funded prejudice

Bizarrely, absurdly, there is still no international tribunal to try either Haniyeh or Nasrallah for war crimes. Indeed, there has been no UN-commissioned report to investigate their guilt, let alone bring them to trial.

Both Haniyeh and Nasrallah should by now be the focus of immense international determination to bring them to The Hague. Instead, both leaders enjoy absolute support in the UN, and there have been no UN attempts whatsoever to bring either to account.

Perhaps it is time to enlist Swedish journalist Donald Boström to write an article accusing Haniyeh and Nasrallah of cannibalism. In accustomed Boström style he can then publish his allegations in Swedish tabloid Aftonbladet and demand that if they are innocent, they spend their own time and resources proving it.

A UN commission financed by funds earmarked for famine relief in Africa should be appointed to investigate the allegations. Failure to respond to the allegations will be interpreted as guilt, and the pair will then be referred to the UN General Assembly and finally to the UN Security Council for robust military and legal action.

After all, the precedent has already been set.

How the truth is officially ignored - by UN decree

It’s hard to know what’s more offensive – the UN’s total dedication to vilifying the world’s only Jewish state – the only democratic state in the entire Middle East – or the UN’s total dedication to whitewashing the most disgraceful human rights abuses by the anti-democratic Arab states surrounding Israel.

Either way, the result is systematically racist. Nothing the Jewish state does is correct, nothing any Arab state does is wrong.

It really is time to stop taking the UN seriously. After all, it hasn’t taken itself seriously for decades.

SWC
Solomonia
IM - end the occupation of the UN
IM - UNHRC: and excellent investment

FN: Stör oss inte med fakta

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Sun, 25 Oct 2009 04:17:00 -0700

Vad FN inte kan se.

Gilad Schalit (höger) och hans far Noam Schalit. Efter att har kidnappats från Israel som 18-åring har pojken i mer än 3 år suttit inspärrad hos Hamas i Gaza utan tillgång till familj, Röda korset eller advokat, i trots mot FN-stadgarna om mänskliga rättigheter.

Hamas skyddas fortfarande av FN genom enorma penningbidrag och den automatiska pro-islamistiska majoriteten i FN.

Familjen Hatuel, mamma Tali samt hennes fyra barn – det yngsta 2 år gammalt – sköts till döds från en meters håll av Hamas med en kula vår i huvudet. Mamman, som var gravid i åttonde månaden, fick en extra kula i den havande magen.

Hamas skyddas fortfarande av FN genom enorma penningbidrag och den automatiska pro-islamistiska majoriteten i FN.

Efter det 30 dagar långa kriget i Gaza i januari 2009 – ett svar på 8 år av palestinska missiler mot israeliska civila – bestämde sig FN via sin ”människorättsorganisation” UNHRC att tillsätta en kommission ledd av Richard Goldstone vars förutbestämda uppgift var att fördöma Israels svar på de 12 000 palestinska missilerna. De palestinska missilerna mot israel skulle inte undersökas.

Kriget började sålunda när Israel slog tillbaka…

Richard Goldstone. Hans enda källa till information, i strikt enlighet med det mandat han fick av FN och som betalades av FN – det vill säga våra skattepengar – var Hamasinformatörer.

Richard Goldstones mandat från FN var att undersöka endast Israels svarsoperation, inte de 8 år av palestinska attacker som föranledde Israels svar.

FN, år 2009. Betala din medlemsavgift men stör oss inte med fakta.

FN. Förenta Nationerna. Ärligt talat, vad är det som förenar världens kvarvarande demokratier med den stora majoriteten pro-islamistiska diktaturer?

Dags för en ny organisation som förenar världens demokratiska nationer. De övriga får gärna behålla sin privata organisation. Den får gärna fortsätta att kallas för FN. Med den enda skillnaden att de får finansiera den själva.

Washington Post

David Makovsky

Israel i Sverige

The Independent om palestinska flyktingar/FN:s del i den pågående konflikten

UN Watch/Richard Kemp - försvar är varje nations rätt

Kuwait Times om den interna palestinska krigsföringen

The Spectator/Melanie Phillips - Storbritanniens svek

The Guardian - A Moral Atrocity

The Washington Post om den nya generationens flyktingar till Israel - från muslimska länder

New York Times - om männikso-orättsorganisationen UNHRC

The Washington Times - FN gullar med terrorister

Jeffrey Goldberg om flyktingar

Ilya Meyer om behovet av en ny internationell kommission

IM om Evolutionsteori i Mellanöstern

IM om Bantningsdiet i Mellanöstern

IM om Problemlösning i Mellanöstern

IM: Avsluta ockupationen av FN

IM: Slut på rasism - lika behandling för alla

FN är död. Länge leve FN

En betydande investering

Lågvattenmärke

noreply@blogger.com (Gita) — Sat, 24 Oct 2009 11:58:00 -0700

För att fungera bör propaganda vara subtil och delikat, omärklig men ändå effektiv.
När Reinfeldt propagerar för sej själv och sin politiska framtid går han fram som en elefant i en glasbutik och tror att ingen märker någonting.

Att han behöver allt stöd han kan få av 'de nya svenskarna' är jag medveten om men att vädja till deras sämre jag genom att hylla judehatare (att tiga är att samtycka) och att med hög och tydlig röst slå ner på en tidningsartikel som möjligen skulle kunna irritera dessa nya svenskar – det är klumpigt, fegt och naturligtvis osedvanligt inkonsekvent.
Framför allt är det en uselt bedriven propaganda.

De gamla och trötta ursvenskarna som ser hur Reinfeldt fjäskar runt kommer förmodligen inte ha något intresse av att alls gå till valurnorna nästa gång det drar ihop sej.

Om vi drar in tryckfrihetslagen i denna soppa blir det hela ännu mer förvirrat och oförståeligt.
Av Reinfeldts handlande att döma drar man slutatsen att en lagändring ägt rum mellan Aftonbladets ’organartikel’ som riktade blåslampan på judarna och Israel och Jimmie Åkessons artikel i samma tidning ett antal veckor senare.

Har en lagändring ägt rum?
Inte vad jag har hört.

När Donald Boström spred sina gissningar och insinuationer genom Aftonbladets försorg inträdde för Reinfeldts del den stora munhäftan.
Naturligtvis var han rädd att hur han än vände och vred på sina ord kunde han råka förolämpa någon presumptiv väljare från gruppen de nya svenskarna.
Han tog den enklaste vägen ut och påstod, helt felaktigt, att tryckfrihetslagen förhindrar honom att överhuvudet öppna munnen – vilket han heller inte gjorde.

Härom veckan var det dags för ytterligare en kontroversiell artikel i Aftonbladet och i konsekvensens namn förväntade man sej att samma lag skulle förhindra statsministern att yppa sina djupare känslor nu som då.

Inte då.

De som knep käft när judiskt blod genom Boströms försorg dröp från Aftonbladets sidor stod nu i kö för att med hög röst offentligt fördöma Jimmie Åkessons artikel i samma Aftonblad.
Hur var det nu med tryckfrihetslagen...???

Detta handlingssätt är verkligen inte speciellt smart, det är så genomskinligt och söndervinklat att jag faktiskt skäms å deras vägnar.

Att det finns kloka människor som är allvarligt bekymrade över Sveriges framtid är inte så underligt med de lealösa ledare som nu regerar från sina höga ämbetstaburetter.
Om Sverige ska överleva som en fri nation för fria människor bör folkhemsfolket se till att skaffa sej ledare med en vision av en framtid utan skam, feghet och allmänt snuskigt beteende.

Läs även andra bloggares åsikter om propaganda, Reinfeldt, 'de nya svenskarna', tryckfrihetslagen, Donald Boström, Jimmie Åkesson, Aftonbladet, munhäfta, ...

SDS HD DN AB EX EX KB KB HD YA SvD SvD BLT DN SvD SDS SDS

Like cockroaches, anti-Semitism is difficult to eradicate

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Fri, 23 Oct 2009 11:35:00 -0700

Case in point: Swedish photographer Donald Boström made the embarrassing mistake of diversifying out of photography into writing.

Problem: he doesn’t know how to write.

He doesn’t know how to research his subject.

He is too subjective to be objective (he is a self-confessed pro-Palestinian radical).

In short, he is a nonentity way out of his depth.

In August, he came up with the idea of linking the death 19 years ago of a Palestinian terrorist on the West Bank, with the fact that Israel, like most other countries, has a programme for organ donation. He then proceeded to link these two unrelated issues with the arrest in the United States in summer 2009 of a man accused of money-laundering. That man was a Jew, and among his alleged shady deals was trafficking in human organs. Not from dead corpses, but from live people willing to sell their organs for money – a trade in which unscrupulous people prey on the poor and make vast amounts of money out of their body parts.

But he was a Jew! This was sufficient for Donald Boström to write an anti-Semitic article that Swedish radical left-wing tabloid Aftonbladet was only too pleased to publish. That article led to particularly strained relations between Israel and Sweden since Israel felt that both the Jewish nation and Jews worldwide were being wrongfully accused of a despicable trade. The allegations aroused added ire owing to the fact that even the Arab family concerned denied that they had ever claimed their son’s organs were harvested for transplantation. Most analysts worldwide concurred that the article was an example of woefully inadequate research employed to disguise raw anti-Semitic propaganda. It echoed the traditional anti-Semitic blood-libels that have prompted innumerable pogroms against Jews worldwide over the centuries and is now a frequently used approach by large swathes of the Swedish media.

Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt and his Foreign Minister Carl Bildt claimed at the time that he could not comment on the article because the Swedish constitution protected freedom of speech and he was therefore not at liberty to make any statement on unfounded racist accusations leveled by radical left-wing Swedes. The Swedish Chancellor of Justice, however, verified that there was nothing in the constitution to prevent the PM or FM from making a statement on the issue, so long as it was just a statement and not an attempt to prevent freedom of speech. He pointed out that all Swedes enjoy freedom of speech - even the PM and FM.

Two months later, on 21 October 2009, unfounded racist accusations (read the article here, in Swedish only) were levelled by radical right-wing Swedish party The Sweden Democrats in the very same newspaper, Aftonbladet. They accused the country’s Muslims of being a threat to the nation. Within a few hours the Swedish Prime Minister went on air to distance his nation from the racist comments.

Observers worldwide shook their heads in disbelief at the two very different responses to two sets of racist allegations made to two different sets of minority Swedes – Jews and Muslims.

Now Donald Boström has added further fuel to the fire by insisting on radical Arab news channel Al Jazeera that his original allegations about Jewish organ harvesting hold true. He said, among other things:

“I showed that the organs were plundered and that illegal organ trade is being systematically undertaken in Abu-Kabir (Israel’s forensic institute in Tel-Aviv).”

“We have evidence that links Israel to this trade.”

“What I wrote in my original article is sufficient evidence, but I am nonetheless continuing to investigate the information and there is other information that other journalists are investigating.”

“In the USA there is a branch of this operation that sells organs to rich Americans.”

“(Israeli Defence Minister) Ehud Barak is lying. He knows there is illegal trade in organs. He knows that people are being killed and that their bodies are being desecrated. He is lying time after time.”

Of course, there is little hope that the Swedish Prime Minister will step in to curb Donald Boström’s anti-Semitic libels. The Swedish PM only comments when Muslim sensitivities are at risk. There are about half a million Muslims in Sweden, and less than 20,000 Jews. The mathematics is quite straightforward, with less than a year before the next national elections in Sweden.

What is remarkable is that even as Donald Boström peddles his anti-Semitisc poison in the Muslim world, his invitation to travel next month to Israel to participate in the Dimona Conference is still being extended.

Incitement to violence is a crime. It is also a very real danger to national security.

Ehud Barak, who has the ultimate responsibility for the security of the nation, ought alreadyw to have a plan for intercepting Mr Boström at the border and turning him back, just as Israel has previously barred entry to adherents of ISM, the radical Palestinian pro-terrorist group, before they could clear passport control at Ben Gurion Airport.

Israel’s security is at risk. It is true that Ehud Barak cannot persuade a cowardly Swedish Prime Minister to abandon his double standards and stand up for principle – that is after all entirely a domestic Swedish issue.

But Ehud Barak can stop the export of Swedish fundamentalism to Israel.

We’ll never rid the world of cockroaches, but we can surely keep our own doorsteps clean.

Thanks to Ron Tennenbaum of Sweden for his help in translating Donald Boström's comments on Al Jazeera.

