Nu stänger dyngan.se. Istället kommer krutet att läggas på kultur- och nöjessidor på Sydsvenskan.se.

Sedan starten i september 2006 har vi lagt cirka 2500 inlägg och nästan 4000 kommentarer här, och massan är det minst imponerande. Det bästa tycker jag har varit responsen – att så många deltagit i diskussionerna här både på egna bloggar och i kommentarsfälten, och att så många bra och roliga skribenter velat jobba med oss. Tack!

Bloggen har varit populär, viktig och haft många besökare men på Sydsvenskan.se krävs något annat – Dygnet Runts tid är över för den här gången. För över två år sedan var bloggen det första som du kunde se av den stora nysatsningen. Nu är papperstidningen och TV-programmet Dygnet Runt nedlagda och hemsidan (dygnetrunt.se) blir tills vidare Sydsvenskans webbkalendarie.

Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan du märker av förändringarna på Sydsvenskan.se:s kultur- och nöjessidor. Jag hoppas att du vill hänga med dit. Redan nu kan du följa några av oss: Ida, Karin och David öppnar egna sidor.

(Du får gärna kommentera här nedan, mejla mig eller Sydsvenskan. Jag är utomlands nu men är online igen 12 januari, om mitt svar dröjer beror det på det.)

Äntligen ett nyår värt att planera för. En busslast ut till landet, något sorts boskap som ska grillas (skjutas?), hattar, en lerig åker, vin. Dresscode: uppklätt eller utklätt. Igår tog jag bussen till Ingenmansland, aka Svågertorp, svårmodets slätter. Traskade upp för en gräsbacke, sällskapad endast av ett tjog festande råkor. Nickade, passerade, fick mitt koffeinintag på ett möbelvaruhus (inte ikea), utsikten parkerade bilar. Sen köpte tyg, chiffong och garth pughesqa saker det kommer dröja år innan jag plockar upp ur påsen. Tåg till mamma, hennes symaskin och ett glas testvin inför hennes nyårsrisotto. Lyckades bisarrt nog sy något jag tänker ha på mig ikväll. Ett plagg som jag gjorde utan att ens nudda tyget med saxen. Bara nåla, sy, nåla, sy prova, klart. Mer eller mindre. Det blir svart transparant en gång till. Jag klarar det. Med (julklapps-) benknots brosch och tvåfärgade (julklapps-) Wolfords är jag klar. Har letat hela dagen efter fuskpäls att dissekera, men det blir en slaktad peruk som får agera fotryggsvärmar i stället.

Inte jag dock. Jag sitter och tittar på MTV Top 10 @ 10 och låtsas inte bry mig om att mitt kaffe kallnat för tre Pussycat Dolls-låtar sen. Livet!

I morgon bjuder Sydsvenskan på en listspecial över 2008. Här är min sammanställning av årets största klubbtrender i Malmö och Lund:

1. Bygglov Bonanza. Ökade intäkter gick inte bara till större bokningar. Lokaler som Buddha Lounge, Babel, A2 och Inkonst har alla gjorts om och piffats upp.

2. Parallellprofilering. Flummarna i The Space Between ledde vägen, i år kom resten. Wassup Rockers var matklubb, Kartellen bjöd på cirkus och till Get Laid Or Die Tryin’ skulle man gå för att knulla. Mer och mindre originella koncept satte alla fler saker än de självklara – musiken och festen – i fokus.

3. Lund, återkomsten. Efter år av kulturskymning på stans dansgolv satte studentklubben Discobedience Lund på kartan igen. I år bekräftades upprycket på Mejeriets Stadt Digital, med råge.

4. Bygglov Bonanza, del 2. Det har skett mer än omputsning också. Prins Bernhard i hamnen och Banco de la Musica på Stortorget är helt nya lokaler som tvingar de andra att bli ännu roligare.

5. Generationsskifte. De skulle ”sluta på topp” och stängde: Drama, Stadt, Discobedience, Oh Baby I Like It Raw och Pastell. Jag hoppas att 2009 blir året då vi startar klubbar istället för att stänga dem för att få förnyelse på dansgolven.

6. Girlpower. Kartellen, The Waitressess, Brenda Walsh, Get Ladies… Fler tjejer än förr tog tack och lov ton framför dansgolven. Det borde vara självklart.

7. Rockpopen. Det ursvenniga gitarrmanglet var länge förpassat till efterfesten och kändis-dj:n. I år hördes Bruce och Blur(!) återigen på (alldeles för) många klubbar.

8. Vitt. Årets väggfärg.

9. Stockholmskomplexet. Är sekler av skånsk självtillräcklighet historia? Det här var året som misstänkt många i Möllans klubbmaffia brydde sog om att storstadens forna klubbregent Karin Winter fått jobb i Malmö.

10. Stiltjen. För Malmö – Skånes klubbcentra – var 2008 ett mellanår. De redan etablerade festerna regerade som vanligt och uppstickarna lyckades sällan bli anmärkningsvärda. Nästa år blir bättre.

Vad missade jag? Vi har fortfarande kvar biobiljetter från tomtetävlingen så bra listförslag och andra tillrop bland kommentarerna belönas

Har inte varit utomhus på två dygn nu. Julafton spenderade jag i typiska inomhuskläder, sådana som skulle blåst iväg om jag hade lämnat lägenhetsbunkern: Svart tunt transparent, inte minst flikigt, flygigt och otäckande. Under juldagen lånade jag en tröja jag gett min mamma en annan jul. Kanske den finaste presenten jag gett någonsin, just eftersom jag själv blir alldeles stum när jag tittar på den. Det måste väl ändå vara någon sorts godhet. Att hitta en vintage YSL-blus formad som en badboll respektive cirkustält (där cirkusnyanserna gömmer sig i invikta fält), köpa den och ge den till någon annan. Lånade den i alla fall igår. För att känna lite av auran.

Tomten talar i skägget. Bokstavligen, alltså. Sist ut i Dyngans tomteparad kommer den skäggigaste av dem alla. Med sig har han en knippe julönskningar och lite visdomsord.

Det här vill tomten ge regionen till 2009:

(1) – En radiokanal som bara spelar bra musik. Din Gata finns ju redan, men jag skulle vilja ge dem i present att inte längre behöva följa P3:s riktlinjer som gör att musikutbudet blir strömlinjeformat. Därför vill jag göra så att de slipper spela såndant som P3 vill att de ska spela. På samma gång vill jag ha fler radiokanaler, så länge de inte dikteras från kommersiella rörelser.

Du tror på radiokanalernas framtid?
– Det vet jag inte. Jag vill bara höra mer bra musik. Så egentligen är det väl en julklapp till mig själv.

(2) – En ny veganisk restaurang. Det gäller inte bara Malmö och Lund, men flera städer i Skåneregionen.

(3) – Instifta Collabo Queens som kulturattaché. Eftersom de har mycket mer fantasi. Jag tycker att man ska ge dem makt att styra över Skåneregionen. Låta dem starta klubbar, utsmycka staden och gatorna. På tala om det, kom jag på en till sak - men då blir det kanske för lätt att räkna ut vem jag är… Jag vill att graffitti och street art blir lagligt. Min förhoppning är att gemene man och kvinna ska gå ut och ta tillbaka sin stad och utsmycka där de finner trevligt. Det kan bli ett jävligt målande. Folk kanske inte gillar vad andra målar. Men det får man ha överseende med. Med andras smak och tycke.
– Jag kom förresten på en sak till! Något som är ännu mer flummigt! Jag skulle vilja ha något så abstrakt som kärlek och solidaritet till hela Skåne, som liksom kan sippra upp till resten av Sverige och kanske till och med ner till Danmark. Det måste ju vara den ultimata julklappen.