Andrea Levin: Anatomy of a Swedish Blood Libel

Förödande kritik mot Human Rights Watch – från dess grundare

Thu, 22 Oct 2009 01:03:09 -0700

Visst har Human Rights Watch varit i blåsväder förr, men frågan är om de någonsin kan återfå den respekt de tidigare åtnjutit efter att organisationens Mellanösternpolitik sågats jäms med fotknölarna av ingen mindre än organisationens grundare.

Det var i tisdags som en debattartikel i New York Times, Rights Watchdog, Lost in the Mideast, väckte uppmärksamhet världen över. Robert Bernstein, som grundade Human Rights Watch 1978 och var dess ordförande under 20 år, skriver att HRW idag tappat sin trovärdighet genom sitt agerande i Mellanöstern. I artikeln (svensk översättning av Lisa Abramowicz finns här) skriver Bernstein:

Human Rights Watch ursprungliga uppdrag var att söka öppna stängda samhällen, förespråka grundläggande friheter och stödja oliktänkande. Men på senare tid har gruppen gett ut rapporter om den israelisk-arabiska konflikten som hjälper de som vill förvandla Israel till en pariah-stat.

Bernstein menar att HRWs agerande gentemot Israel är oärligt på två sätt. Dels för att HRW riktar mest kritik mot det land i Mellanöstern där de mänskliga rättigheterna kränks minst.

Samtidigt styr arabiska och iranska regimer över 350 miljoner människor, och de flesta fortsätter att vara stängda och autokratiska, som tillåter liten eller inget oliktänkande. Deras lidande medborgare, som mer än någonsin skulle gynnas av den uppmärksamhet en stor och välfinansierad MR-organisation kan ge, ignoreras av Human Rights Watch Mellanöstern-avdelning som istället ger ut rapport efter rapport om Israel.

Dels är HRW medvetet oärliga i sin beskrivning av den arabisk-israeliska konflikten.

Human Rights Watch har förlorat sitt kritiska perspektiv i en konflikt där Israel upprepade gånger har attackerats av Hamas och Hizb’ollah, organisationer som förföljer israeliska medborgare och använder sitt eget folk som mänskliga sköldar. Dessa grupper stöds av Irans regering som öppet har deklarerat sin avsikt att inte bara förstöra Israel utan också att mörda judar överallt. Denna uppmaning till folkmord är ett brott mot Konventionen om förhindrande och straff av brottet folkmord.

Human Rights Watchs ledning vet att Hamas och Hezbollah väljer att kriga mot Israel från tätt befolkade områden, att de avsiktligt omvandlar grannskap till slagfält. De vet att mer och effektivare vapen förs in i Gaza och Libanon och är beredda att slå till igen. Och de vet också att denna militans fortsätter att beröva palestinierna alla chanser för det fredliga och produktiva liv de förtjänar. Ändå så är det Israel, det upprepade offret för aggression, som får ta emot Human Rights Watchs kritik.

Marty Peretz kommenterar Bernsteins artikel i The New Republic:

Jag är inte naiv. Israel är långt ifrån perfekt, och den israeliska armén (IDF) är långt ifrån perfekt. Men jag känner många soldater i IDF, och när de och deras kamrater drar ut i strid försöker de bedriva ”moralisk krigföring”. Ärligt talat, jag tror inte en enda arabisk soldat skulle känna igen det konceptet, definitivt inte de fanatiska krigarna i Islamiska Jihad, Hamas eller Hezbollah.

Tidigare har vi skrivit om hur en militäranalytiker på HRW, Marc Garlasco, som låg bakom flera av de ”israelkritiska” rapporterna, fick sparken pga sin nazi-fetischism. Det avslöjandet kom kort efter att det blev känt att HRWs vice chef för Mellanösternavdelningen, Joe Stork, hyllade den palestinska terrororganisationen Svarta Septembers massaker på israeliska idrottsmän under sommar-OS i München 1972.

HRW:S SLAGSIDA LIGGER TILL GRUND FÖR GOLDSTONERAPPORTEN

Bernstein tar också upp Goldstonerapporten, även om den inte nämns vid namn.

Och hur vet Human Rights Watch att krigets lagar har brutits? I Gaza och annorstädes där det inte finns någon tillgänglighet till slagfältet eller till de militära och politiska ledare som fattar de strategiska besluten, är det extremt svårt att göra definitiva bedömningar om krigsbrott.

Rapportering görs ofta i form av vittnesmål vars historier inte kan bekräftas och som kan vittna av politiska skäl eller för att de fruktar repressalier från sina egna ledare.

Det är signifikativt att den tidigare befälhavaren över de brittiska styrkorna i Afghanistan och expert på krigföring, Överste Richard Kemp, har sagt att den israeliska armén ”gjorde mer för att beskydda de civilas rättigheter i en krigszon än någon annan armé i krigföringens historia”.

Se vårt tidigare inlägg om Goldstonerapporten, där det även finns en video med Richard Kemps vittnesmål inför FNs råd för mänskliga rättigheter.

Richard Goldstone satt i HRWs styrelse när arbetet med rapporten inleddes, men avgick efter kritik från NGO Monitor (artikel i Haaretz). NGO Monitor har samma bild av HRWs förfall som dess grundare:

I åratal har denna skiljedomare för internationell moral och mänskliga rättigheter haft ytterst lite att säga om Libyen, Saudiarabien och palestinska terrorister. HRWs försiktiga kritik nyligen mot Saudiarabien kom först efter en omorganisation av HRWs styrelse – och då först efter ovälkommen uppmärksamhet för dess skygglappsförsedda inställning till kungadömet. I maj 2009 rapporterade Arab News att företrädare för HRW reste till Saudiarabien för att samla in pengar, och då gjorde reklam för sig själva med alla sina fördömanden och pseudovetenskapliga forskningsrapporter riktade mot Israel under Gazakriget. Några av HRWs grundare, däribland Robert Bernstein, misstycker starkt med den organisation de en gång byggde.

Fler kommentarer på Bernsteins artikel:

Israelnyheter (Finland): Human Right Watch kritiseras av dess grundare

Israel i Sverige: Rättigheternas Vakthund har tappat spåret i Mellanöstern

Anne Herzberg i Jerusalem Post: What ails Human Rights Watch?

Melanie Phillips i Spectator: How ‘human rights’ have turned into inhuman wrongs

DN 2 Dagen SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Human Rights Watch, HRW, Robert Bernstein, Israel, Saudiarabien, Libyen, Hamas, Islamiska Jihad, Hezbollah, FN, UNHRC, Richard Goldstone, Goldstone, Gaza, New York Times, Marc Garlasco, Joe Stork, Richard Kemp, NGO Monitor

"Tensions in Swedish Society"

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Tue, 20 Oct 2009 11:59:00 -0700

"Tensions in Swedish society "

"We must increase tolerance in society." Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt, October 20, 2009.

In August 2009 Swedish left-wing tabloid Aftonbladet tried to increase its popularity among radical left-wingers by publishing an article alleging that Israel engaged in the systematic killing of Palestinian Arabs in order to harvest their internal organs for transplantation purposes. The article drew tenuous links to the arrest in the USA of a man suspected of money-laundering. The article specifically emphasised that the suspect was Jewish, labelling him a rabbi.

The 2009 Swedish blood libel was born. It is this kind of intolerant hate-mongering that has given rise to pogroms against Jews over the centuries.

Sweden then deliberately retracted a statement by the country’s ambassador to Israel, Ms Elisabeth Borsiin Bonnier, in which she noted that the article had caused considerable distress to Israelis and Jews and that the Swedish people did not condone this kind of demonisation of people on the basis of ethnicity or religion.

Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt repeatedly stated that the Swedish constitution and Swedish law prevented him from making any comment on the article, as this would constitute undue government interference in the press and illegal press censorship.

"I acknowledge that there are tensions in Swedish society," said Swedish PM Fredrik Reinfeldt just a few weeks later, on October 20.

However, just like the previous quote, this too had nothing to do with the August Aftonbladet article that built on intolerance and racist stereotypes and that incited hatred of the Jews.

Instead, both quotes are from a statement Reinfeldt made a mere few weeks later, on October 20, 2009, after Swedish right-wing party the Sweden Democrats (SD) wrote an article in the same tabloid newspaper, Aftonbladet, in an attempt to increase its popularity among radical right-wingers by accusing Islam of being a threat to the nation.

Reinfeldt immediately took it upon himself to distance the Swedish nation from the controversial SD statement.

Which naturally begs the question: did Reinfeldt lie to the nation and the world in August when he said that Swedish law forbade him from commenting on an article that insulted Jews, Israelis and Judaism? He had, after all, gone on record as confirming that it was the Swedish constitution that prevented him from commenting on the article. Or is he breaking the law now by commenting very publicly on another article in the very same newspaper, with the only difference that this time it is Muslims who quite rightly feel targeted?

Is this what informs Reinfeldt’s actions? Jews – including their religion and their nation – can be insulted without comment, while followers of Islam cannot?

There can be no other explanation.

It would be ludicrous to suggest that Swedish PM Fredrik Reinfeldt is an anti-Semite. He is not. He is a weak, unprincipled and totally ineffective leader. He is everything a leader is not supposed to be. He is a leader who silent when it does not benefit him politically. And a leader who speaks out when he is scared.

The worst imaginable combination. Because it leaves principle and leadership by the wayside.

In the days when the English language was simple because Political Correctness had not yet conquered reason and erased sound common-sense, this kind of discriminatory behaviour based on religion and ethnicity might have been labelled racism or more specifically anti-Semitism.

Today, however, there are other parameters to be taken into account.

Self-abasement, abject cowardice and a total lack of principle are foremost among them.

While the extremist views of the Sweden Democrats are to be abhorred for their imbecilic generalisations and racist appeal, it is interesting that their actions have painted the Swedish Prime Minister’s lacklustre qualities in sharp relief.

The unfortunate downside is that there will doubtless be plenty of Swedish voters who take note of Reinfeldt’s ineffectuality and draw their own conclusions as this country heads to the ballot in ten months’ time.

A leader who cannot see the discrimination in maintaining silence on insults to Jews while championing the feelings of Muslims who are insulted in the same media, is simply going to hand a resounding victory to the Sweden Democrats.

Fredrik Reinfeldt would do well to read this article and remember it when the votes are tallied in Sweden next September.

Articles in English:
Camera on Swedish Aftonbladet's bigotry
JCPA/Mikael Tossavainen on Swedish reactions to blood libel report
Andrea Levin/Wall Street Journal - Anatomy of a Swedish Blood Libel
GLORIA/Barry Rubin - Taking Stock in Stockholm
GLORIA/Barry Rubin - Blood Libel Goes Mainstream
Ilya Meyer - Freedom of the Press in Sweden
Ilya Meyer - The Carl Bildt Philosophy
Ilya Meyer - Letting the Lunatics Run the Asylum
Ilya Meyer - Silence in the Swedish Social Democratic Party
Ilya Meyer - Spicy Swedish Journalism
Ilya Meyer - Aftonbladet: an Ideology in Search of a Newspaper
Ilya Meyer - Silence is Golden
And others - click on the "English Articles" icon top right

Articles in Swedish:

SD Article, Metro, Aftonbladet, DN, DN, Sydsvenskan, GP,

Orientens axiom

noreply@blogger.com (Gita) — Mon, 19 Oct 2009 12:37:00 -0700

’Goldstone’ har förmodligen landat och förruttnelseprocessen inletts.
Araber och övriga intressenter kommer dock att prova både mumifiering och balsamering för att dra ut det allra göttaste ur en rapport som inte ens har författarens egen välsignelse.
”Ingenting är bevisat...” (Goldstone)
Så uttalar man sej om rykten, propaganda och allmänt förtal.
Bevisföring är någonting helt annat men det var inte något Goldstone ansåg vara väsentligt nog att syssla med.
Att UNHRC likställde hamaspropagandan med bevisade påståenden är i sej bevis på deras icke-existensberättigande.

Debatten har varit förutsägbar med röster från Aftonbladsentusiaster till rena blindstyren.
Många lugnade sej bara de fick skrika av sej en stund men att få folk att rulla filmen baklänges för att granska roten till det onda – det lyckades debatten inte åstadkomma.
Debatten har varit kemiskt fri från förslag om vad Israel skulle ha gjort i stället för vad hon gjorde.

Dessförinnan måste jag dock ställa en avgörande fråga.
Är kravet på Israel att ödmjukt acceptera tusentals raketer som Hamas och likasinnade godtyckligt skickar in över Israel ett rättmätigt krav?
Hemmabyggda raketer, irantillverkade raketer, raketer som effektivt blåser ut hus med sitt innehåll, raketer som dödar, raketer som alltid skadar fysiskt eller psykiskt - ofta i båda dessa avseenden.
Ska Israel även i fortsättningen tyst acceptera detta sitt öde?
Är detta vad ni anser?
Debatten tyder på att så är fallet.

Till er som trots allt inte anser att Israel ska behöva ta emot dessa raketer och lämna dem utan åtgärd – till er har jag en följdfråga.
Vad skulle Israel ha gjort i stället?
Så länge jag inte varken hör eller ser några motförslag finns det ju tyvärr heller inga åsikter att ta hänsyn till.

På den tiden då Olmert bestämde inträdde en egendomlig situation.
Han förbjöd under en lång period israelerna att på något sätt försvara sej mot Hamas raketer.
Han måtte ha trott att om han är snäll mot Hamas så kommer de i sin tur att vara snälla mot honom.
Att en person med denna grava okunskap om den del av världen han befinner sej i tillåtits stå i spetsen för landets ledning är en kuslig tanke.
Under den tiden lärde sej israelerna att snällhet betraktas som värre än både svaghet och dumhet och ger araberna en blodad tand som inte är av denna världen.
Obama har fortfarande inte lärt sej den läxan och för sin egen skull bör han inhämta dessa orientens axiom snarast möjligt.

Åter till hur Israel ska hantera raketkaskaderna från Gaza.
Snällhet?
Nej.
Tålamod?
Nej.
Ödmjukhet?
Nej.

Fler förslag?
Inga fler förslag.

Den som inte har några egna förslag att erbjuda har ingen rätt att komma med kritik i efterförloppet.
Israel har behövt hjälp och assistans under åtta års beskjutning men endast mötts av den stora likgiltigheten.
Från den dag Israel tvingades ta saken i sina egna sargade händer hade ingen av åskådarna längre någon rätt att tala.

All rätt finns på Israels sida, rätten för åskådarna är förbrukad.
Till sista droppen.

Läs även andra bloggares åsikter om Goldstone-rapporten, UNHRC, Israel, Hamas, Olmert, Obama, ...

SvD K SmP TA BLT SvD

Lurad och utnyttjad: Goldstone fördömer FN:s Människorättsråd om Gaza

Mon, 19 Oct 2009 08:40:45 -0700

'Människorättsrådets' Navi Pillay och utredaren Richard Goldstone

Richard Goldstone, som på Libyens, Pakistans och Egyptens uppdrag i FN:s ”Människorättsråd” samlat information om kriget i Gaza, fördömer nu sin uppdragsgivare för att ha antagit en resolution, baserad på hans rapport, som endast fördömer Israel och inte ens nämner Hamas en enda gång. Alla som kritiserat Goldstone för att naivt ha tagit på sig det förutbestämda beställningsjobbet från det Libyen-ledda rådet har därmed fått rätt:

– Det här resolutionsutkastet [som nu har antagits] gör mig sorgsen eftersom det endast innehåller anklagelser mot Israel. Det finns inte en enda mening som fördömer Hamas, vilket vi gjorde i vår rapport, sade Goldstone till den schweiziska tidningen Le Temps.

Inte en enda demokrati röstade för resolutionen, som ändå gick igenom pga den automatiska majoritet som rådets arabiska och islamiska regimer uppnår tillsammans med den diktatoriska ”alliansfria” rörelsen. Det är samma ”Människorättsråd” som i maj ”gratulerade” Sri Lanka till segern i kriget mot den tamilska gerillan, i vilket minst 7000 civila tros ha dödats. Enligt Israels ID-listor var den absoluta merparten, 75 procent, av de döda i Gaza stridande terrorister, trots Hamas försök att involvera civilbefolkningen. Hamas och palestinierna hävdar tvärtom att merparten var ”civila”, men Amnesty säger i sin rapport på s. 6 (pdf) att man inte kan bekräfta palestiniernas påståenden.

GOLDSTONE: ANKLAGELSERNA I RAPPORTEN SKULLE ALDRIG HÅLLA I DOMSTOL

Hamas och mänskliga sköldar (Arkivfoto AP)

Goldstone har kritiserats hårt av jurister för att han i rapporten kommer med vad som låter som juridiska anklagelser om att Fjärde Genèvekonventionen och andra krigslagar ska ha brutits, samtidigt som han i intervjuer erkänt att hans rapport inte bevisar någonting alls, och att den aldrig skulle godtas i en domstol.

Under de senaste månaderna har det talats mycket om att Goldstone ”inofficiellt” kommit överens med ”Människorättsrådets” libyska ordförande att granska både Israel och Hamas. Men som väntat ignorerades detta fullständigt av rådets diktatoriska majoritet när resolutionen skulle röstas igenom. Tvärtom utnyttjades Goldstones etniska bakgrund som ett cyniskt alibi mot anklagelser om att rådet är fientligt fixerat vid den judiska staten. Anklagelser som både FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och hans företrädare Kofi Annan själva riktat mot ”Människorättsrådet” vid upprepade tillfällen.

GOLDSTONE GICK MED PÅ ATT FRÅNGÅ ELEMENTÄRA KRAV PÅ OPARTISKHET

Richard Goldstone förtjänar själv en stor del av skulden för detta haveri. Han valde att ta på sig beställningsjobbet trots att det uppdrag han fick av ”Människorättsrådet” specifikt begränsar uppgiften till att endast dokumentera Israels påstådda ”förbrytelser”, och helt ignorera Hamas. Hans rapport behandlar Hamas krigsförbrytelser på åtta sidor medan Israel granskas på resten av de nästan 600 sidorna. Han valde också att behålla den kvinna i utredningen, Christine Chinkin, som innan utredningen startade deklarerade att Israel var ”skyldig” till krigsförbrytelser. Goldstones rapport, och uppdraget från ”Människorättsrådet” fokuserar dessutom enbart på de ”22 dagar” då Israel besvarade Hamaselden, och utelämnar de föregående åtta åren under vilka Hamas nästan dagligen bombarderat israeler med över 10 000 missiler. FN har aldrig lyft ett finger för att fördöma de attackerna trots ständiga israeliska anmälningar till FN. Utredningen bygger nästan uteslutande på påståenden från intervjuade palestinier, och Goldstone erkände till nyhetsbyrån AP att Hamas följde utredningsteamets varje steg i Gaza, vilket kan ha förhindrat palestinier från att kritisera terroristernas metoder att gömma sig bland civila.

BRITTISK ÖVERSTE VITTNADE: ’ISRAELS ARMÉ ÄR DEN MEST SKONSAMMA I VÄRLDEN’

Den vanligtvis israelkritiska brittiska tidningen The Economist kallade Goldstones rapport för ”djupt förfelad” eftersom den blundar för Hamas krigsförbrytelser och struntar i Israels ansträngningar att med telefonsamtal, flygblad och andra varningar försöka skydda den palestinska civilbefolkningen. Dessa kombinerades med dagliga humanitära pauser i striderna för att låta civila ta del av hjälpleveranser och kunna ta skydd. Tidningen noterar också den hycklande fixeringen vid Israel:

Men om bara faktumet att Israel gått till attack är tillräckligt för att fördöma landet så var Goldstones rapport onödig från början. Och det finns en fara för dubbelmoral här. Amerikanska och europeiska styrkor i Irak, Afghanistan och Kosovo har också orsakat tusentals av civila dödsoffer utan att det har lockat till sig en Goldstone-utredning.

Diktaturerna i ”Människorättsrådet”, av vilka några själva finansierar eller stödjer Hamas, antog den ensidiga resolutionen trots vittnesmålet från den brittiske översten Richard Kemp. Han var högste befälhavare för de brittiska styrkorna i Afghanistan, Irak, Makedonien och Bosnien, och har även tjänstgjort med FN-trupper. Han vittnade inför rådet och sade att Israels armé gjorde mer än någon annan armé i krigshistorien för att skydda civilbefolkningen, under striderna i Gaza:

ISRAEL HAR REDAN BÖRJAT UPPFYLLA RESOLUTIONEN – MEN HAMAS DÅ?

Rapporten och resolutionen uppmanar både Israel och Hamas att själva utreda vad som hänt under kriget. Israel har redan startat 23 brottsutredningar och undersökt ett hundratal anklagelser, och tycks därmed vara på god väg att uppfylla den arabiska resolutionens krav. Ingen kan ifrågasätta trovärdigheten i rättsstaten Israels utredningar, som i historien lett till att en försvarsminister avsatts efter Libanonkriget på 80-talet, att militärbefäl åtalats, att landets president avsatts och åtalats samt att en premiärminister ställts inför skranket.

Men vad kommer konsekvensen att bli för palestinska Hamas? Ingen förväntar sig på allvar att Hamas på ett trovärdigt sätt ska utreda sina egna terroristledare, som startade hela kriget. En terrorgrupp terroriserar. Ingen i världssamfundet kommer att kunna bestraffa den. Som den partiska resolutionen visar så syftar allt detta i själva verket till att specifikt förbjuda Israel från att försvara sig mot palestinsk terrorism, som finansieras och stöds av flera av ”Människorättsrådets” medlemsregimer.

Det är tragiskt att det har tagit så här lång tid för Richard Goldstone att förstå att han grundlurats och utnyttjats.

SvD, 2, SvD, 2, DN, D, 2, K, 2, 3, B, 2, 3, A, 2, Hd, B, SvD, 2, D, Hd, Y, Kri, Blt, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 30, 31, 32, Dag, 2, 3, Vl, 2, 3, R24, 2, 3, Svt, Hd, 2, 3, Smp, Kri, 2, N, 2, 3, A, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Syd, 2, 3, 4, E, S, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20

Läs också:
- Reportage i Sydsvenskan: Gazabor diskuterar områdets problem
- Andrea Levin i Wall Street Journal demolerar Aftonbladets extrema redaktionsledning
- FN-rapport: ”Iran sannolikt redo bygga atombomb”
- Hamas erkände redan före kriget att de använder mänskliga sköldar (video)
- Australisk fd. generalmajor sågar Goldstonerapporten och FN-rådet
- Dagens skämt: FN:s diktatoriska ‘Människorättsråd’ ska ‘utreda’ Gazakriget
- Människorättsrådet stänger av mikrofon för torterad palestinier (video)
- Palestinier ger Israel rätt om vit fosfor: ‘Vi struntade i att evakuera’
- Dick Erixon: Turkiet radikaliseras och närmar sig Syrien
- Erik Svansbo: Mia Farrow försvarar palestinsk terrorism
- Gudmundson: Svensk islamistpredikant om att spotta på judar (video)
- Johan Ingerö: ‘Anti-rasistorganisation’ anlitade antisemit
- Jonathan Leman: SKMA:s nyhetsbrev om Aftonbladet antisemitismen och islamisterna

Läs även andra bloggares åsikter om Richard, Goldstone, FN, Människorättsrådet, Genève, Hamas, Gaza, terrorister, palestinier, Palestina, Mellanöstern, Israel, IDF, Ehud Barak, Benyamin Netanyahu, Mahmoud Abbas, mänskliga sköldar, Iran, Goldstonerapporten, Goldstone-rapporten, Säkerhetsrådet, ögonvittnen, Amnesty, civila, dödsoffer, vittnesmål, Richard Kemp, självförsvar, Gazaremsan, raketer, qassam, kassam, missiler, Sderot, tätbebyggt område, antisemitism, judar

Evolutionsteori i Mellanöstern

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Fri, 16 Oct 2009 09:34:00 -0700

Som så mycket annat i Mellanöstern tycks evolutionsläran vara något annorlunda i den delen av världen.

Människan var hungrig så hon letade mat – från växtriket och från djurriket.

Människan var törstig så hon vände sig än en gång till naturen för att släcka törsten – rent vatten från porlande bäckar, saft från olika frukter, mjölk från kor och andra djur.

Natt innebar mörkret så människan skapade ljus – från eld och, många sekler senare i takt med människans tilltagande klokhet, från elektricitet.

Människan kände ett tilltagande behov av spiritualitet i livet så religion blev allt viktigare för att rena tankarna och ena mänskligheten.

Men några människor uppfattade världsordningen som misslyckad och bestämde sig för att bilda en projektgrupp för förändring. Förändringen skulle inledas i Mellanöstern.

Experter anlitades.

Man påbörjade utbildningen.

Fatah hälsar Hizbollah hälsar Så avbildas Israel

Man fastställde taktik.

Bussbomb mot civila i Israel och civilklädda Hamasterrorister avskjuter granater från ett civilt bostadsområde i Gaza.