Vad har du själv för relation till julen?
– Jag har köpt en julklapp. Jag tänker åka ut på landet och ta det lugnt. Jag tar ledigt och äter god mat och umgås med mina föräldrar.

Du är vegan. Är du duktig på att göra veganisk julmat?
– Jag är inte så jävla duktig på att laga julmat. Jag lagar nog samma som jag gör resten av året. Men för två år sedan var jag i Göteborg lite innan jul och då fick jag en stor burk med veganisk version av inlagd sill. Det var gott.

Gillar du traditioner?
– Jag är mer för riter, vardagliga saker.

Som att dricka ingefärate inför konserterna?
– Ja! Men det har jag inte gjort tillräckligt länge för att kalla en tradition. Jag har inget mot traditioner, jag har bara något mot hysterin som kommer med julen. Men det är väl knappast överraskande att jag tycker det.

Men, sätter du dig ner och kollar på Kalle Anka?
– Det har jag gjort, men nu har jag sett det så pass många gånger att jag hellre tittar på något nytt.

Brukar du få förfrågan om att vara tomte? Jag tänker på ditt skägg.
– Ja, det har jag fått. Men aldrig tackat ja.

…förrän nu! Vem är personen bakom skägget? Gissa i kommentarfältet för att ha möjlighet att vinna biobiljetter!

Dagens tomte ordnar som bäst inför en av julhelgens alla fester. Julafton firar tomten med familjen i Malmö men på juldagen ordnar tomten och kompisarna  fest på tre dansgolv. Och så kan han se tillbaka på ett händelserikt 2008 med en lyckad klubbstart, nya samarbeten och en förtrollande tid som hovmästare. Det här skulle tomten vilja ge Malmö och Lund inför det nya året:

– Fler lägenheter till studenter och ungdomar som jobbar. Visst byggs det idag men inte just för den målgrupp som växer mest och fortsätter att växa…

– Bättre konsertutbud i Malmö och Lund. Vi arrangörer och eventbolag borde ta hit fler artister, stora som små. Vi har möjligheterna och en bra region där vi kan locka folk från halva Skåne och Danmark. I Malmö skulle jag vilja se fler rockband, några pop- och r&b-artister, och fler stora djs.

– Fler bra lokaler till events, speciellt lokaler som tar över 1000 gäster. Moriskan är bra för flera dansgolv men sämre för stora konserter, Amiralen behöver verkligen renoveras.

Vem är tomten? Gissa rätt i kommentarerna och ha chans på biobiljetter!

Kön till Systemet ringlade sig lång och fläskig genom Hansa i lördags. Så lång, så bastant och danskarna bara stannade och stirrade storögt, pekade och viskade innan de lutade huvudena bakåt och skrattade innerligt. Lördagen innan julafton, kön som en kobra. En tradition utanför Systembolaget.

Precis som de andra skämdes jag, suckade och doppade hakan i halsduken. Köpte portvin som jag kokade rödlöksmarmelad på och rödvin som jag drack.

Hansa-tomten fotograferades med en miniatyrhund klädd i strass och fotografen berättade i förbifarten att hundens mantel kostade tvåhundrafemtio tusen.

Felicia och jag gjorde ett tappert försök att ingå julstämningskulten genom att köpa de mest sirapssliskiga tomtelattarna vi kunde hitta från själslös kaffekedja. En blivande tradition känner jag, som för första gången invigdes när vi satt en hel december på Starbucks och sörplade full fat milk med cardamon flavour, inte så mycket espresso, innan vi skulle tjänstgöra som julfestservitriser.

Socker och mjölk och kanel och sirap.

Sedan swipe swipe med visa-korten. Happy Holiday y’all.

Dagens tomte skulle egentligen ha uppträtt på juldagen, men nu lämnar han Sverige för att spendera julen på hemlig ort i Europa. Tomten har skrivit i sin blogg att han inte vill ha några julklappar, bara donationer till välgörenhetsorganisationer. Jag ringde upp för att dubbelkolla om det var sant. Det var det. Men jag lyckades i alla fall få honom att komma på en handfull julklappar han vill ge till Malmö:

1. – Köpa upp Biopalatset och göra det till Malmös fetaste nattklubb.

2. – Arrangera en välgörenhetskonsert på Malmö Arena, där artister som T-Pain och U2 kan spela och alla pengarna skänks till någon välgörenhetsorganisation. Typ till föräldralösa barn.

3. – Det här tänkte jag på igår! Hörde du om kravallerna i Rosengård i natt? Jag tänkte på hur bra det skulle vara om det fanns en telefonlinje som gick rakt till Batman. Tänkte att de (Rosengård) skulle behöva lite hjälp av honom.

– Kom förresten på en sak till! Jag pallar inte se fler falska Burberry-halsdukar. Det var så himla 2007! Jag önskar att de försvinner inför 2009. Och så önskar jag mig en robot som städar gatorna.

På falska Burberry-halsdukar?
– Ja! Det kan den få göra också.

Vilket är det finaste julmodet?
– Det är väl inne med väst, men det blir rätt kallt. Jag kommer nog ha på mig min Burberry-jacka. Annars kan man väl ha på sig sin mössa, halsduk, vantar… Och man kan ta på sig sin falska Burberry-halsduk om man vill det.

Det är alltså OK under julen?
– Ja, under julen är det det.

Jag läste på din blogg att du gärna bangar hemlagad mat för Stippes vilken dag som helst. Gäller det julmaten också?
– Alltså, mamma lagar godaste julmaten. Hon är vegetarian men hon lagar ändå allt från kalkon till lax. Stippes har ju stängt på julafton. Förra året fick jag gå till något kebabställe.

Tomten kommer att inleda året med att släppa en singel tillsammans med en välkänd amerikansk R&B-artist. Ett fullfjädrat debutalbum följer sedan. Vem är tomten?

Imorgon lördag spelar dagens tomte live, bland annat kommer publiken få höra tomtens favoritjullåt: Önska dig en stilla natt med Bo Kaspers. Till julen ska tomten åka skidor i Åre, när det inte är klapputdelning då förstås. Det här vill tomten ge till Malmö och Lund:

1. Världens största bollhav på Karlskronaplan.
– Man blir så lycklig av bollhav! Man skulle kunna ta sig ett bad där varje dag.

Varför just Karlskronaplan?
– Jag bor där, jag och så många sköna människor som man skulle kunna stöta ihop med i bollhavet.

2. Ett gratis laserdome till alla busiga kids på Rosengård.
– Nu är det ju massa kids som springer runt och är helt crazy där, de behöver nog någonstans att avreagera sig.

Fast nu verkar det ju inte ha varit just Rosengårdskidsen som ställde till det där igår, det var kanske mer svarta blocket-barnen om man ska tro polisen.
– Är det sant? Då kanske jag ska ge Rosengårdskidsen ett fredligare happeningcenter istället – men det ska vara gratis.

3. En jordbävning som flyttar sverige 200 mil söderut (ingen dör)

Men vem är tomten? Gissa rätt och vinn biobiljetter! (Vi kontaktar alla vinnare på söndag via mejl, sedan får ni hämta biobiljetterna på måndag eller efter jul på Stortorget 9 i Malmö, annars skickar vi hem dem till din adress)

Snö och is går dagens tomte igång på. Åka pulka och skridskor. Tomten är något av en old shool julfantast, faktiskt. Det ska vara skånsk jul på hemorten, med hela tjocka släkten som bänkar sig framför Kalle Anka.
– Det ska krängas julemad och leda efter mandeln i gröten och spela tärningsspelet följt av att öppna julklapparna.