Hamas använder sig av barn som mänskliga sköldar.

FN-ambulanser används för att transportera beväpnade, stridande Hamasterrorister, Gaza.

Och man fastställde mål.

De officiella symbolerna för Palestinska Befrielsefronten, Islamiska Jihad, Fatah, PLO respektive Hamas. Samtliga med kartor där Israel har raderats.

Palestiniernas Gazaledare Ismail Haniyeh med George Galloway framför en karta av Palestina där Israel har raderats.

Idag fastställer dock FN via Människorättsrådet UNHRC att hotet mot fred i Mellanöstern är och alltid har varit Israel.

Dags för ett nytt FN. Ett FN bestående enbart av demokratier där människans behov istället för demagogers ideologier får komma till tals.

För fredens och människans skull.

JPost

Isi Leibler

MXp

UN Watch / Richard Kemp

Israel i Sverige

JCPA - svenska reaktioner till Aftongate

Ilya Meyer - Bantningsdiet

Bantningsdiet a la Mellanöstern

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Thu, 15 Oct 2009 08:51:00 -0700

Att verkställa fred i Mellanöstern är som att beordra en ny bantningsdiet.

De utomstående experterna menar väl där de sitter i sina laboratorier, den överviktige lyckas övertala experterna om att han har de bästa avsikterna, man tror sig ha hittat den idealiska lösningen – må det sedan heta Atkinsdieten, Evansdieten, broccolidieten, fruktdieten eller vilket som helst tjusigt namn.

Teorin bakom dieten är mer – eller mindre – grundligt genomtänkt.

Men man lyckas inte gå ner i vikt om inte den berörde verkligen vill det.

Allt för ofta frestas man att återgå till samma gamla dåliga vanor som tidigare. Frossa i fel sorts mat, äta vid fel tidpunkter, äta för mycket, vägra pröva något nytt som till exempel hälsosam motion.

Är man inte tillräckligt seriös, funkar det helt enkelt inte.

Likadant är det med fred i Mellanöstern.

De utomstående experterna menar väl där de sitter i sina bekväma kontor, de våldsbenägna lyckas övertala experterna om att de har de bästa avsikterna, man tror sig ha hittat den bästa lösningen – må det sedan heta Vägkartan till Fred, Den Stegvisa Fredsplanen, Interimslösning med Palestinska Myndigheten, Maktdelning mellan Hamas och Fatah, eller vilket som helst tjusigt namn.

Teorin bakom lösningen är mer – eller mindre – grundligt genomtänkt.

Men man lyckas inte skapa fred om inte de berörda verkligen vill det.

Israel har demonstrerat med all önskvärd tydlighet att man verkligen vill ha fred.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Sinai i söder, varifrån hon i åratal attackerades av terrorister. Resultat: fredsfördrag med Egypten.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Libanon för att skapa en likadan fredsfrämjande miljö i norr, varifrån hon i åratal har attackerats av terrorister. Resultat: Iran attackerade Israels civila med raketer, via sin lydmilis Hizbollah. Kriget varade i en månad.

Israel har helt dragit sig tillbaka från Gazaremsan för att skapa en fredsfrämjande situation liknande den med Egypten – kanske var Libanon bara ett förödande undantag. Resultat: Iran attackerade Israels civila med raketer, via sin lydmilis Hamas. Kriget varade i en månad.

Och under hela perioden har Iran fortsatt att bygga upp sin infrastruktur för kärnvapentillverkning, fortsatt att förneka Förintelsen i vilken sex miljoner judar slaktades för att de var judar – med Stormuftin i Jerusalems ivriga stöd – och har fortsatt att klargöra att Israel skall raderas från kartan.

Samtidigt fortsätter palestinierna att gå på samma gamla fredsvägrarlinje, de fortsätter att skjuta missiler mot Israel från Gaza, kasta brandbomber på bilister i och nära Judéen/Samarien (även kallad Västbanken efter Jordaniens illegala ockupation av området 1948), fortsätter att uppmuntra antisemitism i moskéerna, i skolorna, i radio, TV och tidningar, och fortsätter att demonisera sin granne Israel, ett land de ändå någon gång måste sluta fred med.

Om de nu menar allvar med att ha Israel som granne, det vill säga.

För allt tyder på att deras egentliga avsikt inte är att leva sida vid sida med sin granne, utan istället att radera och ersätta sin granne.

Under tiden fortsätter världssamfundet att pumpa in massiva finansiella resurser utan att avkräva något i gengäld. Som ett stopp för terrorattacker eller antisemitisk indoktrinering, frisläppande av Gilad Schalit från den olagliga fångenskapen han befinner sig i efter att ha kidnappats från Israel. Omvärldens obegränsade penninginjektion tolkas för vad det är – acceptans för palestiniernas fortsatt stenhårda kompromisslöshet.

Det blir som att ta den bantningsbenägna till en godisaffär och ge honom obegränsad tillgång till pengar, och lämna honom där med uppmaningen ”vi ses senare”.

Och så blir man överraskad över att vikten bara fortsätter att öka.

På samma sätt fortsätter våldet i Mellanöstern. Och ”experterna” säger sig inte förstå varför.

Stryp penningtillförseln. Sätt krav. Visa balans och objektivitet. Palestinierna behöver inse genom praktisk handling att det ställs reella krav på dem. Belöningen är en egen stat. Israelerna behöver inse genom praktisk handling att deras reella farhågor uppfattas och att ingen försöker sätta dit dem. Belöningen är fred.

Måste det vara svårare än så?

Svaret är tyvärr ”ja”. Anledningen är att palestiniernas belöning – en egen stat – har alltid underkastats det långt viktigare målet: krossandet av judarnas stat Israel.

Det är upp till omvärlden att övertyga dem om att banta bort kravet på grannstatens förstörelse och att höja skapandet av den egna staten till högsta prioritet.

Inga andra bantningskurer kommer att fungera. Allt annat innebär att världssamfundet fortsätter att betala för allehanda låtsaspreparat.

Det är dyrt. I pengar och i liv.

Bloggar, webbsidor och tidningar:
MXp om biståndsslöseri
Daniel Pipes om CAIR
GP om biståndsslöseri
FiM om biståndsslöseri
Abbas åsikt om Hamas - Kuwait Times
MEForum om biståndsslöseri
Professor Barry Rubin/GLORIA - om västvärldens attityd till terror
JPost om arabvärldens krig mot Israel i FN via UNHRC/Goldstonerapporten
Wall Street Journal om hur medierna hjälper extremisterna/Boström/Aftonbladet
Intelligence and Terrorism Information Center - om hatindustrin hos Fatah/PA/PLO och Hamas

Från denna blogg:
Problemlösning i Mellanöstern
Avsluta ockupationen av FN
En ny internationell kommission behövs

Fd. Rädda Barnen-medarbetare beskriver ”Palestinaarbetet som ett cocktailparty”

Thu, 15 Oct 2009 07:04:52 -0700

Ordförande har ordet . . .

Reformera hjälporganisationerna. Börja med Rädda Barnen och Diakonia

Kritiken mot Rädda Barnen för deras missbruk av samlade medel som inte används för ändamål som finns i föreningens stadgar presenterades på Göteborgs-Postens kultursida igår (091014) under rubriken: Rädda Barnens medel går till lyx.

En tidigare Rädda Barnen-medarbetare beskriver Palestinaarbetet som ett cocktailparty. Ett exempel på den extravaganta kulturen är att en anställd i Östafrika ansökte – dock utan framgång – om att få sin transport av hästar mellan Etiopien och Kenya betald av arbetsgivaren. Dyra skolavgifter, väldigt skiftande och inte transparenta, bekostas av Rädda Barnen. Cheferna på utlandskontoren har haft olika löner, några dubbelt så höga som andra.

Idag (091015) fortsätter kritiken med artikeln Rädda vuxna räddar inga barn som beskyller Rädda barnen för att censurera undersökningar och rapporter vilka visar att hederskultur och behandlingen av barnen inom de palestinska områdena, Libanon och Jemen är oacceptabla enligt barnkonventionen.

Artikelförfattaren Lars Åberg försöker förklara att Rädda barnens ledare inte vill stöta sig med det muslimska samhället och stämplas som islamofober.

Det kan vara en orsak. En annan viktig orsak är den politiska tillhörigheten i Rädda Barnens ledning och bland dess medarbetare. Många av dessa var aktiva på vänsterkanten. Ett exempel är förra ordföranden Annika Åhnberg som hade rötter hos det gamla VPK och sedan som minister hos Socialdemokraterna.

Sanna Johnson, nuvarande ansvarig för Mellanösternkontoret i Beirut, lämnade flera tjänster inom den socialdemokratiska rörelsen, senast som biståndschef vid Palmecentret som är en socialdemokratisk ideologisk organisation där hon var känd som israelkritiker.

Dessa människor har en ideologisk ovilja mot USA och Israel och är oftast allierade med muslimska organisationer delar deras mål. Istället för att verka för barnens rättigheter inom en stor del av den islamiska världen föredrar de att lägga stora resurser på angrepp mot t.ex. Israel och dess behandling av palestinska barn. Vi kommer väl ihåg den konsert i Domkyrkan i Stockholm som Rädda Barnen organiserade tillsamman med de palestinska grupperna i Sverige till stöd för palestinska ungdomsbrottslingar i israeliska fängelser.

Fakta förtigs när Israel kritiseras skriver Lisa Abramowicz i tidningen Dagen (081119).

Rädda Barnen skriver ”barn” men menar i 99 procent av fallen tonåringar. Av de 334 palestinska ungdomar som för närvarande befinner sig i fängsligt förvar är 304 personer som är 16-18 år och 30 under 16 år. I Sverige är man straffmyndig vid 15 år, för övrigt.

Rädda Barnen skiljer inte på häkte och fängelse. Man glider över huvud taget vad gäller antalet fängslade.
Man ifrågasätter inte palestinsk ”undervisning” eller hjärntvätt i hätsk antisemitism. Observera, det är inte fråga om Israel-kritik. Detta hat mot judar, hyllning av ”martyrer” (självmordsbombare) och dödskult, genomsyrar såväl undervisningen från dagis och uppåt som barnprogram på palestinsk tv.

Andra former av missförhållanden är den hederskultur som riktar sig mot främst flickor i det palestinska samhället, och som också tigs ihjäl i sådana här sammanhang. Rädda Barnen till och med ändrar i beställda undersökningar för att försköna situationen.”

Rädda Barnen startade som hjälporganisation och agerade som sådan i många år. I takt med att organisationen politiserades har verksamheten anpassats efter ledningens politiska hemvist. Det är därför Rädda Barnen utvecklats till aktiv aktör i kampen mot Israel.

FiM har kritiserat Rädda Barnen i ett antal artiklar, varav några exemplifieras här:
* Fem enkla frågor till Rädda Barnens ordförande Inger Ashing

* Rädda Barnen, även ”Israels sak är vår”, inte enbart Palestina

* Fortsatt replikskifte i Expressen om Rädda Barnen

* Diakonia, Svenska kyrkan, Rädda Barnen m.fl samordnar aktioner mot Israel

* Palestinagrupperna exploaterar palestinska barnsoldater

* Vardagsbilder från Gaza (och katastrofen Rädda Barnen)

* Palestinagrupperna får draghjälp av Rädda Barnen och Svenska kyrkan

I Sverige är det vanligt att olika hjälporganisationer som finansieras till stor del av skattemedel tas över av politiska eller religiösa organisationer eller människor som är politiskt aktiva i olika organisationer och därefter används föreningen för att nå dessa politiska mål som ledningen har.

Rädda Barnen är ett exempel och Diakonia är ett annat. Det gäller för bidragsgivarna att genomskåda dessa organisationer och stoppa penningflödet till dem eller reformera dem så att de åter verkar för uppfyllelsen av sina stadgade mål.

Oded Meiri
Ordförande föreningen Fred i Mellanöstern

Goldstones resa

noreply@blogger.com (Gita) — Wed, 14 Oct 2009 13:25:00 -0700

Bilden visar hur Goldstone kom fram till sina slutsatser - efter seanser tillsammans med bl.a. Ghazil Hamadi, en av talesmännen för Hamas.

Goldstone reser mellan de olika världsdelarna som vilken garvad globetrotter som helst.
Inte Goldstone in person utan rapporten som för alltid kommer att vara en kvarnsten runt hans sydafrikanska hals.
I Mellanöstern har den under sin korta levnad orsakat splittring bland palestinierna medan man i Israel betraktar den som ’den öppna kranens rapport’.
Plötsligt hade Hamas en grupp välvilligt inställda människor som log, lade huvudena på sned och nickade instämmande till allt vad de sade.
Kranen för propagandaflödet öppnades av naturliga skäl så mycket det gick och sedan rann det bara på.
Att betrakta denna rapport som något annat än ett rent spektaket av en terrororganisation som plötsligt erbjöds inta världsscenen med alla spotlights påslagna – är inget mindre än ren dumhet.
Möjligen dessutom ett uttryck för ’en viss antipati’(!) mot staten Israel...

Att hela den här makabra situationen aldrig hade behövt uppstå om man vågat gå till roten av det onda, är det få som reflekterar över.
Hade någon i detta både rostiga och ruttna FN samlat ihop sej till några sessioner i säkerhetsrådet (kanske på initiativ av Carl Bildt) för att med gemensamma ansträngningar sätta stopp för Hamas raketsvärmar mot Israel hade Goldstone himself kunnat leva resten av sitt liv utan denna plump i ett annars ganska snyggt protokoll.

Idag pockade ’Goldstone’ på uppmärksamhet i FN’s säkerhetsråd i New York men redan i morgon är rapporten programmerad för en ny show i Genéve.
Tyvärr inte på en cirkus där den möjligen hade kunnat smälta in i manegen utan på en av de mer säregna inrättningar i världshistorien, UNHRC.

Där har ’respektabla’ nationer som Bahrain, Bangladesh, Bolivia, China, Cuba, Djibouti, Egypt, Gabon, Indonesia, Jordan, Mauritius, Nicaragua, Nigeria, Pakistan, Philippines, Qatar, Saudi Arabia and Senegal efter påtryckningar av en ännu mer repektabel grupp...(!), palestinierna, bestämt att Israel ska hudflängas.
De flesta av dessa länder har en lång tradition av att hudflänga Israel på hemmaplan men att nu få göra det under FN’s beskydd med uppmonterade mikrofoner från alla media outlets av rang, gör naturligtvis föreställningen extra njutbar.

Palestinierna skulle enligt diverse FN-resolution kunna bli med stat när de gör sinnesändring.
Jag ser leendet på era läppar – sinnesändring...
Dock, utan en sinnesändring där de tydligt visar att de är beredda att leva i fred med sina grannar (varav Israel är en) är de helt enkelt inte berättigade till en egen stat.

Med sina försök att sätta blåslampan på Israel i diverse mer eller mindre respektabla instanser världen runt visar de att de fortfarande har oerhört lång väg att vandra.
Vägen till en egen stat verkar vara betydligt mindre intressant än möjligheten att med hjälp av länder med ett närmast skrattretande ’human rights record’ försöka genera Israel.

Någon generad?

Läs även andra bloggares åsikter om Ghazil Hamadi, Hamas, Mellanöstern, palestinier, Israel, propagandaflöde, terrororganisation, världsscenen, FN, säkerhetsrådet, Carl Bildt, New York, Genéve, UNHRC, ...

DN AB SvD EX

Problemlösning i Mellanöstern

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Wed, 14 Oct 2009 10:07:00 -0700

Mycket har skrivits om UNRWAs och UNHRCs ansvar för att flyktingproblemet i Mellanöstern har förevigats – till ingen som helst nytta, till ofantliga kostnader och utan minsta vilja eller utsikt till en lösning eller anständig framtid för de drabbade.

UNRWA är till för att skapa jobb för de egna anställda. Inget annat. Definitivt inte för att lösa de 3-4 miljoner (av ursprungliga 700 000) palestinska flyktingarnas situation. UNHCR, som har samma budget som UNRWA men som har hand om mångdubbelt fler flyktingar i hela resten av världen, har som uppgift att lösa deras flyktingstatus – och lyckas med det.

Är det för att UNRWA inte kan arbeta lika effektivt som UNHCR? Eller är det för att UNRWA inte vill? I vilket fall som helst bör den stängas med omedelbar verkan för att ersättas av en organisation med helt andra mandat: att lösa situationen. Inte att förlänga den i ytterligare 60 år.

Någon har med utsökt elegans och enkelhet liknat arabvärldens inställning till Israel som att köpa en lott med hopp om att vinna en miljon kronor – men att när det visar sig vara en nitlott, kräva tillbaka insatsen. Efter att Palestinamandatet delades, 80 procent till araber (Transjordanien, sedermera Jordanien, där 80 procent av befolkningen är palestinska araber) och 20 procent till judar, och efter att judarnas del delades ytterligare en gång 50-50 för att skapa det arabiska Palestina och det judiska Israel, anföll arabvärlden ändå den judiska staten.

Anfallet misslyckades. Nu kräver arabvärlden att allt ska gå tillbaka till utgångsläget för att möjliggöra ytterligare ett anfall. Iran står beredd, dess kärnvapen är snart färdiga att tas i tjänst. När arabvärlden inte kammade hem storvinsten, kräver de alltså lottpriset tillbaka för att kunna spara till en ny insats.

Den arabiska flyktingströmmen orsakades av arabvärldens misslyckade anfall mot judarna. Arabvärlden har ändå konsekvent vägrat ta hand om sina arabiska bröder. Istället är det omvärlden, via främst UNRWA men även en mängd andra organ finansierade av världssamfundet, som får betala notan för att bevara deras flyktingstatus – nu i tredje och även fjärde generation.

Den judiska flyktingströmmen, dock, som orsakades av att samma arabländer kastade ut sina judiska medborgare, fick absorberas på egen bekostnad av den judiska staten Israel. Inga FN-pengar här inte.

Hur var det nu man kallar särbehandling av judar?

Arabvärldens avoga inställning till judar har historiska anor. Se här en artikel och film från SvDs ledarredaktionsblogg, som behandlar det sätt på vilket stora delar av arabvärlden, med Jerusalems Stormufti i spetsen, ivrigt anammade nazism och stödde Hitler under Andra världskriget. Arabvärldens negativa inställning till judar har inte vuxit i ett vakuum, det har heller inte kommit till efter Israels återskapande 1948, utan hade en stark inre drivkraft långt innan.

UNRWA är förstås inte ensam om att missbruka enorma summor donerade medel för att föreviga flyktingproblemet, utan att ägna minsta tanke på de mänskliga tragedierna som utspelas i hopplöshetens spår. Det är många organisationer, nominellt klassade som biståndsorgan, där missbruk av finansiella medel, ofattbar slöseri, total avsaknad av finansiell transparens, korruption, samt inte minst en kultur där många biståndsgivare på olika sätt tillskansar sig fördelar har blivit praxis. SIDA dras med enorma finansiella och etiska problem, likaså Rädda Barnen. Arabvärldens minimala hjälpinsatser blir föremål för allt öppnare och intensivare kritik – även i arabvärlden. Framför allt ifrågasätter man allt tydligare arabvärldens eget ansvar för problemets uppkomst och dess fortsatta existens, 60 år senare.

USA, EU, Kvartetten – de kan lägga fram vilka förslag de vill, inget kommer att förändras för det. Förändringen kommer endast när omvärlden en gång för alla rensar upp i biståndsträsket och istället börjar använda bistånd för att lösa problem, inte att föreviga dem.

Israelerna och deras arabiska grannar förtjänar hjälp och incitament till fred, till lösningen av sina problem. Det de inte behöver är skandalöst stora investeringar specifikt ämnade att bevara ett existerande problem.

Problemet har visserligen skapats av arabvärlden. Men det är ändå människor som blir lidande, människor i andlig misär under 60 långa år. Att kallsinnigt använda finansiella medel som ett slags vapen och därigenom förlänga deras misär, att odla hopplöshet som ett politiskt verktyg istället för att lösa problemet, ligger på världssamfundets samvete.

Valuta för pengarna. UNRWA, SIDA, Rädda Barnen – alla förevigar de problemet via våra pengar.

Gör nu plats åt problemlösare. Använd pengarna ansvarsfullt. Till att lösa – inte föreviga – problemet.

MXp om Rädda Barnen
IsraeliSverige (artikel från 2005 om att palestinerna förtjänar ett långt bättre öde)
IsraeliSverige om ökande terrorangrepp mot Israel under september månad
IsraeliSverige om behovet av en UNHRC undersökning om 1000 Hamasmissiler
UNHCR vs UNRWA
Avsluta ockupationen
En ny internationell kommission behövs
Missbruk av medierna som skadar palestinierna

Put an end to the occupation

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Tue, 13 Oct 2009 11:05:00 -0700

The sole cause of the ongoing conflict and the continuing inequalities in the Middle East is the occupation.

The UN Human Rights Council’s occupation of the international community’s time, finances, manpower resources and media space.

The UNHRC does not deal with the massacres of hundreds of thousands of black Africans in eastern Africa – because the Janjaweed militia carrying out the massacres are Muslim Arabs.

The UNHRC does not deal with the institutionalised racism to which Christian Copts are subjected in Egypt – because the racism is being practised by Muslim Arabs. The UNHRC does not deal with the fact that Egyptian forces shoot scores of black Africans in the back as they flee the slaughter in their home countries to seek refuge in the world’s only Jewish country, Israel. The Egyptian soldiers shooting them in the back are Muslim Arabs.

The UNHRC does not deal with the state-sponsored suppression of other religions in Saudi Arabia, because the Saudis are Muslim Arabs. The UNHRC does not deal with the fact that in the space of just 20 years, Christianity has gone from being the religion of the vast majority of Bethlehem’s population to being a fast-disappearing religion practiced by a tiny minority of the Christians who dare remain in the place of their birth. They are being raped, stoned, terrorized and murdered into emigrating. The perpetrators are their neighbours, the Muslim Arabs.

Recently a decision was taken to defer debate on the discredited Goldstone Report on Israel’s month-long response to 8 years of Muslim Arab missile bombardment. That decision was today revoked by the Arab members of the UNHCR, who demanded that the Goldstone Report be debated in the UN Security Council.

These are the same Arab members who perpetrate the world’s worst abuses of human rights, and who constantly drain the UN’s resources to wage their own private war against the Jewish state. This is the sixth time that the UNHRC has tied up UN manpower and drained UN finances in special sessions devoted solely to demonising Israel. While at the same time preventing any investigation of human rights abuses anywhere in the Muslim Arab world.

There is also a second occupation that plays an even larger role in the ongoing conflict. It is UNRWA’s occupation of the Palestinian Arab mindset. A mindset in which the sense of victimhood created by UNRWA has been perpetrated for over 60 years. With two aims: firstly, to maintain unrest in the Holy Land so as to divert attention from inequalities throughout the Arab world, and secondly to create jobs for UNRWA employees. UNRWA is not an organisation dedicated to helping the needy. It is an organisation dedicted to helping itself.

Accordingly, for over 60 years UNRWA has been helping itself to the UN’s finances. Huge, disproportionate amounts of the UN’s finances.

There will be no peace in the Middle East without dealing with the root causes of the conflict. Those root causes are to be found not with the two ostensible protagonists, because the vast majority of Israelis and neighbouring Arabs are reconciled to coming to an agreement and getting on with their lives, side by side.

The root causes lie in the UN, specifically in the UNHRC and the UNRWA.

Both swallow unfathomable amounts of money – public money – and produce nothing other than perpetual victimhood, jobs for cronies, and a never-ending cycle of bureaucracy, rising mountains of paper, mounting stacks of one-sided resolutions – and a total absence of any creative, critical, forward-thinking, problem-solving initiative.

Ordinary citizens of the world struggle to make ends meet, to find employment, keep up with home loans, pay children’s school fees, put food on the table.

While at the same time, the UN’s two most aggressively anti-democratic organisations deploy indecent, indescribable sums of money – public money – in prosecuting a private war on the Jewish state. This embezzlement is on an unimaginable scale – which is why most people choose simply to ignore it and leave it to someone else to clean up the mess.

There’s one problem, however. If we’re members of the UN – and we all are – then it’s our mess. We’re financing it, with money we could otherwise use for our children, for education, to create jobs, to build infrastructure.

Africa is on the verge of exploding into flames fanned by the vast inequalities to which that continent is being subjected, but in the West the UN member states ignore the African tragedy and are content to devote their energy and our money to yet more vilification of the Jewish state, fiddling even as the flames lick ever higher.

The key to Middle East peace is to dissolve the UNRWA and the UNHRC.

The only other alternative is to disband the entire UN.

Inaction is not an alternative. Inaction will lead to total collapse. You’re funding the very mechanisms that are causing that collapse, even as you read these words.