Senapssillen är det bästa på tomtens jultallrik för den blir ju “sådär extra god på julen”. Julklapparna är också viktiga.
– Jag älskar att ge och brukar ha välgenomtänkta julklappar.

Nä, allt är fan bra med julen enligt denna tomte. Musiken också. Tomten går igång på Triads klassiker från 1987.
– Stämsången i “Tänd ett ljus” imponerar fortfarande på mig.

Sen ska tomten hänga med vänner och ladda inför 2009, då det är musik som är grejen. Nyskrivet material men en och annan cover kommer också passera tomtens gyllene strupe.

Ok, nu kör vi: Här är tomtens tre önskningar, eller uppmaningar, till Malmö:

1. Mer stöd till Aluma, som håller på att gå i konkurs.
2. Fler bostäder, mindre och billiga lägenheter till ungdomar. Hallå
liksom var ska vi ta väägen!?!?
3. Då det är lite taskigt med bra veggiemat som smakar gott så skulle
jag önska lite fler vegetariska och goda rätter på menyerna runtom i
stan.

Vem är tomten? Biobiljetter finns i potten, svara i kommentarsfältet!

Åkte till Köpenhamn för två fikor igår, var inte så intresserad av butiksflackandet, svenska kronan ni vet. Gick dock in på ParisTexas för priserna slashades till hälften just igår. Inte för att det gjorde någon skillnad. Kappan jag helst vill ha, den som ser ut som en grå tipi, kostar fortfarande 6000 dkk även efter konjunktursanpassning vilket ju motsvarar cirka en miljon svenska. Precis en miljon mer än jag har kapacitet för just i december. Så mycket julklappar som ska köpas, miljonen tog slut snabbt.

ParisTexas hade även plockat fram en ställning med gammalt gods, aldrig älskade House of Holland-tshirts och scifi-sjalar från Veronique Branquinho (you heard me) och bästa julklappstipset: Junya Watanabe för Commes-jeans för 200 dkk only. This is England-längd och sidstycken i matt svart tyg. Fint ändå. Jag skulle köpa till min pv men de var i japanska tjejstorlekar så jag vågade inte.

Efter glögg och aebleskiver med Sine passerade jag Badeanstalten, som ska stänga och har varit med sabeln över prislapparna. Jag tycker det är ett bra beslut. Att stänga alltså. Om det är något världen inte behöver är det en inredningsmässigt semiambitiös butik med bara dåliga kläder. Inte ens när priserna var nere på -70% fanns det något ens nästan intressant att stirra på. Om det är något världen inte behöver så är det ännu en butik som är nöjd över sin bas av Acne och Samsoe & Samsoe med krydda av “avant garde” som Peter Jensen och Diana Brink… Intressant butikslokal, men totalt menlös klädhängning. Jag kan tänka mig att Badeanstalten skulle funkat som ett billigare Colette. Om man ser Storm som Köpenhamns Colette, skulle Badeanstalten kunna vara den busiga lillasystern. Det kändes någonstans som om det var tanken - med kaffebordsböcker och lite Paul & Joe-smink och någon random sexleksak. Men kläderna, nej, världen behövde dem inte. Och sexleksakerna var kvar på rean.

Igår var mitt hår plastdockesprött och fluffigt, jag bar margiela, dries och höga klumpiga klackar, jämnt smink och jag lämnade inte ens lägenheten på hela dygnet. I en ideal värld hade jag förklarat att det är för att den enda jag klär på mig för är min egen spegelbild, men så romantiskt är det inte så klart. Jag hemma i kokongen betyder oftare mjukisbyxor och vänliga bomullstyger än kluckkluckkluck mot parketten. Jag plockar av mig halsbanden innan jag går och lägger mig. Men det är något väldigt Carrie-poetiskt med att vara lika omsorgsfullt klädd för hemmaskrivande i fönstret som på väg till ett bokat restaurangbord.

Igår behövde jag höra kluckkluckkluck mot parketten, slippa rygga i avsmak när jag passerade sovrumsspegeln och inte fastna med fingrarna när jag drog dem genom håret. Jag känner likadant idag. Men idag tänker jag gå ut.

Dagens tomte önskar sig helst en resa till Bahamas i julklapp, men får nöja sig med en till Gran Canaria. Tomten föredrar apple pie framför Ris á la malta och Nat King Cole framför Carola. Helst skulle tomten ge Malmö Stad det här i present inför nästa år:

1. Lätt en ny ungdomsgård! Något stort där alla kan vara kreativa. Där de kan learn music, start acting. Med lärare som vill vara där. Lärare som inte är där bara för att få en paycheck.

2. Ett nytt sjukhus så man slipper sticka till Lund varje gång det händer något.

3. Och sist men inte minst: en staty föreställande mig på Gustav (Adolfs Torg)! En jättestor. Som varje turist som kommer till Malmö måste gå dit och fotas med. Den ska vara i guld, nej – i vitt guld!

Speciellt julförtjust är tomten i musik från Frank Sinatra och skulle själv inte vara främmande att göra en egen julskiva.
– Bara alla lovar att lyssna på den varje jul, hotar tomten. Jag kommer knacka på och kolla så att alla verkligen gör det!

Tomten släpper sitt andra album nästa år och lovar att det kommer bli minst tio gånger bättre än debuten. Vem är tomten? Gissa i kommentarerna och vinn biobiljetter! (mer om tävlingen här)

Vem var förra tomten? Eftersom det är söndag, vilans dag, väntar vi tills imorgon med att avslöja det och kora en vinnare.

Fy fan vad deppigt, hittade precis min nyårslöftelista från förra året. Är alldelles alldeles för bra på att skriva listor. Det har blivit lite bättre med åren, men det är fortfarande maniskt. Jag använder dem aldrig sen. Jag bara radar upp saker med stora bokstäver i en lång stapel och känner mig tillfredsställd.

I alla fall, nyårslöftena, deppigt. Klippa håret, åka till Nevvan, klara att skriva en roman på 30 dagar, skaffa ett imponerande socialt liv. Det gick sådär. Det enda jag mentalt kan pricka av är att ha flyttat. Och hur kul känns det nu när jag sitter här romanlös och långhårig? Ensam hemma på en fredagkväll?

Det känns sådär.

Men december är inte slut än och hoppet är det sista som överger en. Hoppas jag. Hah.

Det som kunde varit årets flopp blev istället …mysigt. Babel sänkte priset från 220 till 0 kronor för Jungle Brothers Soundsystem igår och istället för en alldeles för liten klick hårdkokta old school fans kom en brokig och större skara nyfikna, nostalgiker och vanliga torsdagsfestare.

“Soundsystem” används här på samma sätt som för de flesta grupper som vill banta sättningen och ändå tjäna lite turnépengar: som en brasklapp. När folk skriver om JB’s som “bästa hiphop-spelningen någonsin” är det nog i full sättning snarare.

Synd att vi är så sega på responsen från publiken ändå. Man kan undra vad det kostar att vifta med händerna i luften och skrika yeah egentligen? Uppenbarligen mer prestige än vad många hade råd med i går. Bjud till nästa gång!