Reference material from other websites/sources:
Jerny - Global Law Forum
JPost on Arab change of heart
ME Forum on UNRWA
NGO Monitor on Diakonia
NY Daily News - Exercise the Veto
Jeffrey Goldberg on the origins of the ME conflict - the so-called "Naqba"
Richard Landes - Investigate the Investigators/Goldstone Report
The Australian - UN Bias Binds Gaza
Barry Rubin/GLORIA - The Arab Strategy
Daniel Pipes on solving the refugee problem
Raphael Yisraeli/Hamodia - Blood Libels in the Arab Media are Nothing New
Simon Wiesenthal Center - Stop the UN's anti-Israel bias

From this website:
Dealing with refugees: UNHCR vs UNRWA
Resolving the refugee problem

En ny internationell kommission

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Mon, 12 Oct 2009 11:05:00 -0700

En internationell kommission behövs.

En internationell kommission för att en gång för alla grundligt undersöka det massiva, groteska missbruket av FN-kassan till att enbart delegitimisera ett enda land: Israel.

Inte en kommission bestående av ett par lågbetalda revisorer som redan får sina löner betalda av FN – det vill säga av dig och mig.

Utan en internationell kommission på absolut toppnivå, vars medlemmar kommer från de bäst renommerade finansiella instituten utan några som helst länkar till FN eller till någon regering.

En dyr, totalt oberoende, revisorsfirma av absolut topp kvalité som skulle ta detta uppdrag som vilket annat uppdrag som helst: med målet att identifiera finansiella oegentligheter och lägga fram en kravlista innehållande förslag till förbättringar. FNs egna revisorer ska hållas utanför processen. Samma gäller samtliga andra FN-anställda.

Ingen organisation i hela världen skulle kunna göra det som FN dagligen lyckas göra: det vill säga, använda dina pengar för att finansiera ett privat krig. Det skulle rubriceras förskingring.

Inget bolag i hela världen skulle kunna göra det som FN dagligen lyckas göra: att förbise de mest elementära reglerna om god bolagsetik och finansiell stringens och istället använda bolagets medel för privat bruk, i det här fallet att finansiera ett privat krig. Det skulle rubriceras förskingring.

För medan du läser denna korta text har FN, via den automatiska anti-israeliska majoriteten, stulit ytterligare åtskilliga miljoner ur den gemensamma kassan för att mot din vilja föra sitta smutsiga lilla privatkrig. Via otaliga – och dyra – kommissioner, utredningar, organisationer, analyser. Allt ämnat att utarma FN finansiellt, paralysera det internationella samfundet och delegitimera Staten Israel politiskt.

Det är samma organisationer som är tysta om Kinas förödande framfart i Tibet samt dess massakrer på etniska minoriteter inom Kina, samma organisationer som inte med ett enda ord berör massakrer av tusentals och hundratusentals människor i Afrika och de forna sovjetiska republikerna, samma organisationer som totalt ignorerar avrättningar av kvinnor, minderåriga och politiskt oliktänkande i Iran, Saudiarabien, Syrien, Libanon, Egypten, Gazaremsan, Västbanken.

FNs ansträngda kassa är i händerna på organisationer som tar principlösheten till nya höjder, organisationer som ignorerar människor i skriande behöv för att istället spendera pengarna – dina pengar – på sitt smutsiga lilla privata krig.

Ni som lyckas med bedriften att fortfarande ha ett jobb i ett Sverige, ett Europa, en värld, i ekonomisk kris, tänk på vart dina pengar går.

Det är dags att ersätta Goldstone med en kommission som undersöker Goldstone.

Skulle du acceptera att någon kom in utan att knacka på dörren, länsade din plånbok och sedan använde pengarna till att finansiera sin egen lilla privata tvist med dig?

Det är vad som händer. Varje dag.

Det gäller våra pengar. Vi behöver en internationell kommission för att undersöka hur våra pengar används.

Valuta för pengarna. NU!

Villkora svenskt bistånd
Största hindret
Krig i vår tid
Vart går dina pengar?
Kyrkornas världsråd
Svenska investeringar
Terror lönar sig
NGO Lawfare
NGO Monitor om Diakonia
Richard Landes,

Hjärnspöken

noreply@blogger.com (Gita) — Sat, 10 Oct 2009 10:15:00 -0700

Vem kommer att bli först med att avslöja ”Det Stora Bedrägeriet”?
Detta bedrägeri bildar ett numera välbekant mönster där de flesta aktörer glatt spelar med, många gånger utan att reflektera alltför mycket.

I Sverige är vi noga med att lära våra barn kritiskt tänkande.
Att utifrån tillgängliga fakta bilda sej en självständig uppfattning.
Ingen bör lämna skolan utan att få med sej en rejäl skopa kritiskt tänkande i ryggsäcken.
Men sedan då...?

Väl ute i vuxenlivet tenderar alltför många att köpa färdigstuvade idéer utan att blinka.
Naturligtvis är det enklast så men vem har sagt att det samtidigt är relevant, respektabelt eller har någonting med sanningen att göra.

Det finns en grupp människor där denna brist är av avgörande betydelse – opinionsbildarna.
De som väljer ut vad vi andra bör läsa, se och höra och inte minst väljer utformningen av materialet de levererar till oss.
Nog är de en statsmakt alltid!

Denna opinionsbildargrupp finner du bakom rubrikerna i din tidning, du hör dem i dina radioreportage och du ser dem på kvällskvisten i dina TV-nyheter.
Alla påverkar dej, på gott och ont, såvida du inte lärt dej ett visst mått av kritiskt och analytiskt tänkande.
I dessa IT-tider finns det faktiskt hur mycket information som helst att tillgå med minimal ansträngning.
Du har alla möjligheter att genom allsidig information skaffa dej en hållbar uppfattning vilken av någon anledning ofta har väldigt lite gemensamt med vad TT lagt tillrätta för dej.
En vuxen människa bör ha lämnat den färdigtuggade barnmaten bakom sej och börja bearbeta maten själv.

Nu snabbt över till ’Det Stora Bedrägeriet’.
Naturligtvis har det sin vagga i Mellanöstern.

Det handlar om klara och tydliga händelseförlopp som medvetet förvrängs för att sedan okritiskt köpas i sin nya gestalt.

Tempelplatsen är en del av Israel där muslimer är satta att sköta de dagliga sysslorna.

Religionsfrihet råder i landet och jag som kristen blir alltid varmt välkomnad i en synagoga.
Muslimerna på Tempelplatsen anser dock att de skulle ha någon sorts särställning där och själva kunna bestämma vilka som får besöka berget, vilket naturligtvis är absurdt.
Religionsfrihet är religionsfrihet är religionsfrihet.
För att lugna dessa muslimska själar har Israel infört ett schema där muslimerna får ha platsen för sej själva vissa tider och andra besökare har tillträde andra delar av dagen.

För ett tag sedan kom en grupp judar upp på Tempelplatsen och möttes av stenkastning.
En välplanerad stenkastning.
Stenförråd hade lagts upp och gömts inne i Al-Aqsa-moskén(!) och det handlade inte om stenar man skrämmer bort en hund med.

De var av typ gatstenar som verkligen inte vem som helst orkade kasta iväg och följdaktligen kunde orsaka andra skador än blåmärken.
Polisen fick rycka ut för att få stopp på eländet men flera hann tyvärr bli skadade innan ett bedrägligt lugn var återinfört.

Strax kördes händelseförloppet i Bedrägerimaskinen och kom ut på andra sidan i en tappning som hade ytterst lite gemensamt med den verkliga händelsen.

Plötsligt var det polisen som började slå ned muslimska tillbedjare och Erekat hakade naturligtvis på genom att anklaga Israel för att leka med elden på Tempelplatsen.
Hänger ni med i bedrägerihärvan?
Jag hoppas det för efter den händelsen har det rullat på.
Muslimska ledare har hetsat sina anhängare och uppmanat dem att ta sej till Tempelplatsen för att ’skydda Al-Aqsa’.
Skydda? Skydda?? Skydda???
Skydda mot vad? Mot vem?

Stenkastarna själva är värda en egen liten avdelning.
Jag har sällan sett killar så måna om sin image.
Alla de rätta attributen var på plats för tänk om man lyckades komma med i en TV-sändning...
Alla bolag av rang var ju där.
Arafatschalen lindad i de rätta sekvenserna, en svart ansiktsmask eller en rödrutig snusnäsduk för att dölja sin identitet (modiga killar...) och sist men inte minst den vita brynjan.
Går de till sin stylist innan de beger sej ut i hetluften?

Ingen i Israel har några ambitioner att peta på Al-Aqsa utan hela härvan kommer från muslimska hjärnspöken.
... som köps, rakt av, av opinionsbildare för att sedan levereras till dej och mej i sin splitternya förpackning där vänster blev höger - eller om det möjligen var tvärtom.
Inte så noga, bedrägeriet är ett faktum och alla är nöjda och glada.
Hmmm...
Araberna är offren medan israelerna är de stora bovarna – precis som vanligt.

Precis så är det med hjärnspöken.

Läs även andra bloggares åsikter om kritiskt tänkande, opinionsbildare, TT, IT-teknik, Tempelplatsen, stenkastning, Al Aqsa, gatstenar, Erekat, bedrägeri, arafatschal, ...

A man of peace

noreply@blogger.com (Gita) — Fri, 09 Oct 2009 10:57:00 -0700

Hur mår Mahmoud Abbas egentligen?
Förmodligen ganska dåligt.
Han slingrar sej som en orm vilket blir tröttsamt i längden – speciellt när man tar hänsyn till att det är ett bra tag sedan han lämnade ungdomsåren bakom sej.

Palestinierna hade planerat att snabbt och behändigt skjuta Israel i sank med hjälp av Goldstonerapporten och efterföljande juridiska processer men därav blev intet.
Vad hände?
Idag är det bara de närmast sörjande som är insatta i alla turerna men uppenbarligen gav någon (några, något?) Abbas kalla fötter.
Iskalla och stelfrusna fötter är inget trevligt så Abbas lade ett av sina bättre kort på länge – på hyllan.
Omröstningen om Goldstonerapporten i UNHRC blev helt enkelt inte av.

Kanske trodde Abbas han gjort något gott för mänskligheten... men han fick snart nog bita i det sura äpplet.
Fotfolket tyckte han sålt ett synnerligen verksamt verktyg mot Israel för en spottstyver medan Hamas ansåg att han sålt sin själ.
De mumlade ord som landsförrädare...
Abbas drabbades av ett lätt illamående.

Vad blev Abbas svar på dessa beskyllningar?
Han började veva med armarna och orera om både det och detta.
Någon hade förrått honom, förrått palestinierna och nu skulle han hitta skurken.
Indignationen var imponerande men gick likaväl inte hem i stugorna.
Abbas började få ont i magen.

Abbas lade på några extra kol och lovade att tillsätta en utredning.
Löften om utredningar brukar ju gjuta olja på vågorna och är ett välkänt knep när man inte har några färdiga svar.
By the way - är det någon som någonsin sett ett resultat av alla de utredningar palestinierna säger de tänker genomföra var gång de befinner sej i ett trängt läge?

Var det Obama som tvingade Abbas att dra tillbaka sitt stöd för Goldstonerepporten?
Vad blev han lovad i stället?
Var det Israel som pressade den palestinske presidenten?
Eftersom den här regeringen inte har några likheter med Olmerts ”böna-och-be-regering” så tror jag knappast det.

Åtminstone lovade de inte guld och gröna skogar men kanske gav de honom lite matnyttiga fakta på vägen.
Tids nog får vi säkert veta.
Abbas började känna att han höll på att förlora fotfästet.

När Abbas inte längre kunde skylla på andra och inte heller kunde sätta till fler utredningar då började hans egna ministrar att tala ur skägget.
Inte bara det – de började anklaga Abbas för det som araber regelmässigt anklagar andra misshagliga araber för – att vara sionistlakejer.
Abbas började må allt sämre.

Rykten började cirkulera och han förstod att hans eget folk inte gick att skrämma till tystnad längre.
Måttet blev rågat när en av hans trognaste korruptionskompisar genom åren, Yasser Abed Rabbo, öppet erkände att de gjorde fel när de inte framhärdade med Goldstonerapporten.
Jag är inte säker på att Abed Rabbo nämnde några namn i sammanhanget men det behövdes heller inte – det är ju Abbas som chefar och följdaktligen är det han som bär ansvaret.

Den natten mådde Abbas inte alls bra, han kände sej riktigt sjuk.
Han hade mardrömmar om att folk kastade guldstenar på honom och redan nästa morgon kröp han fram och berättade att han nu stöder Libyens initiativ - att kräva en diskussion om Goldstonerapporten i FN’s säkerhetsråd.

Tillbaka till ruta ett.
Ungefär.

Nota bene - denne man sägs vara en ärlig och rakryggad fredspartner - a man of peace!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Mahmoud Abbas, palestinier, Israel, Goldstonerapporten, UNHRC, Hamas, Obama, utredningar, sionistlakej, Yasser Abed Rabbo, Libyen, FN's säkerhetsråd, ...

Peace Prize gone to pieces

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Fri, 09 Oct 2009 07:38:00 -0700

"Only very rarely has a person to the same extent as Obama captured the world's attention and given its people hope for a better future." Norwegian Nobel Committee, 2009.

Barack Hussein Obama took up the office of President of the United States of America less than a fortnight before the nominations closed for the 2009 Peace Prize.

Within that short period of time, he made it onto the shortlist of candidates for what was once a prestigious award for duty to humanity.

He must have done an awful lot of really good work in those few days, because today he was confirmed as being the most deserving of all candidates for the 2009 Nobel Peace Prize.

He gets the prize while managing to alienate all America’s loyal allies and at the same time becoming pally with some of the worst dictatorships and inhuman rights regimes the modern world has ever known.

And, not least, under his stewardship the economic crisis he admittedly inherited has worsened to such an extent that many US commentators talk about a forthcoming civil war in a nominally federal America where the gulf between the haves and the have nots – in particular as regards jobs and future prospects – is widening rather than narrowing.

It would appear that the Peace Prize was gifted to Barack Hussein Obama in a desperate attempt to shore up his flagging reputation. A reputation he has lost in record time – the quickest slide in US presidential history. A slide compounded by his refusal to meet the Dalai Lama on the latter’s visit to Washington, in a remarkable break with protocol. It’s an insult on a par with hitting Mahatma Gandhi on the nose and kicking Mother Theresa on the shin. Perhaps Obama will head-butt the Pope if he ever visits the Vatican, we seem to live in an age of unspeakable wonders.

The Nobel Committee has either lost its way or, like so many others, been dazzled by the sparkling oratory skills of a Teflon figurehead whose most lasting contribution to domestic US and indeed international peace and stability is the phrase “Yes we can”.

The world has long since stopped waiting to find out just what he can.

For 2010, the Norwegian Nobel Committee, which awards the Peace Prize, should consider the following candidates:

1.
Robert Mugabe. Like Barack Hussein Obama, he too has dedicated his administration to wiping out the past and changing the course of his nation’s history. While Obama contents himself with transforming the most powerful nation on earth into a disparaged weakling, Mugabe has succeeded in transforming what was once the bread-basket of Africa into one of the poorest nations on earth. And while Obama is adopting policies that are driving skilled and dedicated Americans away from the country of their birth, Mugabe is using his armed forces to drive away white farmers from the country of their birth, solely on account of the colour of their skin. Obama, meanwhile, remains silent. Obama’s “Yes we can” has been transformed by Mugabe into “We already did.”

2.
Should Robert Mugabe be unsuccessful in his bid for the 2010 Peace Prize, the only other candidate who stands a chance of winning the prestigious award is of course Mahmoud Ahmadinejad. Because while Iran’s strongman has been making clear his determination to rid the world of its only Jewish nation to make way for the 53rd Islamic country, Obama has remained silent in the face of this racist onslaught and even given him floor space in New York from which to grandstand his racist views.

3.
There is however a third candidate. In announcing next year’s Peace Prize winner, the Norwegian Nobel Committee will not even have to write a new speech. They can simply repeat the words used to announce the 2009 Obama victory.

With just one exception, one tiny little letter:

"Only very rarely has a person to the same extent as Obama captured the world's attention and given its people hope for a better future." Norwegian Nobel Committee, 2009.

"Only very rarely has a person to the same extent as Osama captured the world's attention and given its people hope for a better future." Recommended wording, 2010.

Osama Bin Laden certainly captured the world’s attention, and he most certainly has given a lot of people hope for a future that is way better from their blinkered viewpoint.

Perhaps, next year, the Nobel Peace Prize Committee will make a departure from protocol and deliver their announcement from that outstanding stronghold of peace and human rights, Myanmar?

JPost, Haaretz, Weekly Standard, Yahoo News, Google News, Asia Times, Gloria Centre, Daniel Pipes, Daniel Pipes, Tundra Tabloids, Reuters, Ilya Meyer on that other US Presidential Peace Prize winner, Jimmy Carter, Ilya Meyer on the UN and Mahmud Ahmadinejad,

An illiterate Foreign Minster?

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Thu, 08 Oct 2009 10:03:00 -0700

Is Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt illiterate?

Or can he actually read and write, and it’s just his thought processes that are muddled?

Richard Goldstone recently published a scathing report that heavily criticised Israel for its 30-day operation in Gaza in January this year. Remarkably, however, the report failed to take make mention of the 2920 days of constant missile bombardment that emanated from civilian areas of Gaza, aimed at civilian areas of Israel.

Over 12,000 missiles in all.

None of which Richard Goldstone seems to have noted.

Now Sweden’s FM Bildt says he supports the Goldstone Report’s claims that war crimes were committed by Israel in its month-long response to eight years of missile bombardment.

A spokesman for the Israeli Foreign Ministry expressed disappointment over Bildt’s statement, saying his remarks demonstrated a “lack of reading comprehension skills,” since any literate person could see the report was biased.

Carl Bildt, with impeccable clarity and swashbuckling literary style, commented:

“It really is so that this report has made a significant and gives a significant imprint and leaves a significant impression in the respective countries.”

Ah well. If only he’d said so before.

No chance of any misunderstanding, then.

Sweden goes to the elections next year. That’s a whole year in which Carl Bildt can bring moral, ethical and linguistic clarity to the world.

JPost, The Carl Bildt Philosophy, Lunatics running the asylum, Ideology in search of a newspaper, Swedish silence is golden - literally, Voluble Bildt suddenly quiet, A few things on which Carl Bildt is totally silent,

Israel does not exist

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Wed, 07 Oct 2009 06:26:00 -0700

Not according to Swedish news agency TT.

The Swedish Nobel Prize committee today announced the winners of the 2009 Nobel Prize in Chemistry. The three joint winners are Mr Venkatraman Ramakrishnan, from the UK, Mr Thomas A. Steitz from the USA, and Ms Ada E. Yonath from Israel.

Swedish news monopoly TT (Tidningarnas Telegrambyrå), however, refused to report on the nationality of Ms Yonath, stating merely that she was born in Jerusalem. TT meticulously stated the nationalities of the other two Nobel Prize winners.

Sweden’s TT is in the vanguard of a nationwide campaign to demonise and delegitimise the State of Israel and is highly successful in indoctrinating the entire nation in anti-Israel sentiment. TT pursues a strict policy of anti-Israel news slant in the media and its reporting on the Middle East is often perceived as barely disguised anti-Semitism.

One of the main shareholders of TT with a 40 percent stake in the company is Swedish tabloid Aftonbladet. Aftonbladet recently rose to prominence when it published what was widely regarded as an anti-Semitic diatribe in the form of a highly controversial and totally unsubstantiated article on organ trafficking.

To put TT’s activities into a wider perspective, watch the following film entitled “Icon of Hatred”, obtained from The Second Draft.

It shows just how powerful the media can be in first manufacturing and then methodically spreading a lie, with disastrous – and entirely intentional – results for innocent civilians.

There is general consensus that organisations such as Hizbollah and Hamas are terror organisations. TT’s reporting on the Middle East is part of the media onslaught of these organisations and TT’s operations should be viewed as such.

Articles on TT and the Swedish media from this website, in English:
Freedom of the Press in Sweden
How Sweden became anti-Israel
Totalitarian control of the media in Sweden
The art of terror, Swedish style
The truth only the media could miss
Instructions to Swedish journalists

Articles on TT and the Swedish media from this website, in Swedish:
Allt som behövs för att ondskan ska segra
Bortgången hederlig journalism
TT bestämmer i Sverige
Svensk demokrati hotad av femte kolonn
TT - ett politiskt verktyg
Vem behöver ljuga? Att undvika sanninen är lika bra
TT - svenska mästare i snedvriden rapportering
En terrorist blir en gärningsman

Rasande förbjudet

noreply@blogger.com (Gita) — Tue, 06 Oct 2009 10:53:00 -0700

Det står inte i lagboken men är lika förbjudet ändå – att säga vad alla vet och att skriva vad alla ändå känner till.
Naturligtvis har den person som tänker ägna sej åt denna förbjudna sysselsättning inte en aning om vad politiskt korrekthet innebär eller så vet han det mycket väl men anser det inte vara värt något speciellt hänsynstagande.
I varje fall inte i situationer så remarkabla som denna.
Ja, det var en trasslig inledning och det blir värre...

Jag syftar på vissa både förväntade men samtidigt förvånande reaktioner efter hamaskriget i Gaza i början av året, reaktioner som skrämmer men som samtidigt ger vissa AHA-upplevelser.
Man ville inte tro det men när bevisen staplades på varandra fanns inget annat att göra än att kapitulera inför fakta.

Arabvärlden, inklusive palestinaaraberna, älskade hamaskriget och var innerligt tacksamma för att Israel äntligen gav sej in i Gaza.
De var också mycket nöjda med att förlustsiffrorna på den arabiska sidan var så stora att ingen kunde negligera dem.

Alldeles för många människor dog under krigets gång och varje förlust är en förlust för mycket.
Speciellt för de anhöriga.
Arabiska mödrar sörjer sina män och söner precis lika mycket som judiska mödrar så det är inte det jag talar om.
Jag talar om islamofascistiska ledare strategiskt utplacerade i arabvärlden som inte kunde tro sin lycka när de förstod hur stora förlusttalen var.
Mer än 1000 döda och många var dessutom barn.
Man gnuggade händerna i ren förtjusning.
Tänk så många gratispoäng de vann mot Israel utan att behöva lyfta ett finger.

Som grädde på moset fick de för någon vecka sedan Goldstone Rapporten som ytterligare understryker hur väl araberna utnyttjat händelserna efter hamaskriget.
Till bristningsgränsen.
Hade förlusterna hållit sej runt ett dussin eller så hade de inte fått sin efterlängtade rapport men nu är de nöjda och tackar i tysthet Israel för att de gjorde vad de gjorde.

Förstår du vad jag försöker säga?
För folk med en europeisk uppfostran kan mitt resonemang synas både bisarrt och okänsligt för visst – som jag sade tidigare – dödade människor är alltid en tragedi.
Det är när dessa dödade människor utnyttjas i ett väloljat propagandamaskineri som avarterna kommer i dagen.
I stället för att behöva spränga sej själva i luften låg plötsligt hela världen framför deras fötter – tack vare Israel.

Det är ju numera så att krig knappast vinns på slagfälten, det vinns i massmedia, i domstolar och i FN’s infekterade korridorer.
Liksom arabledarna under decennier utnyttjat de palestinska flyktingarna som gisslan i sina små som stora krig mot Israel håller nu Hamas sin befolkning som gisslan i samma syfte.
Tidsfaktorn är oväsentlig medan målet betyder allt och är värt alla uppoffringar längs vägen.
Kampen om staten Israel går vidare.

Det är rasande förbjudet att antyda att araberna utnyttjar dödstalen under hamaskriget i Gaza.
Vi såg hur de celebra anti-skribenterna slök betet snabbt som ögat och hur sedan mindre celebra följde på varandra.
Det mediala slagfältet såg ut som det brukade för ingen vågade skriva om vad som var uppenbart för alla.
Hur israelerna genom sina försök att skydda sin befolkning blev statister i ett av Hamas iscensatt krigsskådespel.

Ett mycket välregisserat sådant.

Läs även andra bloggares åsikter om politiskt korrekt, hamaskriget, Gaza, arabvärlden, Israel, Goldstone Rapporten, propagandamaskineri, ...
D D D SVT

A promising investment

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Mon, 05 Oct 2009 03:54:00 -0700

The UN Human Rights Council is the best, the most promising, the most successful purchase the Arab regimes have made to date.

An investment worth its weight in oil.

The UN used its funds to commission a UNHRC report whose planning brief specified in advance that it was to find Israel guilty of war crimes after Israel suffered eight (8) years of missile bombardment. During these eight years, 12,000 missiles were fired from within civilian areas in the Gaza Strip onto exclusively civilian areas in Israel. Schools, power stations, shops, petrol stations, kindergartens, hospitals, car-parks, apartments.