Jungelbröderna är lika lite vrålhungriga som unga och behöver den där goda viljan för att tända till. Istället fick vi ett plikttroget, någorlunda proffsigt framträdande à la soundsystem. Helt ok, och en mysig blandning på publiken då.

Men lita inte på mig, jag är en gammal houseräv vars största ögonblick igår förstås var dansgolvshiten “I’ll House You” följt av beatet till “Follow Me” och sedan “Perculator“.

Sedan är kompisen Julia “din favoritpolack” Zajacs kläder värda ett särskilt inlägg egentligen. Vissa syr sina egna kläder, andra virkar dem.

Att Mattias Berg säger att Grandmaster Flash är 2009 års bästa bokning hittills? Jag hoppas på det sista ordet där.

På MSN imorse pratade jag och min pappa om morgonpromenader. Jag om hur mycket jag saknade dem, han om hur mycket han uppskattade dem i sin vardagsrutin.

Varje morgon svänger han ner på Fiolstraede, förbi Paludan och den Franske Bogcafe, han passerar kyrkan, (more…)

Apropå dagens tomte: Topaz ska ju ställa upp i Melodifestivalen. Inte nog med att deras låtskrivare är född i Malmö, de inledde kanske sin schlagerkarriär här också.

Från Malmöfestivalen 2005, i battlet mellan Topaz och Axxion Pack:

Jogis kontring “Ni kommer väl från samma församling?”, räckte inte – Topaz vann vann där och då. Vill du se hur det går för dem den här gången är 21 februari datumet att hålla reda på.

Dagens tomte är lite skeptisk till sin egen del i julen. När jag frågar tomten vad man gör med barn som är rädda för skägget skrattar han.
– Egentligen är jag helt anti. Tomten är f:n en ond jävel om man gräver i honom. Jag tycker inte att man ska lura barn från första början. Jag tycker han ska slopas helt och hållet.

Hur är han ond?
– All j:a brainwashing om masskonsumtion. Det är för jävligt, speciellt när de gäller kidsen. Att man lurar barnen att man måste handla hela tiden. Reklamen finns ju året runt men är extrem till julen.
– Jag såg en dokumentär i förra veckan där en amerikansk imam kallade tomten för djävulens sändebud. Det där är ju extremt och inget jag kan ställa upp på ideologiskt, men han hade en del poänger…

Men trots det gillar tomten julen:
– Julen är ju rolig! Jag firar alla högtider som är kul: persiska, svenska, whatever liksom. Julen är mysig, det är ändå lite barndom över det och folk är extra glada.

Det här vill tomten ge Malmö och Lund inför 2009:
1. En bra indisk restaurang med riktig indisk mat. Det finns någon sådan i Köpenhamn och sedan i Stockholm och London framförallt. Oslo har en lyxig som är riktigt nice men jag tänker något mer vardagligt.

2. Fler mindre klubbar i Malmö! Sådana som tar omkring 200-300 personer, så att även de som håller på med lite smalare genres kan göra något. Typ foajén på Babel eller Inkonst, eller Tangopalatsets källare. Har du varit på Stengade i Köpenhamn? Där har du idealet.

3. En riktigt fet dancehallklubb i Malmö. Den kör varje eller varannan vecka på en av de här små klubbarna, med bra ljud och en gedigen crowd som kommer dit med musiken och internationella gäster. Och framför allt ska den inte bli motarbetad. Du vet hur det är: svart musik lever inte länge i Malmö, är inte argumentet att det drar till sig fel folk så saknas lokalerna eller något annat…

I jul ska tomten spela en hel del skivor, skriva en uppsats om hur man kan lyfta fram talangerna på Rosengård, och hälsa på familjen i Stockholm.

Men vem är tomten? Gissa rätt i kommentarerna och vinn två biobiljetter! Reglerna – nu lite ändrade – hittar du här.

Förra dagens tomte var sångerskan och musikern Miranda Gjerstad som just nu kompar föreställningen “Vandrarinnans Blues” på Inkonst. Niclas gissade först och vinner två biljetter. Grattis!

Det är torsdag och jag vet definitivt vad det betyder.

Systemet har öppet en timme extra.

I en ideal värld skulle Möllans småkiosker vara fyllda med trettiokronorsvin. Dygnet runt.

Men så länge finns alltid det här som tröst:

Möllanvin.

Efter att flera helgtipsare varit duktiga på att namedroppa en viss kaffebar på ett visst möllevångstorg, kändes det som om det var läge att introducera någon som inte har Möllanespresso som söndagsrutin. Veckans heltipsare är Filip Åkerblom, ägare och rostmästare på det nyligen prisbelönta Lilla Kafferosteriet på Baltzarsgatan (en hel lång promenad från Möllan).

På fredag öppnar en utställning bland hans kaffeångor. Fem unga konstnärer har fått fria tyglar med kaffesäckar som canvas. Kaffe och konst i en smäll.

Hej Filip, vad ska du göra i helgen?
- Jag tänker gå på H-E-L-P på Amore på lördag. Det är många av klubbarna jag gillar som går samman för välgörenhet och det vill jag stötta.

Och på fredag?
- Imorgon ska vi ju ha vernissage, då har jag nog fullt upp med det. Efteråt blir det nog några glas på Möllan.

Händer det ofta att folk kommer fram och pratar kaffe när du är ute?
- Ja, tyvärr… Malmö är inte en så jättestor stad.

Är Malmö tätt på kaffenördar?
- Jag det är nog den mest kaffenördiga staden i Sverige. Folk är väldigt medvetna.

När jag frågat om söndagssysselsättningar innan, är det många som har svarat att de gärna hänger på café och dricker kaffe. Får jag anta att det inte är din största prioritering på en söndag?
- Nej, verkligen inte. Söndag är min enda lediga dag. Då tar jag lång sovmorgon och går kanske ut på en promenad. Det är den enda dagen jag INTE hänger på café.

Det öppnar en utställning med kaffekonst på caféet på fredag. Vad är kaffekonst? Tavlor som föreställer kaffebönor?
- Nej, det är olika konstnärer som fått vars två kaffesäckar att måla på.

Hur konstnärerna - Simon Diamant Silfverberg, Karolina Wojcik, Fredrik Alfsson, Niklas Asker och Aurora Percovich - tolkat uppdraget går att kolla in över en cappuccino från och med imorgon och två månader framåt.

Mer information om välgörenhetsfestandet i samband med H-E-L-P, finns här.

Denna tonåring gör musiken till en aktuell föreställning som just nu går i Malmö. Under granen? Helst vill tomten att där ska ligga en inslagen aubergine-lila kroppsstrumpa specialsydd av tomtens mor.

Tomtens tre högsta önskningar till Malmö med omnejd:

1. Is över sundet, så att man kan åka skridskor till Köpenhamn.

2. Gnistrande snö.

3. En guldtrumpet!

Tomten tycker att sill & potatis och julmust är det bästa på julbordet och om någon jullåtsplåga skulle förbjudas så är det “Räven raskar över isen”.

Vem är dagens tomte? Gissa i kommentarerna och vinn två biobiljetter!

Förra tomten var lätt – tre gissade rätt men bara en hade läst reglerna lika kreativt som noggrant.

Grattis Sarah! Fyra biobiljetter till dig. Therese Svensson var förstås svaret.

Malmöbon som för tillfället är på mer eller mindre tillfällig exil i Stockholm önskar sig ett konsolspel i julklapp. Gärna något gammalt nintendo. Vanligtvis är tomten ganska lat i december men i år har julpeppen infunnit sig och lusten att göra leverpastej från scratch likaså – trots att denna tomte faktiskt är vegetarian.

Med fria händer skulle tomten skänka det här till Malmöregionen:

1. En lång och fantastisk sommar. Det är så viktigt för att man ska klara vintern och alla stormar.

2. Att mina två favorit-DJ:s Danny Breaks och Karizma ska komma till Malmö. De är de bästa jag sett under 2008. Den extasen jag fick då – jag hade inte ens druckit – jag kände en sådan otrolig lycka.

3. Jag vill ge mer gratismusik. Det är något jag ska göra. Det finns så mycket musik vi spelar in som aldrig släpps, jag ger hellre ut den gratis.

Om du var tvungen att välja: skulle du helst köpa alla julklappar på Claes Ohlson eller på IKEA?
- På Claes Ohlson! Claes Ohlson är skitbra!

Var skulle du helst vilja FÅ dina presenter från då?
- Jag skulle inte ha något emot om de kom från Claes Ohlson… Min syster berättade i och för sig att Cool Stuff har en sovsäck som man kan bära som en dräkt! Så det skulle funka att få allting därifrån också.

Just nu är tomten i studion och håller på att spela in hyllningsmusik till en ikonisk skomodell. Vem gömmer sig under skägget? Gissa i kommentarsfältet om du vill vinna biobiljetter. (mer om tävlingen här) Förra tomten var förstås Motoboy (minialbumet For Martha släpptes igår). Grattis Fredrik, två biobiljetter till dig!

Inspelat i på Soldes bardisk, lades upp på nätet i förrgår:

Nu snackar vi mer med en av killarna bakom, Soldes Jonas Westesson.

Hur kom ni på det här?
– Jag och en kompis, Karl-Johan Hjertström som spelar i Forest & Crispian, har världens minsta byrå där vi gör såna här grejer. Det här är väl typiskt en sådan sak som man ligger och funderar på och pratar om men aldrig gör. Så nu gjorde vi det.

– Framför allt är det ju roligt att ha kontrollen på en sådan här grej. Istället för att låta någon annan göra annonser, hemsidor och sånt så är det roligare att köpa en dator och kamera och försöka styra upp det själv. Det var ju så det började, egentligen.

Hur lång tid att göra den här?
– [paus] Det tar fan lång tid alltså! Effektiv tid är kanske fem arbetsdagar, men i och med att vi fått göra det på helger och så… Ja, vi började i augusti.

 Vad är det för låt ni använt?
– Milk Brothers Caravan, en sån gammal trettiotalsdänga.

Jonas Westesson flaggar för fler reklamfilmer framöver (och tillägger att Karl-Johan Hjertström är den kreativa av dem), och för en särskilt Solde-kaffe i början på nästa år.
– Vi har ju bytt runt på kaffe varje månad så nu ska vi ta fram ett kaffe tillsammans med en rostare och utveckla det därifrån istället.

I väntan på Dyngans första tomte för året får du lite pausmusik: Tomtens bästa jullåt, pricksäkert bildsatt med juldagsfestande på nattklubbstäta Prince of Wales Road i Norwich, England.

Det funkar annorlunda framöver, men vill du vinna fyra biobiljetter på ett bräde gissar du vilken tomte som gillar Edith Piafs Noël de la Rue redan nu! (I kommentarerna alltså)

Två av killarna i Malmö/Lunds mest monumentala mp3-blogg har skickats till Rio över helgen för att festa och kanske, kanske spela lite skivor med Groove Armada och Cicada och The Twelves. De verkar sakna mysiga november i Malmö men har ändå lagt lite fina bilder och stream of consciousnessish inlägg på sin reseblogg. Bland annat undrar Kristian var gatubarerna är i Malmö.

Before we went in we got a couple of really strong fake-vodka/ Redbull from a street vendor in the parkinglot. Why don’t we have that in sweden? It’s a relly easy concept you can choose from a couple of different kinds of boze and then they have chilled sodas in boxes. Does it really need to be more complicated? 

När Inkonst berättade att man sökte ny klubb- och konsertansvarig hoppades jag – alldeles för tyst – på Elin Alvemark. Hon är precis den kompromisslösa galenpanna Möllans kulturkoloss behöver nu.

Kartellen i all ära men Inkonsts mest populära klubbar heter väl fortfarande The Rumble och Skånes Ljudpark? Det är gamla klubbkoncept, och de har egentligen inte överdrivet mycket med Inkonst att göra. Samtidigt spretar konsertutbudet mer än det berikar eller drar folk. Något behöver hända.

I Malmö viskas det nu om nya klubbkoncept, men hur sammanfattar vi 2008? Jag hoppas det var ett mellanår. Något mer behöver hända.

Elin Alvemark starkaste avtryck i klubbutvecklingen heter Paradise och det var i Stockholm för tre år sedan. Kan hon leverera lika starkt i Malmö 2009? Jag tror det.

Alvemark har ofta fel men tvivlar sällan. Hon provocerar men gör mer än bara snackar. Med den här tjänsten och scenen kan ingen ignorera henne. Även om Alvemark inte lyckas på Inkonst så kommer hon att röra om i klubbmalmö och blåsa liv i Bergsgatan 29 när det behövs som mest.

Allra viktigast är att hon får schysst folk att jobba med – drivna människor med koll på musiken och Sundet. Hittills verkar varken Inkonst eller Alvemark ha bjudit in på bred front, men vill du vara en del av det nya så kontakta dem – eller deras värsta konkurrenter – nu! Malmö behöver nytt klubblod och din chans att få göra storverk för stan har sällan varit större.

När jag åt middag på Lilla Torg igår (Piccolo Mondo – helt ok pizza under hundralappen) träffade jag en ny bekant som precis håller på att flytta till Malmö.
– Vi hamnade här av en slump. Det var ju jättetrevligt – och vilket mysigt torg!
– Mhm.

Det var inte läge att lägga en hel analys där och då, men den går ungefär så här:

Lilla torg har lidit av överexploatering – det har haussats onödigt hårt alldeles för länge (bortsett från ett gäng griniga Möllaniter då förstås) och precis börjat lida av backlashen. Idag har vi en stängd saluhall, Izakaya Koi och Victors med seriösa myndighetsproblem och ett gäng fler mer eller mindre färgstarka och lyckade krogar. På posten: global lågkonjunktur med depressionsvibbar.

Samtidigt tyder mycket på att det värsta är över – ägarstrukturerna verkar ruckas något, Saluhallen bjuder snart på noodles med mera och Malmö stad ska äntligen ta tag i sorgliga Stortorget.

Och Banco de la Musica kan bli årets grej, i slutet av november.

Mer:
>> Karin: “Victors + Koi = sant”

Elin Alvemark tar alltså över som klubb- och konsertchef på Inkonst nästa år.  Jag ringde upp.

Hur presenterar man dig? Paradise, [pias] och bloggen…
– Och Könskrig! Antologin.

Vad vet du om Malmö?
– Jag har spelat i Malmö några gånger. Malmö är ju jättespännande tycker jag. När jag varit ute där är det en helt annan stämning på ställen – mer bejakande, även om det är jättesvårt att generalisera sådär. Jag vet att inkonst har hamnat i skuggan av Babel och Debaser. Malmö är på gång!

Vad innebär din tjänst?
– Det är en heltidstjänst där jag kommer att sköta marknadsföring, boka alla konserter och ha hand om all klubbverksamhet. Och att se till att det är magiskt.