The UNHRC accordingly put together a team called “The United Nations Fact Finding Mission on the Gaza Conflict”. Bearing in mind the UNHRC’s corporate backers – including such illustrious human rights champions as Saudi Arabia, China, Egypt and Pakistan – the results were a foregone conclusion.

In an almost 600 page report, Israel was found guilty of innumerable human rights violations in its pursuit of a way to prevent a ninth consecutive year of rocket bombardment of its civilian population. Iran’s Hamas were not investigated, Israeli testimony was disregarded, and unsubstantiated claims made by any Arab in the Gaza Strip were duly recorded and included in the findings of this august body.

Existentially frustrating for Israel, acutely embarrassing for other democracies the world over, but above all a paramount success for the Arab investors behind this corporate takeover of yet another UN body. An investment success-story that flies in the face of the current global economic gloom and doom.

The aim of the investment was not to bring relief to a situation in desperate need of a solution. The aim was to entrench the main proponents even further in their own corners, to prevent any change in the status quo. With everyone busy looking after their own interests this would leave the market free for the investors to continue their buying spree. There are, after all, still some UN organisations that have not yet been included in the Arab investment portfolio. UNESCO recently resisted a bullish takeover bid that prompted the would-be investor, Egypt’s Culture Minister Farouk Hosni, to reassert his old commitment to burning Hebrew-language books (in the Egyptian Parliament in May 2008, with the UNESCO stock ripe for the picking, he announced “I’d burn Israeli books myself if I found any in libraries in Egypt”).

For an objective take on the Goldstone Report, read what retired Major-General Jim Molan has to say on the subject of the law of war and the judiciary’s role in dealing with how war is supposed to be prosecuted.

Read also what legal expert Ben-Dror Yemini has to say on the subject on human rights abuses within and by the UN.

Professor Barry Rubin of the Glora Center says the Goldstone Report is a disaster for human rights and peace.

Ilya Meyer on the UN, Ilya Meyer on the UN and Islamism, Ilya Meyer on the UNHCR

Israel måste sluta uppföra rasistiskt

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Sun, 04 Oct 2009 04:18:00 -0700

Det är otänkbart att det finns ett slags behandling för judiska israeler, och ett helt annat slags behandling för araber från Västbanken och Gazaremsan.

Gilad Schalit kidnappades som tonåring från Israel. Det hände för tre (3) år sedan.

Alltsedan dess har han hållits inspärrad i en underjordisk bunker, utan möjlighet att ens se solljus. För två dagar sedan släppte Hamas en 2 minuter lång videofilm med honom, i utbyte mot frisläppande av 20 terrorister från Västbanken och Gazaremsan.

Gilad Schalit har inte fått träffa eller på annat sätt komma i kontakt med familjen, Röda Korset, en enda organisation för de mänskliga rättigheterna – men å andra sidan har vare sig Röda Korset eller någon organisation för mänskliga rättigheterna krävt att få träffa honom. Han har inte haft tillgång till advokat – men å andra sidan är han inte anklagad för något brott.

Förutom att vara jude och israel.

Hamasterrorister dömda för mord, massmord och terrorism och som sitter i israeliska fängelser inte bara åtnjuter sina i Israel lagstadgade rättigheter – och de är många: besök från Röda Korset, från organisationer för de mänskliga rättigheterna, från advokater, från familjmedlemmar. De får skriva och ringa till familjmedlemmar.

Israel uppför sig sålunda rasistiskt: Israel accepterar att araber behandlas på ett sätt, men att israeliska judar behandlas på ett helt annat sätt.

Rasism är förkastlig.

Därför bör Israel omgående se till att exakt samma regler tillämpas på de terrordömda araberna från Västbanken och Gazaremsan som sitter i landets fängelse. Precis som i fallet Gilad Schalit bör dessa människor få en enda möjlighet till videokommunikation med omvärlden vart tredje år.

Omvärlden i form av FN, EU, Kvartetten, Palestinska Myndigheten och Hamas är säkert med på noterna, eftersom dessa organisationer är emot rasism.

Lika behandling för alla – hur kan det vara fel?

Detta i avvaktan på undertecknande av ett avtal om frisläppande av varenda terrordömd fånge från israeliska fängelser till sina nya permanenta hem i EU-länderna samt USA (se gårdagens artikel).

Everyone's a winner.

Khaled Meshaal om framtidsutsikter, JPost om vad som väntar

FRIGIVEN !!!

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Sat, 03 Oct 2009 11:24:00 -0700

Alltså inte Gilad Schalit.

Utan en video om Gilad Schalit.

När det gäller den ultrareligiösa muslimska terrorgruppen Hamas skall detta betraktas som en positiv utveckling.

Att leka med människors öden är en dygd, enligt Hamas. Att framtvinga terroristers frigivning är en triumf. Att kidnappa en tonåring och sedan hålla honom fången, utmärglad och likblek, i en underjordisk bunker utan tillgång till solljus i mer än tre år, är höjden på strategisk framgång.

Allt enligt den muslimska terrorgruppen Hamas.

Kidnappning är lagvidrigt.

Det tycks inte FN veta. Inte heller EU. Ej heller Röda korset.

Den tonårige israelen Gilad Schalit kidnappades från Israel för mer än tre år sedan.

Totalt tyst i omvärlden.

Hamas, det palestinska regeringspartiet som kidnappade honom, idkar människohandel. De använder Gilad Schalit som bytesobjekt.

Det säger allt om det samhälle och den religion som dessa religiösa fanatiker företräder. Deras aktion görs ju i det palestinska samhällets och den muslimska religionens namn.

Andra tolkare av det palestinska samhället eller den muslimska religionen gör sig icke besvär – det finns endast ett svar och det svaret har Hamas.

Efter mer än tre år har Hamas nu gått med på ett frisläppande.

Inte av pojken, utan av en 2 minuter lång video som visar pojken.

Det första livstecknet på över tre år.

I utbyte fick Hamas 20 dömda terrorister frigivna ur israeliska fängelser.

För att få hela pojken frisläppt kräver Hamas att uppemot 1000 dömda terrorister och massmördare ska släppas från israeliska fängelser.

Hamas annonserar redan nu att fler kidnappningar är på gång eftersom detta visar sig vara en framgångsrik taktik.

Många israeler är upprörda över att 20 terrorister har släppts i utbyte mot bara en 2 minuter lång videofilm om Gilad Schalit.

Jag är inte alls upprörd över det. Tvärtom. Jag hade hellre släppt 2000 terrorister i utbyte mot Gilad Schalit. Fast med några villkor:

1. Endast terrorister med pågående universitetsstudier släpps. Som bekant får palestinska terrorister läsa vid universitetet på bekostnad av den israeliska staten. Israeliska medborgare, å andra sidan, måste betala för att läsa. De måste arbeta för att tjäna ihop till sina egna studiekostnader, sedan måste de arbeta ännu mer för att tjäna till de palestinska terroristernas studiekostnader. Därför blir deras egna studiekostnader så höga.

2. Genom att släppa terrorister innan de fullföljt sina utbildningar, får de ändå ingen akademisk examen i ryggen. Se nedan för detaljer om vem som ska bekosta den färdiga utbildningen.

3. Terroristerna skall förvisas enbart till länder i EU. Inget EU-mottagarland får ta in mindre än 150 frisläppta terrorister, för att trycket verkligen skall kännas av, och i avtalet skall det slås fast att de inte får lov att lämna respektive land på minst 5 år och att hela deras uppehälle skall bekostas av värdlandet. Låt EU börja betala för problemet som de skapat och som de så gärna vill att Israel skall bekosta.

4. Inom ramen för avtalet bör det klargöras att samtliga palestinska terrorister, alltså inte bara dessa 2000, skall släppas under samma villkor inom loppet av ett (1) år. Hälften var till EU-länderna samt till USA.

Vips får Israels ekonomi en plötslig uppryckning.

Det är självklart att såväl EU som USA vill gärna skriva på ett sådant avtal – i ivern att skapa lugn i Mellanöstern vill de naturligtvis att terroristernas fångenskap ska upphöra. De är nog lika ivriga på villkoren som de har varit ivriga i sitt fördömande av Gilad Schalits olagliga fångenskap.

Imorgon ska jag kandidera till posten som FNs Generalsekreterare, jag tror jag har en ovanligt välutvecklad problemlösningsförmåga.

VK, JPost, JPost2, JPost3, JPost4, MxP, Sydsvenskan om FN, SvD om Hamas och Sderot, The Australian om FNs hantering av Israel och Gaza, Ilya Meyer om Gilad Schalit 1, 2, 3,

Förvånad, någon?

noreply@blogger.com (Gita) — Thu, 01 Oct 2009 06:12:00 -0700

Jag förstår inte riktigt…
Varför blev alla så överraskade av att Iran har ytterligare en anläggning för anrikning av uran?
Denna klenod är gömd i urberget och klar att tas i bruk inom kort.
Jag antar att samma människor som nu blev förvånade kommer att fortsätta att bli förvånade för varje ny anläggning som blir avslöjad.

Varför skulle något så naturligt vara förvånande?
Bara de som tror att Ahmadinejad resonerar som du och jag borde vara förvånade.
Överraskningar från det hållet är något vi borde räkna med eftersom Ahmadinejad inte resonerar som du och jag.

Jag tror dessutom att detta bara är förspelet – Ahmadinejad är inte den som lämnar något åt slumpen.
Länder med oljeinkomster av Irans storlek kan lätt köpa sej kunskaper genom att köpa människor.
Köpa hjärnkapacitet.
Dessa köpta människor har gett Iran de vapen som ska tillförsäkra dem en plats i solen bland världens mest beundrade nationer.

Svenskarna köper sej pensionsförsäkringar för att säkra sin ålderdom medan Iran köper sej kärn(vapen)kunskap vilket de kallt räknar med ska fungera som en pensionsförsäkring.
Tryggt och säkert.

Kanske har de rätt – kanske fel.

Det beror på om någon tänker tala om för Iran att innehav av kärnvapen faktiskt inte är liktydigt med trygghet, säkerhet och en allt övergripande kärlek vilket verkar vara deras något tvivelaktiga arbetshypotes.
Irans islamofascistiska mullaregim spelar sitt förföriska katt-och råtta-spel med oss men vi vägrar inse att för dem är det just ett spel.
Ett spel med insatser inga andra än vi själva kommer att få betala.
Ett steg framåt och två tillbaka.

I dag ska det pratas.
Frågan är bara om vad?
Obama och hans europeiska lärjungar vill känna Ahmadinejad på pulsen om hans kärn(vapen)program.
Försiktigt, men dock.

Ahmadinejad vill berätta för dem hur han vill förändra världen.
Att prata om Irans kärn(vapen)spurt kommer att sitta hårt åt.
Det låter för mej som om det kommer att bli typ ett hederligt gammaldags kafferep där alla pratar i munnen på varandra och ingen efteråt har en aning om vad som sagts.

OK – man ska inte racka ner på goda föresatser men dessa verkar mer än lovligt blåögda.
Samtal på högsta nivå där parterna planerar att prata om olika saker, där ena parten inte tänker diskutera vad den andra anser vara huvudproblemet och själva orsaken till samtalen.

Kanske kommer Iran att berätta för Obama och Solana (Bildt fick inte vara med - har de inte upptäckt hans storhet än?) att de har ytterligare några anrikningsanläggningar utspridda i ödemarken och alla kommer att bli sååååååååå förvånade.

Skulle samtalen mot förmodan resultera i en bättre värld för oss alla lovar jag att ta bort detta inlägg och ersätta det med en ursäkt.

’Det är synd om människorna’

Läs även andra bloggares åsikter om Iran, uran, Ahmadinejad, hjärnkapacitet, pensionsförsäkring, kärnvapen, mullaregim, Obama, kafferep, Solana, Bildt, ...

DN SvD SvD

En lättsam betraktelse av läget

noreply@blogger.com (Ilya Meyer) — Wed, 30 Sep 2009 10:02:00 -0700

Allt är inte elände.

Trots Goldstonerapportens ensidighet, trots svenska terroristmisstänkta och trots FNs förmåga att ignorera fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna i Tibet, Tjetjenien, Burma, Iran, Egypten, Saudi Arabien, Darfur och annorstädes.

Det finns ljusglimtar. De kommer från Israel.

Det enda landet som av FN och bland annat svenska biståndsorganisationer har utvalts för speciella sanktioner och diskriminerande behandling. Där har man tack och lov fortfarande förmåga att se idioti för vad det är.

Idioti.

Njut.