I pressmeddelandet står du att du vill sätta musikbokningarna i ett större estetiskt sammanhang.Vad betyder det mer konkret?
– Självklart kommer det vara en röd tråd i de bokningar man gör som känns igen i resten av verksamheten – och den attityden kommer ju kännas igen av Malmöborna.

Planen är att Inkonst ska erbjuda något unikt, istället för att konkurrera med det som andra redan gör bättre.

Vad saknas i Malmö som skulle leda till direkt succé?
– Mm! Jag vet såklart, men kommer inte berätta.

Har du några ledtrådar? Är det en särskild stad, scen eller epok som inspirerar?
– Nej. Vi kommer att göra det bästa. Jag ska se till att jag har de bästa spelarna på alla plan. Jag älskar kompetens, sedan spelar det ingen roll om man är kontroversiell eller jobbig att jobba med.

Utöver de bästa spelarna tror hon på den bästa smaken.
– Jag tror verkligen på att vara lojal mot sina principer och att vara väldigt konsekvent i sitt arbete. Det handlar om förmågan att se vad som är skit och vad som är bra. Den kompetensen har jag.

Nu drar Elin Alvemark till New York i några veckor, i januari börjar hon på Inkonst. Har du tips om var hon ska bo blir hon säkert glad om du kontaktar henne via bloggen.

Elin Alvemark blir klubb- och konsertansvarig på Inkonst. Så Jävla Bra!

Snart kommer en intervju med henne, lite senare lägger jag en mer utförlig kommentar. Stay tuned.

Det är meningen att jag ska gå hit idag. Jag är rätt målgrupp, på alla demografiska punkter, har rätt förkärlek för det underfundiga, är rätt sorts malmöbo som älskar Malmö. Men jag hatar att slita ut dem jag gillar. De ska avnjutas på slow food-vis, inte sörplas som bukfylla. Maria Larssons Eviga… blev den där extra börektuggan för mycket. Men om det finns någon därute som vill se två roliga, sorgliga och sympatiska människor på en scen nära dig så tycker jag verkligen att du ska gå dit. S&E håller på till och med lördag och det är picknick-stajl.

Det här kan bli en fin julklapp till en 60- eller 70-talist, hörrni.
Uppdatering: Fast alla andra kan också gilla det.

(more…)

Helt uppfuckad idag.

(more…)

Det blev just offentligt. Dyngans gamla medarbetare Margret Atladottir har gått och blivit chefredaktör på Nöjesguiden. Vi slängde oss såklart på luren för att gratulera.

Hej Margret. Grattis! Hur känns det?
(more…)

Ska vi lyfta hela taket? Bilden är från en spelning på Blekingska 1997. Fotokredd: Blekingska Nationen.

Bob Hund ska spela i våra städer!

(more…)

Jag vet att jag förstör hela dyngan-flödet nu men bloggandan föll på.

Detta var vad jag mer hade på hjärtat. Det är ju hon Annette som jag gillar så mycket. Rykten säger att hon är fullkomligt asjobbig att jobba med. Underbart!

Det är underbart att hon äter råbiff och dricker vin till intervjun. Att hon läser dödsrunorna i Daily Telegraph istället för bloggar. Att hon anser att konst blir bättre av sprit. Det är underbart att hon så konsekvent odlar myten om sig själv. Kan inte hjälpa min fascination inför människor som har såna klara manifest. Jag är inte säker på att Kullenbergskan är harmonisk. Eller funktionell. Men hon är vansinnigt underhållande och skarp och det, mina vänner, beundrar jag henne för.

Ja hur gick det till? MFF spelade som skit, inget nytt under den solen.

(more…)

Det här var snyggt. Och jag tänker att vad tråkigt det blir sen, när inte en hel värld har W att häckla. Eller kanske mer fantasifull satir?

Uppdatering: Ett passande tv-program i ämnet kul med Bush visas på Kobra ikväll.

eller nåt.

(more…)

Ok så här ett framtidsscenario:
Någon kommer säkert att göra mig till en fånig bagatell. Jag är fyrtiotaggare, kanske going on fifty. Står där och vaggar fram och tillbaka. Men det är inte kört. Jag får också ha kul.

Som ikväll: “Kom igen nu alla gubbar och tanter” slog Creeps-trummisen fast någonstans mitt i det jag precis kom hem ifrån, det som var en jävla fantastisk svängkväll. Medelålder? Fyrtio-nåt. Det var vackert, kändes “skinnväst” även om de flesta väl hade t-shirt. Pruttlukt och Bruce S-armar mot taket. Känns trösterikt.

Samme trummis sa efter första låten: “Hej Malmö. Igår träffade ni Jesus, idag är Gud här”. Japp. Han heter Robert Jelinek och han sjunger som en gud, han skakar rumpa som en gud, han är inkarnationen av coolhet. Och ändå varm. (Ångande het, som jag skulle ha sagt som 40-nåt) Skjortan kröp av svett längs med hans bringa.

“Vi gör inte sånt här nu för tiden. Vi ägnar oss åt gardening och afternoon tea”, sa han. Spelningen varade i typ en timme och det var nittiotalsnostalgi men mest funkigt soulrocksväng , snyggt och skitigt på samma gång. RJ sa att han var rörd efter andra inklappningen, när låtarna hade tagit slut fast “västarna” fortsatte att skandera en gång till. Åh jag gillar det. Lite som att odla sin ålderdom. Gardening, var det ja.

En underleverantör försåg mig med detta exemplar av dansk vardagspoesi. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Surrealistiskt, möjligen smärtsamt - men jag vet ärligt talat inte…

Min polare lever i väntans och ängslans tider. “Det kan bara vara en fråga om dagar innan hon gör slut”, sa han och glodde slokörat ner i sitt ölglas, som om en lycklig lösning skulle finnas där.

Jag kan inte dra mig till minnes när jag senast hörde om ett förhållande som tog slut för att det var han som dumpade henne. Hörde på dansk tv för ett tag sedan att i drygt 80 procent av hetero-förhållanden som går i kras, så är det hon som gör slut. 

Kom att tänka på Shakespeare. Det är inte så ofta det händer, ska jag erkänna. Men någonting har ju uppenbarligen hänt sedan 1600-talet:

(more…)

Hatten av för den redigerare på Kvällsposten som i gårdagens tidning slog till med ordet “Blomsternazisterna”. Värnhemsjuryns motivering till utdelandet av guldstjärna i kategorin rubrikord lyder: Pristagaren har uppfunnit ett ord som väcker frågor. Vilka är de? Vad vill de? Vill de ha lebensraum? Kommer detta i så fall att gå ut över Lomma? Sommarsurrealism när den är som bäst.

Ingen kan väl ha missat det. Själv är jag förvånad att det inte diskuteras mer i fikarum och i snabbköpsköer - de olika ringarna på Red Bull-burkarna. Vad är de försöker kommunicera? Är burken med den vanliga ringen på något vis sämre? Är det en kinesisk pirat-Red Bull?

Jag vet inte om man vågar nysta i det här - kanske leder det ända till toppen. Kanske är Mossad med på ett hörn? Kanske har det på något vis med den fyra kilometer höga Elvis-statyn på Mars som Nasa hemlighåller att göra? Jag misstänker att jag är något stort på spåret.

Jag lider av det lilla problemet att jag gärna vill försöka det jag vet är omöjligt. Jag lider i och för sig av många andra - förmodligen betydligt mer socialt belastande - åkommor. Min strävan att uppnå det omöjliga går mest ut över mig själv. Men inte särskilt mycket, så därför tänker jag nog fortsätta. (more…)

Tre berg utanför kategori: Col du Galibier, Col de la croix de fer och så avslutning uppför på klassiska L’Alpe d’Huez. Det hade nästan bara göras bättre om man på något magiskt vis hade lyckats flytta Mont Ventoux till alperna. (more…)

Expressen försökte i måndags kränga tidningar med hjälp av bland annat denna ettanpuff. Och det är väl gubevars fint om man kan hjälpa oroliga själar finna lugn och ro - men kolla in tjejen på bilden! Hur avlappnad ser hon ut på en skala? Jag tycker att hon ser ut att vara på randen till pykisk kollaps.

Eller kanske är det en “före och efter”-grej, där den bilden ska illustrera före?

Jag ska inte ge mig på att leka nät-psykolog, jag återberättar bara: du slipper din oro och ångest genom att skaffa dig rutiner - och så ska du motionera … så klart.

På något konstigt vis, så slutar alla kvällstidningsråd om hur man ska förbättra sin tillvaro i att man ska motionera. Ångest/oro? Motionera! Närsynt? Motionera! Arbetslös? Motionera! Bekymrad över utvecklingen i Irak? Motionera!

 Visst är det skönt med enkla lösningar? Allra helst om det är samma enkla lösning på alla problem.

Vilodag i Tour de France idag. Tomhet. Men också tid till reflektion - vad var det egentligen vi såg igår? En etappvinnare i Piepoli så klart, så långt är det enkelt. Och en Evans, som efter att ha legat på det yttersta av sin kapacitet uppför Hautacam, som tar den gula tröjan med en enda ynka sekund. Och en Fränk Schleck som attackerade sig ändå upp i tätstriden. De är alla vinnare. För övrigt en av de fina grejerna med de stora etapploppen - att man kan ha många vinnare.

Man kan ha många förlorare också. Vad hände egentligen med Valverde? Hopplöst avhängd är han ju inte, men han hade helt plötsligt inget bett i benen. Och lillebror Andy Schleck - vart tog han vägen? Det är inte så lätt att vara lillebror alltid.

Vi fick svar på en hel del frågor igår. Men dramat lever i högsta grad. En mig närstående kvinna - vi kan kalla henne min morsa - ringde med andan i halsen efter målgången igår. “Herregud, var bra det var! Jag är helt slut. Måste vila mig…”

Jag vill hävda att det storslagna skådespel som utspelar sig när Tour de France slår in i de höga bergen, det saknar motstycke inom sporten. Man kan cykla defensivt fram till bergen, men i Pyrenéerna och Alperna kan man inte längre dölja avsikterna, ambitionerna, drömmarna. Allt pekar mot en storslagen alpbatalj onsdag 23 juli.

Bara bergens namn får en att rysa och mysa. Klassiker som Col du Galibier och Col de la Croix de Fer blir bara förrätter till tourens heliga graal: Alpe d’Huez. De 21 serpentinvägssvängarna som leder till en plats i den stora tour-boken. Ett namn skrivet i guld. Kan vi räkna med nära nog en miljon åskådare på det berget i år igen?

Och om det var någon som, mot förmodan, undrade: Ja, jag saknar helt distans till min favoritsport.

Vaknade med någon sorts oro i kroppen idag, väl medveten om att det är mycket värre för alla de som legat och skruvat sig i sina hotellsängar i Pau under natten.

Fransoserna firar nationaldag idag – något som brukar bädda för lite extra tokigheter under etappen. Om inget annat, så åtminstone några huvudlösa attacker från fransmän i pellejöns-team som vill synas lite extra på tv. Det blir nervigt. En obändlig logik säger att det måste bli det. Utöver huvudlöst nationaldagsrusiga fransmän, så finns det två stora anledningar att vara nervös – eller åtminstone undrande. Anledningarna heter Col du Tourmalet och Hautacam.

Vägen går uppför i 36 km på Tourmalet innan de stackars satarna kryper över den högsta punkten – 2115 m ö h. Sen går det utför. Komplett livsfarligt om det skulle vara våta vägar. Och sen avslutas hela denna sadistiska orgie med 14 km uppför Hautacam, där någon kommer att bli hjälte – och alla vi som undrar kommer att få svar.

Tyckte du att kände igen “Tourmalet” från någon låt, men kommer inte ihåg vilken låt det var? Naturligtvis var det Kraftwerks “Tour de France” som detta legendariska cykelberg dök upp i.

Det är en stor, stor etapp idag. Det finns inget bättre sätt att använda en julidag på än att kolla på touren när den exploderar i Pyrenéerna. Kontinenten sitter klistrad vid tv:n idag – och du är välkommen att bli europé du med.

Kartor, banprofiler och förväntade tider hittar du här.

Allas er Ingrid spenderar eftermiddagen hemma hos en god vän. Medan han tar en dusch sitter jag i en gigantisk lyxig soffa i hans 140 kvm stora lägenhet mitt på Amager, Köpenhamn.

Dricker en kall öl medan jag väntar på att bli serverad sushi och vitvin och förhoppningsvis något starkare

Det är nu dags för allas er Ingrid att avsluta den här bloggen. Och faktiskt också jobbet på min nuvarande klubb, jag jobbar juli ut, i augusti drar jag och Amanda utomlands för att jobba och i höst när högskolestudierna börjar kan jag bara arbeta helger och väljer därför en annan klubb i en annan del av Danmark.

Jag har hållt semester i princip hela juni och har precis kommit tillbaka till jobbet. Sommaren har intagit strippklubben, gästerna lyser med sin frånvaro och de flesta tjejer med fast anställning är på semester, hemma i Ryssland eller på Filippinerna och kommer inte tillbaka förrän i september. Jag har inte haft chans att säga hejdå till någon av dem och de flesta kommer jag antagligen aldrig mer se.

Ikväll får jag på jobbet besök av en gammal DJ-kollega som vill fyra den av och prova en ny strippklubb en somrig fest-torsdag.

Kamilla har bytt klubb igen, Knus och Knippe hänger jag inte med längre och jag och elskeren gjorde slut idag. (Jag har övervägt att på Facebook sätta som status att jag är Interested In Women, får se hur det blir med det.) Men imorgon ska jag på fika med Amanda.

Vi ses på Golden eller nån gayklubb i Köpenhamn. Sommarkyssar!

[skrivet i torsdags, senpublicerat pga sjuk redaktör]

Jag ska vara den första att erkänna att jag inte vet ett smack om hela spa-grejen. Jag har bekanta som betalar hur mycket pengar som helst för att få lov att sitta i en tunna med alger i Polen och sånt - och jag fattar nada. But if it makes you happy, it can’t be that bad… Jag har ju själv en del böjelser som andra finner komplett obegripliga, så det är väl bara att låta sig fascineras av människan mångsidighet.

Men när jag snubblade över skylten till Lenas Tandspa (mitt emot Pickwick, för er äventyrslystna) så baxnade jag. Tandköttsmassage, någon?

För ett tag sen var det en svensk gäst på klubben som, efter en stunds artighetsfraser, undrade om jag läst Champagneflickan – En svensk strippa berättar, av Caroline L Jensen. Han hade själv hört talas om boken och blivit sugen på att läsa den men inte fått tummen ur.

Jag fick den faktiskt i min hand i samband med att jag började blogga för dyngan.se.

Den var helt klart skitkul att läsa! Särskilt också i en period då jag själv skulle printa ned min, för mig självklara vardag och beskriva på ett sätt så att gemene man kunde ta det till sig och inte döma mig alltför hårt.

Caroline beskriver i boken exakt den klubbvärld jag jobbar i, samma business, samma män, samma kollegor, samma oändliga sparkling bubbles. (Värt att nämna är dock att historien utspelar sig för ca 10 år sen, då strippbranschen var oerhört mer lukrativ och tjejerna sålde mycket mer champagne och tjänade mer pengar än jag och mina strippkollegor gör 2008.) (more…)

Är det mulet idag!? Vadan detta?

Igår hade två av tjejerna/kvinnorna/hororna på klubben födelsedag och firade det med att bjuda på oändliga mängder thaimat, snacks och vin. Vi gick allihopa runt som uppblåsta men glada barbiedockor. Det är inte kul att dansa till hardcore-musik och fyra den av totalt på scenen när magen är full av ris. Men det är kul att t o m kroppsfixerade showgirls kan njuta så obehindrat av mat

Det var en mycket lyckad kväll, alla var på gott humör och vi njöt i fulla drag av vår något påklistrade stripp-gemenskap.
(more…)

Jag vilar måndag efter en spännande helg. Solen skiner in på mitt röda saftglas och vilsam metal fyller rummet.

Kamilla har börjat jobba på min klubb och äntligen har jag en riktig väninna som får tiden att gå när det är dött och de enda tre gästerna sitter slött och dreglar över sin enda öl timme efter timme. Och Kamilla gi’r den maxgas och bidrar till supergemyt när vi dricker champagne tillsammans. Fett!

Hela helgen har vi haft afterwork på vår käraste stammisbar som drivs med varsam hand av Sickel & Missel och deras Mr J. Jag har flera nätter (alltså dagar för er som inte jobbar natt) den här veckan sovit hemma i Kamillas källare och till frukost suttit ute i solen i hennes trädgård.

Har inte bestämt mig för vad jag ska göra idag och ikväll, inte ens *om* jag ska göra nåt. Nu ska jag i alla fall sova några timmar, föregående natt vakade jag på Elm Street

– Nä, för jag har ju aldrig snackat med någon svensk ur ett svensexesällskap på klubben som säger att ‘Ja, vi började idag med go-kart och sen var vi ute och käkade och drog sen vidare till skjutbanan och nu hamnade vi här.’ Aldrig.

Amanda är på besök och vi sitter och diskuterar Skånskans artikel “Svenska researrangörer nobbar danska strippresor” medan vi proppar i oss kaffe och tonfiskmackor.

Vi har under våra ca två år som strippor festat  med ändlösa mängder killar på deras svensexor. Vi har gjort lapdance för brudgummen, för brudgummens bror, brudgummens bestman… Vi har dragit upp brudgummar på scenen och showat med dem där.

Att ha med en eller flera strippor på sin svensexa är en kombination som är så helgjuten att den alltid kommer finnas kvar. Og hva så? Strippor är ju bra på att festa!

Det kommer alltid finnas män som vill grisa till sig och vara extra macho för en dag. På sin svensexa, på sin svågers svensexa eller bara en vanlig fredagkväll. De finns också de män som alltid vill vara så macho. Och de som kanske inte tycker det är så kul men som hänger med polarna.

Svenska män är på intet sätt mer förfinade eller civiliserade än danska män.

Ey alltså, what’s up with bänkarna på perrongen i lufthavnen?

De är tillverkade i helblank metall och lutar nedåt så ska man sitta stadigt och inte glida av måste man antingen sitta med röven uppe på kanten eller ha fötterna hårt nedtryckta i marken och spänna låren och inget av alternativen är ju särskilt avslappnande. Vad är tanken där?

Men vad jag egentligen ville kommentera och som irriterar mig än mer, dvs irriterar mig på riktigt är vissa av mina fellow tågresenärer som inte har någon som helst hyfs eller omtanke om andra när de ska boarda sitt efterlängtade tåg. Hur många av er går runt i våra städer och tror att ni vandrar ensamma på denna planet? (more…)

Jag sitter just nu i Lund och lyssnar till vacker pianomusik!

Kom hit i eftermiddags och blev serverad sorbet i gassande sol på en balkong, måltiden avslutades med en skål god pastasallad. Promenerade sen till Stadsparken där vi kastade frisbee; jag med mina tre svenska kraftkarlar; Erik, Erik och Erik.

Vi drack tvåkommaåttor, fick gräsfläckar på knäna och fotade varandra under ackompanjemang av något väldigt skånskt och halvproggigt liveuppträdande en bit bort. “Stiora jöugar o lide limmonaud, lide limmonaud, lide limmonaud…”

Solskensutnyttjandet avslutades med varma baguetter på Arimans uteservering. Köpenhamn rules over all men Ariman är fasen ett najs ställe!

…sen kom jag inte längre i mitt blogginägg. Sitter och lyssnar på Lee Perry och äter lösgodis från City Livs och hygger med Erik och Erik. De diskuterar just nu vetenskapsteori…

Jag är inte mycket för tanken med att olika personlighetsdrag och nationaliteter hör ihop. Eller jag vill iallafall helst inte erkänna att det kan ligga nånting bakom den typen av fördomar. Förutom i mitt yrke.

Där vill jag säga att jag *vet* av erfarenhet att;

• Svenskar är snåla
• Norrmän är glada
• Finnar är introverta
• Indier och pakistanier vill bara knulla
• Spanjorer och italienare stannar inte länge efter de blivit nobbade en dejt
• Britter är till en början överdrivet artiga och lätta att handskas med tills deras lustar tar över och de beter sig som de inte fått nåt på åtta år.

(more…)

Bah. Min nyss hemkomna väninna hörde av sig i sista stund och meddelade att hon inte lyckades få tid för mig iallafall. Sugen som jag var på socialt umgänge sms:ade jag istället min nära vän mr Jonny.

Vi möttes i Pildammsparken för att gå ut med hans hund och blev sen kvar där i tre timmar, först på Amfiteatern och senare på en bänk där vi fick utsikt över ett fantastiskt flott ljusspel ute i vattnet.
Tog vid halv ett taxi hem då det blivit kallare än jag räknat med. Varför svarar 3 x 97-chaufförerna “Detsamma!” när man säger “Go’ arbetslust”, som avskedsfras?

Har den här veckan bara tjänat in en lapdance men är uppbokad för hela helgen och eftersom jag kan känna av lite slampig jävlaranamma i kropp och själ hoppas jag på bättring i penningpungen. Så nu ska jag göra mig vacker i några timmar och sen dra över det i kvällssol indränkta sundet.

Som strippa drömmer man om att få dansa go-go. Dvs. behålla kläderna på, få dansa en längre stund och slippa champagne och umgänge med främmande män.

Min söndag afton innehöll detta, förutom att jag inte behöll kläderna på och dessutom umgicks hejvilt med massor av främmande män. Men frivilligt och utan lön

Min väninna Janey är ihop med en rappare, som var del i ett stort hiphop-arrangemang, pingstdagen till ära och hade av honom fått i uppgift att hitta några sexy ho’s som kunde inta scenen under sista låten och skaka lite rumpa och klänga på uppträdandets manliga klientel. Så vi var 5 chicks (av dem var jag den oskyldiga eftersom jag “bara” är strippa, de andra är porrmodeller och porrmodeller/strippor) som sexade loss och triggade upp publikum i sista numret.

(more…)